fin lexa af Italien, då han så häftigt for ut
emot general Lamarmora för dennes offent-
liggörande af diplomatiska handlingar. Syn-
barligen misslyckades hans planer att hålla
Thiers qvar vid makten i Frankrike och att
omintetgöra legitimisternas politiska pro-
gram; dock må man undra, om icke hans
omdöme den gången var sundt, då man ser
huru ringa styrka marskalk Mac Mahons sty-
relse förmått att lägga i dagen. Icke heller
synes furst Bismarck hafva varit mycket
lycklig i sina försök att öfvertyga ryska
kejsaren om de carlistiska anspråkens våd-
lighet för Europa.
Sakförhållandet är, att furst Bismarck är
en alltför myndig herre för att uppfostra
goda diplomater. Han stöter sig med sina
skickligaste agenter och hans lydigaste or-
ganer äro icke dugliga nog att utföra hvad han
önskar, Spänstighet och viljekraft äro för-
träffliga egenskaper; men hos den, som eger
dem i så hög grad som furst Bismarck, bi-
draga de icke till att öka det moraliska in-
flytandet öfver andra.
Från Berlin telegraferas till Daily News
angående den Arnimska saken följande:
Den påfallande skyndsamhet, med hvilken
auktoriteterna i sista ögonblicket vidtogo
sina åtgärder mot grefve Arnim, kan möjli-
gen förklaras deraf, att grefven under de
närmaste dagarne före häktningen efter åt-
skilligt besvär erhållit ett lån på 120,000
Thaler i en Berlin-bank mot pant i sitt stora
gods, Nassenheide, hvilket lån blifvit användt
till inköp af ett resekreditiv. Hela affären
hade just blifvit afslutad .samma dag som
grefven fängslades. — En brefskrifvare från
Berlin till Neue freie Presse i Wien för-
säkrar, att åtgärderna emot Arnim från första
början blifvit påyrkade af grefve Arnims
efterträdare i Paris, furst Hohenlohe. —
Grefve Herman Arnim, som är tysk minister
i Lissabon, kommer att lemna sin post.
Det säges, att äfven alla öfriga medlemmar
af den Arnimska ätten hafva för afsigt att
lemna de platser, som de innehafva i statens
tjenst. Deras förbittring mot Bismarck lär
vara synnerligt stor.
Vid Strassburgs universitet hafva nyligen
två professorer blifvit afskedade från sina
befattningar, nemligen dr Schultz, professor
i teologiska fakulteten, och dr Lexis, pro-
fessor i den juridiska fakulteten. Om an-
ledningen till dessa åtgärder hafva vi oss
ännu intet bekant.
x x
x
I fredags i förra veckan egde en duell
på värja rum vid den belgiska gränsen mel-
lan den radikale ledamoten af franska na-
tionalförsamlingen, hr Georges Pårin, och
hr Gröegori, redaktör af den i Nantes ut-
kommande tidningen Union de IOuest. Anled-
ningen till striden var den, att den sistnämde
i sin tidning intagiten artikel af ett för
Gambetta kränkande innehåll... Båda de stri-
dande blefvo sårade, hr Gregori i ansigtet
och hr Pårin i handen.
x x
j x
Som bekant var påfven Pius den nionde
i sina yngre år, då han ännu bar namnet
Mastai Feretti, icke så fiendtligt sinnad mot
de liberala idberna; han ansågs tvärtom höra
till det unga Italien och blef intagen i
en frimurareloge, som ansågs bylla frisinnade
grundsatser. Under de senare åren har han
emellertid vid flera tillfällen visat sig fiendt-
lig mot frimurarne och till och med uppmanat
kleresiet i Brasilien att gå aggressivt till-
väga mot detta ordenssamfund. Den loge
i Palermo, uti hviiken han först upptogs,
har förgäfves sändt honom flera uppmanin-
ningar att rättfärdiga sig och har nu på ett
allmänt möte af iogemedlemmar högtidligt
dekreterat påfvens uteslutande ur samfundet.
Dekretet, som publiceras i en uti Köln ut-
kommande frimuraretidnvivg, är undertecknadt
af Victor Emanuel i egenskap af stormästare
för logen Orientent i Italien och lyder
ålunda:
En man vid namn Mastai Feretti, som
blifvit i frimureriet invigd och derefter hög-
tidligt aflagt edligt löfte om kärlek och
broderskap samt sedermera blifvit krönt till
konung och påfve, har nu förbannatHsina
forna bröder och försatt alla medlemmar af
frimurareorden i bann. På grund häraf är
den ofvannämde Mestai Feretti såsom men-
edare utstött ur frimurarnes samfund.
OMMCMSdmmm——skm———————X—tX——