gå före med godt exempel, i det jag här-
med yttrar rig angående statens finansiella
ställning.
Vår statsbrist år 1875 kommer att utgöra
54 millioner, då utgifterna till nya jernba-
neanläggningar, amorteringen af statsskulden,
afsättningen till reservfoeden m. m. tagas
med i beräkningen. Detta är icke fullt hälf-
ten af det närvarande årets statsbrist. Ba-
lansen kah betäckas dels med de 12 millio-
ner, som komma att inflyta af de under den
föregåendae parlamentssessionen beslutade
nya skatterna, dels med de 22 millioner,
som konsumtionsikatten och tullmedien kom-
ma ett inbringa, och deis slutligen med de
20 millioner, som torde komma att inflyta
af jernvägstrafiken. På de:ta sätt skall jem-
vigten i budgeten kunna uppnås utan nya
skatter, dock endast under den förutsättning
att parlamentet icke beslutar någon ny ut-
gift, som icke har sin motsvarande post på
inkomstsidan. Jag tror att vi följaktligen
lugnt kunna upphäfva tvångskursen på
papperspenningarne.
Det finnes emellertid 6n annan sak, som
är lika så vigtig som den jag nu framhållit.
Ni förstå, mina herrar, att jag bärmed å-
syftar ett förbättrande af det allmänna
säkerhetstillståndet. I detta afseende
äro nemligen förhållandena i hög grad sorg-
liga, men de kunna förbättras och jag vill
säga eder att jag icke byser någon fruktan
bvarken för röda eller rvarta spöken. Sam-
hället är pemligen tillräckligt skyddadt ge-
nom de bestäende lagarne; hufvadsaken är
att de upprätthållas med kraft och opar-
tiskhet. Emot hemliga sällskap, som hafva
gjort lönnmordet till sin uppgift, äro våra
lagar helt visst icke tillfyllestgörande, men
vi böra ihågkomma att äfven de friaste folk
i verlden under utomordentliga förhållanden
icke dragit i betänkande att lägga en utom-
ordentlig makt i regsringens händer.
Jag önskar för min del kraftiga lagbe-
stämmelser rörande den offentliga säkerhe-
ten, jag önskar att man icke må bevilja nya
utgifter utan att man tillser stt motsvarande
inkomster finnas, och jag önskar slutligen
förbättringar i ukatteväsendet och administra-
tionen, men inga som äro radikela eller
omogna. Reformerna miste vara väl öfver-
vägda och förnuftiga, så att de kunna ge-
nomföras utan rubbningar och oordningar.
Dertill erfordras emeilertid att regeringen
har en stark och kraftig majoritet
inom represedtationen. Följaktligen
är det valmänuons pligt att endast välja så-
dana dsputerade, som sjelfva veta hvad de
vilja och som äro fist beslutna att uppträda
med energi; ty svaghet och vacklande inom
representationen kunna endast undergräfva
landets konstitutionella inrättningar. Dessa
såväl som landets hela framtid ligga i val-
männens händer.
Ministorprevidentens tal följdes af åhö-
rarne med spänd uppmärksamhet och blef
vid flera tillfällen afbrutet af lifliga bifalls-
rop. Talet underkastas naturiigtvis en högst
olikartad kritik af de olika partiorganerna
och särskildt vilja opposilionstidningarne åt
detzamms gifva den djerfvaste tolkning. Man
är dock ense om att mioistern vissorligen
bar rätt i sin årigt angående landets gynn-
samma finansiella förhållanden, eburu det
icke är regeringens kraft och duglighet utan
regnets och solskenets gudar som åstad-
kommit detta fenomen i Italiens historia,
Åtskilliga tidningar förebrå Minghetti att
hav sjelf visat sig svag och vacklande
genom att icke beröra den kyrkopoliti-
ska frågan.
De flesta Paristidningarne fina tonen i
den spanska not, som- nyligen aflemnata till
den franska regeringen af Spamenps sände-
bud i Paris rörande Frankrikes bålining vis
å vis carlisterna, i högsta grad utmansnde
och äro ense derom att densamma kan
komma att hafva de allvarligaste följder.
sOm vi blott hade med Spanien att göra,
säger Pays, så kunde vi helt enkelt
skratta åt de oförskämda fordringar, som
ställas på oss, men bakom Spanien står
Tyskland och bakom Serrano spåra vi Bis-
marcks hand, Den bekenta Hohenzolleroska
frågan började på samma sätt ech vi kunna
lätt här få den tillb.ka i ny upplaga. Viäro
dock lyckligtvis icke tvungna att denna gång
falla i snaran.(!)
Den vista redogörelsen för resultatet af
generalrådsvalen angifver att af 1431 val
672 fallit på republikaner, 604 på monar-
kister och 155 på bonapartister. Republi-
kanerna hafva inalles vunnit 25 platser. Re-
publikanerna lära hafva majoriteten i 38
generalråd och monarkisterny i 44,
x x
KJ
De många olika framställningarne af grefve.
Arnims ställning till furst Bismarck hafva i
dessa degar blifvit förökade med ännu en
version, som återgifves i Vossische Zeitung
och i väsentliga delar skiljer sig från före-
gående framställningar. Enligt don anförda
tidningens uppgift skulle förhöllandet meilsn
de båda statsmännon hafva varit vänskap-
ligt ände till8 hösten 1872, då Bismarcka
stämning mot. grefyen plötsligt slog om,