Musikpressen. Ivar Hallström: Den Bergtagna. Tre editioner. Sedan nu ofvannämda opera upplefvat en fördelaktig repris, så erbjudas dess talrika vänner de mest omtyekta numren i pianopartitur, och förnämligast de, som bäst egna sig för utförande i sällskapliga och husliga kretsar. Utgifvaren har haft i åtanke såväl sådana sångvänner, hvilka kunna sjunga, som ock sådana, hvilka icke förmådet, och sålunda ombesörjt tvenne editioner, den ena för sång och piano, den andra för piano ensamt, hvarförutom ock den omtyckta marschen särskildt förekommer i fyrhändig pianosättning. Dessa välberäknade åtgärder skola ock utan tvifvel ej sakna allmän framgång. Förstnämda edition innehåller de egentliga karaktersstyckena: Ulfs spökballad, som så lifligt målar demonverldens fantomer och än lifligare de dödligas skräck derför; den fantastiskt vilda trollpolskan; Ingeborgs rörande spinnvisa, som lika lyckligt anslår naturtonen; Karks karakteristiska strofer samt Ulfs scen (akt. 5), hvari folkvisan så lyckligt är inflätad uti den gamles sorgsna monolog. Dessutom förekomma ock bergkungens båda romanser, hvilka (och helst den första) röra sig på ett mera modernt operamessigt område, men dock äro tacksamma för en bildad sångare. I den andra editionen. finner man preludiet med de vackra anklangerna ur folkvisan (någon uvertyr förefinnes tyvärr icke), vidare den nationella menuettkören, ännu en kör ur första akten, den utmärkt vackra julpsalmen (operans bästa nummer), qvartetten ur tredje akten, hvars första del är ganska: intressant (den andra är mera modern operafraseologi), och för öfrigt samma karaktersstycken, som förekomma 1 sångeditionen. Arrangementet är rikt och fullt, standom nog mycket fullt för mindre försigkomna fingrar. Bergregemontets ståtliga marsch med sin dramatiska färg tar sig ganska väl ut i den fyrhändiga sättningen. W. B.