!orhoppningar då marknadens elasticitet eller
ej. Deremot är det en tanke, som tränger
sig på en vid en tidpunkt som denna, då
marknaden är svag och då man just ej har
orsak att motse en hastig förändring till det
bättre.: Det är, att kanske mycket kunde
varb annorlunda, om det funnits en närmare
förbindelse mellan trälasthandlarne i Sverige,
Norge och Finland. - Dessa tre länder bilda
ju den stora Baltiska förrådskammaren,
som förser de träfattigare länderna med va-
ror. Hvart och ett af dem är lika mycket
intresseradt af att marknaden regleras på ett
klokt sätt, att produktionen följer, men ej
öfverstiger behofvet och att skogsfältet ej i
onödan förringag i värde. Dessa länders
skogsegares såväl som trälasthandlares in-
tressen falla samman i så mycket märkligare
gra som sjelfva förrättningens natur är af
en ovanligt lika art och tillika lätt öfver-
skådlig. Den sista punkten, öfverskådlighe-
ten; är döck det, som ännu kan förökas. Det
förekommer oss, att en dylik trälastförening
kar uppnå åtskilligt i denna riktning. En
årlig trälastriksdag på passande tid skulle
ovilkorligen bidraga att i hög grad under-
hjelpa en öfversigt af den ögonblickliga
ställningen och öfver framtidsutsigterna.
De intresserade i de tre länderna kunna
sjelfva bäst göra klara för sig de grunder,
som tala för en sådan trälasthandlareförening,
och. vi. hafva blott velat framkasta tanken
till upptagande eller diskussion.
Föreläsningarne till förmån för
Stockholms högskoleförening taga sin bör-
jan den 2 november, då doktor H. Hofber;
ommer att börja en serie föredrag me
ämne: Skildringar ur - Sveriges natur och
folklif. Honom efterträder lektor M. Höjer,
som i fem föreläsningar kommer att före
draga en Öfversigt af Frankrikes kultur-
utveckling under det 18:de århundradet.
Vi äro förvissade om att såväl föreläsarne,
båda kända som : lyckliga framställare af
sitt ämne, som de lyckliga ämnen de valt
för sin framställning samt det goda ända-
målet skola locka en stor mängd åhörare.
Mindre teatern presenterade i
går ett par nyheter. Kanonföda hette den
ena. Förmodligen menades kanonmat; pje-
sens gång gaf ingen egentlig upplysning
om meningen med titeln:-- Stycket var
för öfrigt ett temligen lösligt hopkommet
sammelsurium, som saknade all förmåga att
fängsla åskådarens uppmärksamhet, vare sig
genom intrig eller dialog: Den förra var
snårt sagdt ingen, den senare tarflig i ytter-
sta måtto. Vi vilja nu ej fästå-oss vid de
oupphörligen förkommande : oriktiga öfver
sättningarne, såsom t. ex. kanonföda och
sjournalist ; den fria öfversätttingen var
i sin helhet alltför pueril. De spelande
hjelpte. ej upp pjesen. Vi veta sannerligen
ej om vi med godt samvete-kunna ställa nå
gon framför de andra. Dock visade sig da-
merna i allmänhet mer till sin fordel än
herrarne; Hvad uppsättningen beträffar, må-
ste man deremot.gifva sitt erkännände åt
hrr. direktörers stora omsorg i detta hänse
ende, äfvensom åt damernas toalettör.— Den
alltid öfverseende Stockholmspubliken: beha-
gade med några handklappningar: belöna de
spelande vid -pjesens slut.
Hvita frums var i flera hänseenden bättre
än pin föregångare: Den erbjöd åtskilliga
rätt lustiga scener och musiken var på, det
hela taget ganska nätt. Herr Bergström
lyckades särdeles väl i sin rol som den gäst-
vänlige kapitalisten, och de öfriga spelande
understödde . honom ganska bra. Mån lyc-
kades sålunda t. ex. i denna pjes igenkänna
hr Roos, hvilket i sKanonfödan var snart
gågdt en omöjlighet.
Upsalasången vinoer allt större
rykte och vidsträcktare upp märksamhot och
är ett föremål Töke blott för svenskars, utan
äfven utländingars beundran. . Alltsedan ar-
keologiska kongressens besök i Upsala denna
sommar hafva flere framstående främlingar
besökt staden i afsigt att få höra Upsala
studentsång. Så hafva ock ilördags-och i
söndags italienska och franska ministrarne
vid svenska hofvet grefve Victor Sallier de
La Tour med sin grefvinna och grefve Jo-
seph Arthur de Gobineau gästat U sala och
fingo i söndags sin önskan att få höra stu-
dentsårnig uppfylld. På deras inbjudning: in-
fann sig i söndags afton å. stadshotellet en
femdubbel sångqvartett och beredde främlin-
garne ett nöje, hyaröfver desse på det mest
förbindliga sätt uttryckte sin stora förtjus-
ning. (UP.)
Bostadsbristen. Förlidet år upp-
lätos för afhjelpande-af bostadsbristen ihuf-
vudstaden en våning i en byggnad vid Sö-
dermanlandsgatan, tillhörande fabriksfattig-
kassan, gkol- eller musiksalen inom Sievert-
ska kasernen, samt åtskilliga lokaler i gar-
nisonskolerasjukhuset vid Karl XV:s port.
Vid oktober månads början detta -år-fanns i
alla dessa lokaler plats för blott-tolf famil-
jer i följd af att en mängd personer;-som
dit fått inflytta förlidet års höst; ej kunnat
afhysag. Som bostadsbristen intevärande
höst syntes hota att blifva icke mindre; söktö
fattigvårdsnämden att få ännw några lokaler
vpplåtia ock erhöll äfven ytterligarö -sex
rum i kolerasjukhuset, inrymmande omkiing:
34 familjer, ännu en våning i fabriksfattig-
kassans hus med utrymme för 10 familjer,
samt huket nr 45 å Besvärsgatan, afsedti att
inrymma omkring 10 familjer. Dessa loka-
1er hafva allgsammans blifi upptagaarn
Den förolyckade Stockholms-
ångaren elene, Helenes last be-
stod, såsom vi i går berättade, af jern, kop-
par och trävaror samt något tändstickor. La-
stens värde uppgick till omkring 200;000 -kr.,
se LaÅÄlhaot förgäkrad 1