lyckligt af stapeln och döptes af uppfinnarens dotterdotter till Bessemer. De tre vär sentligaste fordringar, som detta fartyg hade att uppfylla, voro: att det skulle konstrueras så, att den svängande salongen låge midskepps; att fartyget skulle ha den största möjliga snabbhet och att det skulle kunna styras i både för och akter, emedan hamnare i Calais och Bologna ej äro nog stora för att låta ett långsträckt fartyg vända der. Den sista uppgiften var den lättaste, ty det finnes förut flera fartyg med dylik konstruktion; dock har man giort den afvikelsen från det vanliga, att skeppet i båda ändar löper ut som en cigarrspets. Dessa spetsar skola förhindra rullningen i stark sjö, men de öfverspolas alltid af vågorna och kunna ej nyttjas som uppehållsort för någon. Hva beträffar den andra punkten komma profregorna att visa, huruvida man lyckats uppnå största möjliga hastighet. Man har härför, bland annat, insatt maskinen på ett alldeles nytt sätt. Maskin och ångpanna äro skilda från hvarandra genom den 70 fot långa svängande salongen. Lägger man härtill att essemer har ett par hjul förut och ett annat par akterut, samt att fartyget, för att lättare kunna vända, för ett litet segel både för och akter, så kan man lätt inse, att här är fråga om ett fartyg af en form och ett utseende, som man hittills ej sett maken till. Det liknar närmast ett modernt tornfartyg, är 350 fot långt och 60 fot bredt; det stora midtelpartiet, der salongen ligger, är 254 fot långt. På ömse sidor af detta midtelparti stå maskin och ångpanna, depå följa åtskilliga hytter, gångar o. s. v., och slutligen den svängande salongen, hvars. tak är ett. fritt däck, på hvilket icke sjösjuka passagerare kunna promenera. Salongen hänger ej, som mången trott, liksom en skeppslampa, utan svänger ig på fyra stålpelare, som uppbära den. Två af dessa stå i midten och en vid hvardera ändan. De bilda den axel, om hvilken hela salongen svänger, och blott den bakre, som är ihålig, utgör en väsentlig del af den hydrauliska apparat, genom hvilken galongens svängningar verkställas och regleras. Apparaten arbetar automatiskt, meu för större säkerhets skull kommer den dock att kontrolleras af en särskild uppsyningsman. — Som ännu mycket arbete återstår på inredningen, kommer Bessemer sannolikt ej att börja sina profturer förr än i november månad. Stutslån. Brasilien har, enligt ett telegram från Rio af den 6:te d:s, genom tysk-brasilianska banken afslutat ett statslån på 90 millioner kronor. Det utbjudes till teckning med -6 proc. ränta och 98. proc. emissionskurs. Huru en engelsk biskop predikar. Biskopen af Manchester höll härom dagen en predikan med anledning af tacksägelserna för en god skörd. Under loppet af sin predikan yttrade han, att man sagt honom, det de flesta af de närvarande voro kolarbetare, och det var till dem han ville tala denna afton Det var af högsta vigt, att de lade på minnet de religionens enkla sanningar han frambållit i sin text: Mark. 4: 26—29: Deras prest hade sagt honom, att han på det hela hade en god tanke om dem, men att han ej kunde få dem att besöka kyrkan så flitigt han ville. Han (biskopen) trodde sig veta att de ej hade mycken tid för kyrkobesök, för många böner eller för mycken bibelläsning! Allt, som han kunde säga om den saken, var, att om de endast ville försöka att göra sitt bästa, skulle Gud hjelpa dem. Man hade berättat en hel hop besynneriiga saker om dem, som arbetade i kolgrufvorna. Man hade sagt, att de hade så mycket penninr, att de ej visste hvad de skulle göra med dem och att de följaktligen gjorde ett dåligt bruk af dem, men han trodde ej på de historier han hört. Man hade sagt, att kolarbetarne brukade åka på första klassens jernvagnar, dricka champagne, spela krona och klafve med guldmynt, 0. s.v. Han trodde ejipå allt detta. Alla dessa historier skulle beiyda, att kolarbetarne förtjenade så mycket pengar, att de ej visste hvar de skulle öra af dem. Det, som han ernade säga, kunde åta underligt — men han trodde ej; att någon kunde få för mycket penningar. Det föreföll honom, som vore förmögenhet en belöning, som Gud gifver sina tjenare. ör. deras: lydnad. Han (biskopen) misstyckte ej om en man kunde förtjena ett pund sterling om dagen. Han skulle vara mycket belåten med att höra, det någon förtjenade 10,000 pund om året — förutsatt blott, att denne visste hvad han skulle göra med penningarne. Om han använde dem endast för sjelfviska ändamål, till att dricka, kläda sig öfverdådigt eller spela, då voro honom penningarne en stor förbannelse. Eller om någon ginge den motsatta vägen och sparade — äfven om besparingarne voro af en ringa natur, och man sedermera funne dem dolda på besynnerliga ställen ihans hus, gom man stundom hörde omtalas, eller om det var en man, mso förtjenade sina 10,000 pund om året, och knotade öfver hvarje styfver han måste lägga ut, endast för att iå dö som halfmillionär, så kunde han (biskopen) ej gilla det. Om Gud gaf en menniska förmåga att samla rikedomar, skulle hon ihågkomma hvilket a gifvit henne denna förmåga oeh begagna sina pengar som en kristen. n påstod älven att kolarbetarne om söndagarne bevistade kappflygt mellan dufvor och hundkapplöpningar. Han fraktade att det låg mycken sanning i dette, icke endast hvad kolarbetarnestan äfven hvad den öfriga befolkningen beträffar. Han tror ej att det låg Å oc nde I att anetälla kannävot mellan duf