— Tackar för välviljan, men det är nu icke fråga om penningar, Det är så, att Erik Olsgon .... att Erik Olsson. ... Han kunde omöjligt säga mera. — Hvad är det med Erik Olsson? — Jo, Erik Olsson vill... vill... Dragonen reste sig som under slagen af en piska. — Erik Olsson vill ha Jan Janssons ena gödselhög, framskrek han slutligen i full förtviflan. l Bonden, som undrat hvarthän detta skulle leda och börjat betvifla, att dragonen i dag vore vid fullt förstånd, fann denna vändning så komisk, att han utbrast i ett så häftigt skratt, att han började hosta. — Vill han då mörda mig, dragon Qvick? framstötte han under de korta stunder skrattparoxysmen gaf honom tid dertill. — Narrar mig rakt att skratta ihjäl mig. Kom då och bulta mig i ryggen, pojke! Jag kan ju icke hejda mig. i Dragonen steg fram och gaf bonden några dugtiga slag i ryggen. Jan Jansson hade blifvit alldeles röd i ansigtet af det stormande skrattet. i — Det är egentligen icke så, fortfor Qvick, som nu någorlunda återfått sin besinning, ; utan min mening är att Erik Olsson ville gerna ha Emma, om han får, men han ön-: skar bestämdt att få gödselhögen i hemgift, ty hans plogland behöfva den. — Det der var ju en helt annan sak, sade Jan Jansson, som plötsligt blifvit allvarsam. — Bättre kunde Qvick ha börjat sin framställning, eftersom det gällde en så vigtig sak. Hvad nu Erik Olssons begäran angår, så beror det i främsta rummet på hvad Emma säger derom; huruvida hon vill ha honcm till sin man eller ej. — Hon vill icke ha honom, inföll plötsligt Qvick och nickade på hufvudet för att bekräfta sitt yttrande. — Du uträttar din pligt som ärnsman på ett besynnerligt vis, sade Jan Jansson ogillande, och jag tror, att Erik Olsson skulle känna sig litet nöjd, om han hörde huru du utför hans sak. Hur kan du veta att Emma icke vill ha Erik Olsson? — Jag har sjelf sagt honom det, utropade Emma, som i detta ögonblick kom inrusande och föll fadren om halsen. Tätt efter henne följde modren. De båda qvinnorna hade lyssnat för att kunna inträda i det afgörande ögonblicket, — Hvad betyder allt detta? frågade Jan Jansson med rynkad panna och sköt Emma ifrån sig. : — Det. betyder, att jag äfven för egen räkning ville begära Emma till hustru, om nar ger sitt bifall, svarade Qvick mo1880 oa I hafven således träffat ett hemligt aftal gent emot mig, sade husfadren med stigande ovilja och reste sig: — Och du; gum: man min, hvarför kommer du? — För att förena mina böner med Emmas och Qvicks. De ha länge älskat hvarandra. Låt honom derför få henne: Hennes egendom blir tillräcklig för bådas utkomst. — Har du först nyligen fått Veta denna kärlekshandel eller här du länge haft kunskap derom? frågade mannen i sträng ton sin hustru. — De ha älskat hvarandra alltsedan Emma läste för presten, svårade hustrun. — Och åt mig har du aldrig sagt ett ord derom? fortfor Jan Jansson, — Jag visste ej omjag vågade. — Och äfven du, Emma, har icke haft något förtroende till din far? sade han, vänd till henne. — Jag tordes ej; jag får del i gården och han har ingenting. Jan Jansson kastade en underlig blick på I. hustra och dotter. Det låg en på samma gång mild och bitter förebråelse i denna blick och en tår stal sig utför den solbrända kinden. . — När gjorde jag mig känd för sådan hårdhet, yttrade ban klägande, att ej ens min hustru och enda dotter ha vågat öppna sina hjertan för mig? Han gick till fönstret och. började med fingrarne häftigt trumma på rutan. Hustrun, hans ömma och bjertsgoda maka, stod. ett ögonblick med nedslagia ögon. Derefter skyndade hon efter honomoch slingrade sins armar om hans hals. -— Förlåt mig, bad hon, och förlåt äfven ditt barn. Gor henhe lycklig! Mannen böjde sig ned och kysste hustrun samt vände; sig derefter åter inåt rummet. Emma stod med nedslagna ögon, och dragonen liknade en tjuf, som blifvit ertappad på bar gernings — Afven Qvick har uppfört sig långt ifrån rätt, sade Jan Jansson strängt. få åtog dig att blifva en annans ärnsman, men har hegärt att sjelf erhålla hvad du lofvat söka förskaffa honom. — Jag... jag... stammade Qvick. — Jag vill ej höra något försvar, forsatte bonden. Om fjorton dagar får du komma hit; och då skall jag lemna svar angående — Erik Olssons frieri. Under tiden förbjuder jag dig alldeles att uppsöka. eller samtala med min dotter. Och nu får du gå Fullaf på en gång blygsel och förtviflan, vände Qvick sig för att gå. Vid dörren stannade han och kastade en blick på Emma. Det var en sådan blick, hvarmed Adam betraktade paradiset, då rättvisans engel med sitt brinnande svärd fördref honom derifrån. Emma var färdig att skynda efter dragonen. — Du stannar; sade fadren strängt.