under det kastanjeoch valnötslundarnas friska grönska behagligt bröts mot olivplanteringarnas grågröna färg, öfvergöts genom reflexen af himmel och vatten hela detta sceneri af ett underbart blått skimmer, ej olikt det mystiska dunkel som råder i de stora katedralerna till följd af deras med glasmålningar betäckta fönsterrutor. I sanning, Comosjö, du förtjenar ditt namn af Italiens perla, det skönaste af dess vatten, ty eger du ock ej Lago di Gardas trotsiga skönhet eller Adrias imponerande storhet, har ej försynen i ditt sköte nedlagt liksom-i din systers, Lago di Maggiores, tre sådana öar som Isola Bella, Madre och Il Pescatore, så har dock det förnämsta af allt kommit på din lott, ljufheten, det milda behaget. I dina stränders lundar sjunger än näktergalen under den stilla sommarnatten, i ditt dunkla djup gå ännu forellen och agonen, dessa lystmäten för Albions spleenlidande söner, till dig kommer den långväga främlingen att drömma bort några sälla ögonblick på din leende strand. Uti skuggan af dina berg har den rike milanesaren uppbyggt sin praktfulla sommarboning, till hvilken han tager sin tillflykt, då solen drifvit honom från hans vackra stad: Furstar och magnater hafva täflat med hvarandra att uppföra de ståtligaste slott vid randen af din vattenspegel, och dock ha aldrig rikedomen och lyxen kunnat förderfva ljufheten och den paradisiska enkelheten hos dina stränder. Virgilius, antikens store skald, har sjungit ditt lof, och ännu i dag försöka skalden och konstnären att med pennan eller penseln skildra din skönhet. — Fåfäng möda! Du är och förblir obeskriflig. I bersån utanför hotell Genazzini hade skämtet och pladdret så småningom afstannat — menniskotungan tiger gerna då naturen mäktigt talar — och med andäktiga blickar följde alla dagens strålande stjerna, då hon sakta sänkte sig bakom horisonten, öfvergjutande bergens toppar med ett-skimmer af guld och purpur. Plötsligt ljödo friska, kraftiga röster ned från sjön. Barca Signori och ett dussin barcajuoler i sina pittoreska kostymer stucko in sina mörka ansigten genom ingången. Jag betraktade -mina engelska nyförvärfvade bekanta med en frågande min, knäfvel.borrarne gåfvo ett långdraget yes till svar ocK inonr kort sutto eller snarare halflågö vi på sofforna i den beqväma, gästerna till ära, med kulörta lyktor utstyrda båten, under det dess förare med snabba årtag, så att vattnet i skimrande kaskader porlade omkring stäfven, förde oss.ut till sjös. Söderns skymning är snabb; knappt hade solen försvunnit: kom bergen förrän: den ena stjernan efter den , andra började tindra på himlen och natten sänkte gmåningom sitt dunkel öfver oss. Och snart tände äfven de menskliga böningarne sina ljus: de större villorna speglade sig liksom illuminerade idet mörka vattnet, och uppe från kojorna på bergshöjderna; -hvilkas-konturer i det alltmera tilltagande mörkret antogo jättelika dimensioner, började äfven ett och annat sken blänka. När sedan tonerna af Verdis herrliga Ernani från-det aflägsna Cadenabbia, hvarest under aftonen en utmärkt militärmusik spelade, förmildrade och ännu mera harmoniska genom atfståndet, trängde till oss öfver vattnet :och öfver de vestliga klippornas topp fullmånan sig höjde, bredande sitt silfverskinimer öfver sjöns yta och förvandlande natten till en fantastisk halfdager, då kunde till och med ej engelsmannen, denne representant af en erkändt apatisk nation, tillbakahålla ett very beautiful, indeed, under det han tände en ny cigarr och placerade sig i en beqvämare ställning i båten. Hans qvinliga följeslagare voro stumma, men deras fuktiga blickar utvisade, att hvad de kände ej kunde uttryckas med:ord: Länge -sutto :vi i båten, som nu låg stilla midt på sjön, omsvärmade af en mängd andra farkoster, liksom vår utsirade. med kulörta lyktor; blicken irrade drömmande upp bland de myriader verldar, som i öfversvinnlig prakt sväfvade öfver våra hufvuden, och troligen hade vi suttit ännu längre, om ej vår roddare, som nu ansåg kontraktet tilländalupet — vi hade nemligen tagit honom på tvenne timmar — slutligen omärkligt fört :oss tillbaka till stranden. å Quatre francs, messieurs, väckte oss ur våra funderingar, och-der stod nu vår raske ondolier med mössan i hand, och på stranen syntes uppställda i låhga rader bugande kypare i frack och hvit halsduk, beredda att mottaga oss. Min dröm var slut. , mA ro 2 RA TR KRT