gemensamma ungdomstid, som förde honom
till Bargethal, några allvarliga afsigter hade
han icke. Om du behagat honom, skulle
jog ba funnit det naturligare...
— Farbror Martin!
Hon glödde som en ros.
— Blif icke ond öfver mitt lilla skämt,
bad han och kysste den fina handen, kom
hon lagt öfver hans mun.
Professorskan, som med intresse följde
samtalet, frågade efter tant Marie.
— Ja, huru mår hon? inföll den anga
flickan, glad öfver att samtalet sålunda blef
fördt på ett annat ämne; jag är riktigt hjort-
lös, som icke förr gjort mig underrättad om
hennes bafinnande.
Den gamle herrn skrattade högt.
— Hon är olycklig för det att hon icke
har nog arbete. Freiendorf ersätter nomli-
gen den bästa hushållerska, hvilket din mor
ingalunda har någonting emot. När midda-
gar skola gifvas, är det han som uppsätter
listan öfver rätterna, han far till delikatess-
handlarne, för alt gjolf göra alla beställnin-
gor, han bestämmer, hvilken servis skall an-
vändas, eo. s v. Hans frö får således ute-
slutande egna sig åt sin toilett; och äfven i
afsoenda på denna har han förbehållit sig
en rögt; han konfererar med modiston och
hårfrisörskan och är stolt, om man beröm-
mer Augustos smakfulia elegans, som till en
del är hang verk, Tant Mario har genom