MTV
framför honom dödens marmorrike, under
hvars konstrikt sammanfogade, med inskrip-
tioner försedda stenhällar de affidne söfvo
i murada grifter. i :
Rödaktiga ljus väfde en magisk slöja öf-
ver detta tårartes fält; Stenåtnes glänsånde,
spegelglättå ytöf Voro begjutnå af aftonso-
lens Byllehe sken: Mdhfred var bländad,
öfverväldigäd åf denna för honom alldeles
nya anblick. När båns öga vänt sig vid
den glödande belysningeh, såg han på nä-
got afständ Herihance, som härmade sig ut-
gångspörten vid den udgs Bninnöns arm,
Likön sylfid fraihsvälvade hehines smärta
gestalt, än försvinbande möllah fräfvårdarne,
än ånyo visande sig. Han ville högt ropa
kennes namn; men han hade besinning nog
till att icks göra det. Hvad skölle bo,
hvad skullö heönes följeslagare tänka? Han
följde henne på afstånd; konskå skållo hon
vända sig om och då kunde han göra sig
befnärkt. Kan
Porten öppnades; ett åkdon väntade der-
utanför, och i detta uppitego temligen ha-
stigt den unga flickan och det äldre frun-
finret. Herra bugade sig djupt och förde
flickans hånd tillsinä läppar, då den räck-
tes Honom till afsked; ogerna och tvekande
släppte hafi denna hand — kå syntes det
åtminstone för 48 svartsjuka ögonen — och
dörpå rullade vsgnen tillbaka till staden så
fört, som gatans branthet tillät. Den unge