under det kastanje- och valnötslundarnas friska
grönska behagligt bröts mot olivplanteringar-
nas grågröna färg, öfvergöts genom reflexen af
himmel och vatten hela detta sceneri af ett
underbart blått skimmer, ej olikt det mysti-
ska dunkel som råder i de stora katedra-
lerna till följd af deras med glasmålningar
betäckta fönsterrutor.
I sanning, Comosjö, du förtjenar ditt namn
af Italiens perla, det skönaste af dess vat-
ten, ty eger du ock ej Lago di Gardas trot-
siga skönhet eller Adrias imponerande stor-
het, har ej försynen i ditt sköte nedlagt
liksom-i din systers, Lago di Maggiores, tre
sådana öar som Isola Bella, Madre och Il
Pescatore, så har dock det förnämsta af allt
kommit på din lott, ljufheten, det milda be-
haget. I dina stränders lundar sjunger än
näktergalen under den stilla sommarnatten,
i ditt dunkla djup gå ännu forellen och ago-
nen, dessa lystmäten för Albions spleen-
lidande söner, till dig kommer den långväga
främlingen att drömma bort några sälla ögon-
blick på din leende strand. Uti skuggan af
dina berg har den rike milanesaren upp-
byggt sin praktfulla sommarboning, till hvil-
ken han tager sin tillflykt, då solen drifvit
honom från hans vackra stad: Furstar och
magnater hafva täflat med hvarandra - att
uppföra de ståtligaste slott vid randen
af din vattenspegel, och dock ha aldrig rike-
domen och lyxen kunnat förderfva ljufheten
och den paradisiska enkelheten hos dina
stränder.
Virgilius, antikens store skald, har sjun-
git ditt lof, och ännu i dag försöka skalden
och konstnären att med pennan eller pen-
seln skildra din skönhet. — Fåfäng möda!
Du är och förblir obeskriflig.
I bersån utanför hotell Genazzini hade
skämtet och pladdret så småningom afstan-
nat — menniskotungan tiger gerna då natu-
ren mäktigt talar — och med andäktiga blic-
kar följde alla dagens strålande stjerna, då
hon sakta sänkte sig bakom horisonten, öf-
vergjutande bergens toppar med ett-skim-
mer af guld och purpur.
Plötsligt ljödo friska, kraftiga röster ned
från sjön. Barca Signori och ett dussin
barcajuoler i sina pittoreska kostymer stucko
in sina mörka ansigten genom ingången.
Jag betraktade -mina engelska nyförvärf-
vade bekanta med en frågande min, knäfvel-
.borrarne gåfvo ett långdraget yes till svar
ocK inonr kort sutto eller snarare halflågö vi
på sofforna i den beqväma, gästerna till
ära, med kulörta lyktor utstyrda båten,
under det dess förare med snabba årtag, så
att vattnet i skimrande kaskader porlade om-
kring stäfven, förde oss.ut till sjös.
Söderns skymning är snabb; knappt hade
solen - försvunnit: kom bergen förrän: den
ena stjernan efter den , andra började
tindra på himlen och natten sänkte gmånin-
gom sitt dunkel öfver oss. Och snart tände
äfven de menskliga böningarne sina ljus: de
större villorna speglade sig liksom illumine-
rade idet mörka vattnet, och uppe från ko-
jorna på bergshöjderna; -hvilkas-konturer i
det alltmera tilltagande mörkret antogo jätte-
lika dimensioner, började äfven ett och an-
nat sken blänka. När sedan tonerna af Ver-
dis herrliga Ernani från-det aflägsna Cade-
nabbia, hvarest under aftonen en utmärkt mi-
litärmusik spelade, förmildrade och ännu mera
harmoniska genom atfståndet, trängde till oss
öfver vattnet :och öfver de vestliga klip-
pornas topp fullmånan sig höjde, bredande
sitt silfverskinimer öfver sjöns yta och för-
vandlande natten till en fantastisk halfdager,
då kunde till och med ej engelsmannen, denne
representant af en erkändt apatisk nation,
tillbakahålla ett very beautiful, indeed, un-
der det han tände en ny cigarr och place-
rade sig i en beqvämare ställning i båten.
Hans qvinliga följeslagare voro stumma, men
deras fuktiga blickar utvisade, att hvad de
kände ej kunde uttryckas med:ord:
Länge -sutto :vi i båten, som nu låg stilla
midt på sjön, omsvärmade af en mängd
andra farkoster, liksom vår utsirade. med
kulörta lyktor; blicken irrade drömmande
upp bland de myriader verldar, som i öf-
versvinnlig prakt sväfvade öfver våra hufvu-
den, och troligen hade vi suttit ännu längre,
om ej vår roddare, som nu ansåg kontrak-
tet tilländalupet — vi hade nemligen tagit
honom på tvenne timmar — slutligen omärk-
ligt fört :oss tillbaka till stranden. å
Quatre francs, messieurs, väckte oss ur
våra funderingar, och-der stod nu vår raske
ondolier med mössan i hand, och på stran-
en syntes uppställda i låhga rader bugande
kypare i frack och hvit halsduk, beredda att
mottaga oss. Min dröm var slut. ,
mA ro 2 RA TR KRT