En ny riddar Blåskägg. Brottmålsdomstolen i Seinedepartementet har för någon tid sedan fällt dom i en sak af mer än vanligt intresse. Herboristen Moreau (en herborist är ett slags apotekare af lägre rang, som egentligen drifver handel med medicinalväxter) stod för juryn, tilltalad för att år 1873 ha förgiftat sin första hustru i afsigt att tillskansa sig den del af hennes förmögenhet, som hon testamenterat till honom, samt för att några månader derefter ha gift sig ånyo och på samma sätt förgiftat sin andra hustru i afsigt att ingå ett tredje äktenskap. Dessa brott ha väckt en mer än vanlig uppmärksamhet, och tidningarne i Paris ha offrat åtskilliga spalter på dem. Den 9 och 10 september försiggick det offentliga förhöret i närvaro af en oerhörd mängd åhörare. Ofvan dombordet, der rättens president och assessorer, iklädda sina röda, med hermelin kantade embetsdrägter, hafva plats, hänger Bonnats stora tafla: Den korsfäste Kristus, som väckt så stort uppseende på konstutställningen i år. Till höger om domstolen och strax ofvanför den anklagades bänk har allmänna åklagaren sin plats och der bakom sitter juryn. Framför den anklagade sitta hans försvarare, och framför dombordet står ett mindre bord, på hvilket man uppställt de saker, som tjena till materiella bevis för den begångna förbrytelsen: de båda offrens matsmältningsorganer, kemiskt undersökta och bevarade i stora glaskrukor, samt några andra flaskor, innohällando dels en blåaktig materia, som funnits i den anklagades laboratorium, dels jord, som tagitsi den omedelbara närheten af de två likkistorna. Åhörarne fylla hela bakgrunden af salen, de privilegierade, hvilka det lyckats att få inträdeskort, upptaga de främsta. bänkarne; längre bort äro ståplatser för dem, som varit de främsta i den långa. kö, som börjat bilda sig redan vid morgongryningen. Moreau är en ganska ung man, knappt 32 år gammal; öch ser ännu yngre ut. Han är blond, har fina och intelligenta drag och ett i det hela tåget icke ofördelaktigt utseende;: Han ser för öfrigt alldeles ut som ten man af verld och visar ej någon oro, men ej heller aågot trots. Han bär sorgdrägt (efter sitt sista-offer!). otarien läser PPP anklagelsakten och det framgår deraf, att Moreatis första hustru dog den 18 augusti 1873, 33 år gammal, efter att ha varit gift — enligt egen och andras utsago lyckligt — i tre och ett halft år. Under hennes sjukdom tillredde mannen uteslutande de medikamenter och dekokter, som läkaren föreskref, såväl som hennes mat. Under hela sjukdomen hade hon haft oupphörliga uppkastningar, men i trots af läkarens föreskrift hade Moreau icke gömt eller låtit undersöka det uppkastade. Sjukdomsorsaken blef derför aldrig rätt tydlig för