Musikpressen.
Ivar Hallström: Den Bergtagna. Tre edi-
tioner.
Sedan nu ofvannämda opera upplefvat en
fördelaktig repris, så erbjudas dess talrika
vänner de mest omtyekta numren i piano-
partitur, och förnämligast de, som bäst egna
sig för utförande i sällskapliga och husliga
kretsar. Utgifvaren har haft i åtanke såväl
sådana sångvänner, hvilka kunna sjunga, som
ock sådana, hvilka icke förmå- det, och så-
lunda ombesörjt tvenne editioner, den ena
för sång och piano, den andra för piano en-
samt, hvarförutom ock den omtyckta marschen
särskildt förekommer i fyrhändig pianosätt-
ning. Dessa välberäknade åtgärder skola ock
utan tvifvel ej sakna allmän framgång.
Förstnämda edition innehåller de egent-
liga karaktersstyckena: Ulfs spökballad, som
så lifligt målar demonverldens fantomer och
än lifligare de dödligas skräck derför; den
fantastiskt vilda trollpolskan; Ingeborgs rö-
rande spinnvisa, som lika lyckligt anslår na-
turtonen; Karks karakteristiska strofer samt
Ulfs scen (akt. 5), hvari folkvisan så lyck-
ligt är inflätad uti den gamles sorgsna mo-
nolog. Dessutom förekomma ock bergkun-
gens båda romanser, hvilka (och helst den
första) röra sig på ett mera modernt opera-
messigt område, men dock äro tacksamma för
en bildad sångare.
I den andra editionen. finner man prelu-
diet med de vackra anklangerna ur folkvisan
(någon uvertyr förefinnes tyvärr icke), vidare
den nationella menuettkören, ännu en kör ur
första akten, den utmärkt vackra julpsalmen
(operans bästa nummer), qvartetten ur tredje
akten, hvars första del är ganska: intressant
(den andra är mera modern operafraseologi),
och för öfrigt samma karaktersstycken, som
förekomma 1 sångeditionen. Arrangementet
är rikt och fullt, standom nog mycket fullt
för mindre försigkomna fingrar.
Bergregemontets ståtliga marsch med sin
dramatiska färg tar sig ganska väl ut i den
fyrhändiga sättningen. W. B.