nödvändigt för flickan; hennes helss, ehuru
visat icke stark, fordrade ej någon längre
vistelse i Italien, och jag tillade, att det
lidande, som tyckes tära på hennes ungdoms-
blomma, icke kunde kursras genom läkares
ordinationer.
— Hvilket lidande? Jag ber er, säg mig
hvilket! utropade öfverjägmästaren, i det
han stannade och häftigt stötte käppen mot
marken,
— Lägg band på era känslor, bäste herr
öfverjägmästare, vi äro på gatan, och folket
ser redan på oss. Jag mener ett lidande,
som har sitt säte i själen, i hjertat.
— Det måtte väl icke vara någon olyck-
lig kärlek! akvek gubben, trots den varning
han nyss erhållit, så högt, att kuskarne å
ett par i närheten stationerade droskor trod-
de ropet gälla dem och derför, svängande
iskorna i luften, kommo framåkande med
vild fart. Man hade sedan stor möda för
att bli dem qvitt.
— En olycklig kärlek, upprepade gub-
ben för sig sjelf; men till hvem?
— Det frågar jag er, svarade prefessor-
skan. Jag var den tiden icke i Bergothal
och erfor erdast genom bref, hvad :som der
tilldrog sig. Huru mycket förtroende Her-
mance än skänker mig, finns det dock viska
förhållanden, öfver hvilka hon aldrig skulle
vilja yttra sig till mig. . Hon var redan om
barn sådan, att hon brukade blifva om möjligt