dermera Torestod han ätskillga vikarlater, sist i
Hallingsbergs församling. Detta vikariat slutade
den 20 juni 1873. Betyget från Hallingsberg
lydde, att han visat nit, ordning och utmärkt
undervisningsförmåga. Så begaf han sig till
Stockholm, der ban i augusti s.å. anställdes som
extra lärare i badögårdslands folkskola. Han
blef emellertid sjuk i slutet på året, hvilken
sjukdom fortfor i början på detta år, hvarför
platsen under tiden måste tpprättbållas af en
annan. I slutet af januari månad uppsades han
från sin befattning från och med den 1 mars.
— Men fick ni ej lemna platsen derför, att ni
lefde or Frverdådigt lit? frågade polisintendentön,
— Nej
— När kom ni på den iden att förfalska?
— Strax efter det jag blifvit uppsagd.
— När gjordes den första förfe skningen?
— I slutet af januari. Då skref jag en vexel
på 600 kr., utfärdad i folkskoleinspektör Meijer-
ergs namn.
— Hade ni lärt er att härma folkskoleinspek-
tör Meijerbergs namn?
— Jag har sett hans namnteckning och ef-
terapade den.
— Hvad var orsaken. att ni förfalskade; ville
ni hafva penningar för att tillfredsställa er lust
att lefva högt?
— Jag var skyldig åtskilliga kamrater oeh så
bjöd jag,
- Bodde ni tillsammans med någon vid den
tiden?
;— Ja, med en musiklärare, Alex. Andersson.
Vi bodde vid Ladugårdslånds torg. Men jag
flyttade snart derifrån till Klara Östra kyrko-
ata.
22 Hvar fick ni blanketterna till vexlarhe?
— Demj köpte jag för hvarje gång i någon
bokhandel. .
— Nichar under en tid af 6 månader förslösat
betydliga penningesnmmor. Användes de alla till
rummel?
— Ja; men jag betalade äfven skulder.
— Tala nu -om edra andra förfalskningar.
— Den andra vexeln var på 400 kr., hvilken
jag inlemnade i Enskilda banken.
— Hvad gjorde ni med dessa 400 kr.?
— Dem lefde jag upp tillsammans med kani-
rater. ; Hg
— Kamrater!. Hvad var det för kamrater,
Voro de skolläräre?
— Nej; i allmänhet kontorister... Den tredje
vexeln förfalskade jag kort tid-derefter; den var
på 600 kr. och inlemnades i Riksbanken.
— Men huru kunde ni på så kort tid göra slut
på dessa summor. Drack ni; förslösade ni pen-
ningarne på annat sätt? På hvad sätt kunde de
så lätt gå åt?
— På fina middagar.
— Omnämn edra öfriga förfalskningar.
— Den fjerde, på 600 kr., inlemnades:i En-
skilda banken; den femte, 600 kr., i Skandina-
viska kreditåktiebolaget; den sjette, 600 kr.. hos
Guilletmot Weylandt; den sjundö, 600 kr., i
Inteekningsgarantiaktiebolaget; den åttonde, 600
kr., i Stockholms handelsbank; den nionde, 450
kr., i Skandinaviska kreditaktiebolaget, och den
tionde, 450 kr., kos Guilletmot Weylandt.
Hela förfalskningssumman sålunda uppgående
till 5,500 kronor.
— När belånade nf de sista vexlärne?
— Den 6 eller 7 juli. Då belånade jag detvå
å 450 kr. hos Skandinaviska kreditaktieboläget
och hos Guilletmot Weylandt.
- on då de andra summorna slut?
— Ja!
— Men att ej edra kamrater sade något till er,
när de sågo. att hi hade så mycket petningår.
Misstänkte de ej, att de möjliger kunde vara åt-
komna på oärligt sätt? . I
— Kanhända de anade det på senaste fiden,
— Var det ingen utom er, som visste, att för-
falskningar begingos? :
— Hara linge uppenolt fi Kar, Sedan fi
begått de sista förfalskningårne?
— Jag reste samma dag.
— Ni hade då 900 kr. med er?
— Nej, endast 700 kr.; jag gjorde slut på 200
kr., innan jag begaf mig härifrån.
— Ni bögaf er då till Norrköping. HvVarför
reste ni dit? . -
— Jag visste ej hvad jag ville. Jag tänkte
att ge mig hemåt.
— Men så fick ni andra beslut?
— Ja jag reste med bantåg till Göteborg och
ankom dit den 10 juli, uppehöll mig der till kl. 1
samma dag, då Je begaf mig med ångbåt till
Hull, och kom sdit den 19 samt vistades der i
ätta dagar.
— Huru mycket penningar hade ni öfver?
— Jag hade förstört mycket i Norrköping och
i Göteborg äfven, ;
— Men huru bar ni er åt? Spelade ni kanske
— Ja!
— Spelade ni ofta biljard i Stockholm äfven?
!
-— Ja! je
— Dåligt tecken! Biljarder äro dåliga till-
håll! Huru mycket hade ni öfver, när ni kom
till Hull?
— Tjugofem pund pyalade iGöteborg. 4
— När kom ni. till Liverpool? - ;
— Den 26 eller 27 juli.
— Och der vistades ni till börjanpå oktober?
— Ja, och under tiden tog återstoden af pen-
ningarne slut, Hvärefter jag sålde kläder.
— Hade ni ej, ämnat att resa till Amerika?
— Jo, men jag kunde ej besluta mig dertill.
Jag måste resa hem, pr eckanal ag
— Ni kom på sjukhus i Liverpool? -
— Ja, i slutet af aigusti. Der låg jag i 1,
månad. - MÖR saa
— När kom ni till Göteborg? ter var
— Söndagen dem 12. Men jag. anmälde mig
ej för polisen förrän lördagen derefter.
-— Hade ni några penningar) Här Hi komstill
Göteborg? al ;
— Nej, men jag sälde en öfverrock.. - sas
— Ni har nu, som jag tror, aflagt en upptik-
tig bekännelse. Har ni inga andra brott att be-
känna?
— Nej! K a OM As å
För inkallande åf ofäibud från dexbanker, der;
de falska vexlarneinlemhnats, blef målet äppskju-
tet till i morgon. Svönssön återfördes till Häktet.
LANDSORTEN:
En särdeles! kärleksfall skrkd-
dare, vid namn Nils Nilsson Österling, född.1840
i trakten af Lund, har nyligen införpassats till
häktet i Engelholm, abklapad för tvegifte. Först
gifte han sig (år 1867) med pigan Elsa Svens-
dotter från Gårdstånga och blefsnart egare af
ett litet nätt hus. Men.när: smekmånaden yar
slut, blef skräddaren rasande på mor: Elsa och
reste helt tvärt ifrån henne, styrande van till
Danmark; der han vistades i ttå är dör Ftiv
den gjorde han bekantskap med den fagra Ce-
cilia Städe från Riseberge; som vit tillfället. fi-
stades i ÖsterKhos närhet. Döt säta varet flyts
BRA VR NANNA SSR