smaken och börjat måla salongslandskap med ,
fina träd och vackra kor, hvilka han lätt
blir af med. Hvart ett sådant medgifvande
kan leda synes äf Törnås senaste produktio-
ner, sedan han kommit till Dässeldorf, der
man på sitt vis börjat antaga det nya mål-
ningssättet. Hr Törnå hade förvärfvat sig
en ganska vacker barrträdsteknik och må-
lade goda och stämningsfulla skogsinteriörer,
hvilka äfven väckte uppmärksamhet och för-
skaffade honom akademiens stipendium. Pu-
bliken trifves dock icke i skogens dunkel,
utan vill hellre se sina sommarnöjen förevi-
gade. Hr Törnå har villfarit dess tysta
önskningar och börjat en serie sliskiga bil-
der med motiver från båtbryggor, månskens-
promenader, björkuddar med klädningar och
parasoll o. s. v. och, hvilket var naturligt,
der ingifvelsen ej fick vara med, illa målade.
Hvad som lyckades för hr Ekström, misslyc-
kades: för hr Törnå — publiken kom: inte.
Hr E. har bäst bland de yngre landskaps-
målarne uppfattat och genomfört det här
kallade Wahlbergska målningssättet genom
sitt ytterst fina färgsinne och på grund af
de lokala förhållanden, under hvilka det
blifvit utbildadt, och skall, när han blir fär-
dig, göra sin mästare heder. Bland de öfri-
ga med färgsinne -begåfvade och sålunda lof-
vande yngre artisterna har hr Forsell genom
sitt vinterlandskap i solnedgång visat sig
förstå det nya, om ock icke färgen är fullt
färdig, ty några toner fattas ännu i luften,
som dock är luft. Motivet är enkelt och
tilltalande. Den, som vill se huru man må-
lar numera, har här ett godt tillfälle. Bland
de utkorade hör äfven hr Skånberg, hvilken
ännu icke hunnit så långt: som kamraterna,
men dock visat hvars andas barn han är.
Om man så vill ha en föreställning om det:
nya landskapsmåleriets tillämpning på ma-
rinmålningen, så har hr Nordling, elev af
Sörensen, gifvit ett särdeles vackert prof i
sitt motiv från nörska kusten. Det hela gör
ett stort intryck. Men är detta vatten?
Se vågorna ut så der? Ja, så frågar man
och man vill ha bestämda konturer och vet
ej att vågen är en nyckfull rörelse, som ej
har bestämda former. Det är luft och det
är djup i vattnet. I samma ögonblick jag
fixerar vågen med afgjorda konturer, upphör
rörelsen och det blir en stelnad våg, och
det finns inga stelnade vågor i naturen. På
samma sätt med båten! Den är så korrekt
tecknad och är ändå icke ritad, den är må-
lad, ty man ser Juiten skina igenom keglen
och man ser luften reflekteras från dem.
Det är icke båten, det är seglatsen man ber,
och ändå skall en norsk fiskare icke sakna
ett block, icke en: stropp, icke en knut,
pl är RNE gör icke affär af sig, och
hvem skulle väl hänga upp sig på en stropp,
när solen går upp gtvar hatvet! Men
för att kunna lemna dessa luckor i tecknin-
gen, måste mån vara en god tecknare och
r Nordling är en skarp tecknare. För att
våga och kunna måla vatten på detta sätt,
så att det verkår utan att vara utfördt, må-
ste, man kunna: utföra det, och att hr Nörd-
ling äfven kan, det ha hans föregående arbe-
ten visat. 7.
Här skulle ha varit tillfällen till stora ef-
fekter, dem ingen bättre än målaren vet hu-
rå de skulle änbringas. Huru enkölt att med
några klåtschär kästa ljusmassor på märs-
seglön detborta ellsr förgylla ångbåtens lä-
sida, men då hade taflan blifvit förstörd,
ro såld Och målaren möjligen blifvit po-
Pulär. Man skåll icke trö att dessa måla
så, derför ätt 8å roar der, utan här stå de
med sin fälla öfvertygelse och kunna inte
annat, om de ock kunna måla lika natur-
ligt som någon som helst åf publikens och
konsthandlarnes favoriter.
Och härmed är texten slut. — Den, som
vill ha någon vidåre reda på den nya sko-
Tan, må på konstföreningen uppsöka illu-
strationernä. . Pinz.