SVR öesssne——————— TN Vårt nyaste landskapsmåleri. Litet text till illustrationerna på Konstföreningen (Forts.) Om man då först skulle stanna framför en tafla af Kallenberg, icke för någon rangordnings skull eller derför att hr Kallenberg är den äldste af de unge, utan derför att af de nu exponerade just detta landskap, med jernväg och telegraf, är bland de mest betecknande. Taflan är en sådan som slår vid första betraktandet, och detta genom sin enkelhet. En blå luft utan moln, en hed med små björkar och kor, ett dike, et jörnvågsanläggning, en telegraflinie Och en ångrök från Tokomötivet! Det ligger en sådan djerfhet i gripaiidet af ämnet, att mån känner hör artister likasom velat säga något. Att ta den rysligaste prosa; poesiens dödsfiende, den Täta linien, och konfroätera den med den oförderfvade nåturer på andra sidån om ett dike, som är gränser för expro priationsrätten, hvars kanter ligga lika snörrätt som jernvägens skenor och som ihneHåller jemte så mycket vatten, zom behöfs för att få titet reflekterad luft. Att allt kan målas, tyckes här hå varit målarens beslut att visa, om ock han icke kunnat hindra ett visst ut-: tryck af bitter ironi att skymta här och der.; Detta Hindrar naturligtvis icke att någon annan haft rätt att läsa gig till något helt annat i dessa färgers mångtydiga språk. Fäflan är väl målad; alldeles lagom uttörd. Luften är kall öch bård och ler just icke vänligt åt Heden; men så Kar den välicke stor anledning i en så fattig nättr, hvilken Här ändå blir som sö lustgård; Hör man Sör lokomotivets olycksbådandö ångmolt stiga; tupp mellan de reglsmentariska telegrafstol-; parne.; Anördniggen är väl beräknad; unge-l för en föritedel af taflans bredd åt prosan, en liten femtedel nettral mark och rösten! ett landskap. .Telegraflinien med sitt per-! spektiv.leder ögat långt bort ifjerran. Den stora blå Juftytan — ja, den är för märkvärdig! Den stör icke gom sin brist på äfbrott, den strider mot all smak och regel,j och ändå är den alldeles somm den skulle; vara gjord till landskäpet — och detär kanske just det den är. Målningen sitter visserligenj å ed svart likkista, som, betyder Disseldorf, men Har lika litet med. Dusseldorf som med; förgängelsen att göra, Hr Kallenberg harj äfven ett ännåt stycke exponeradt, som är möra poetiskt i motivet, men mindre väll måladt än det förra. En hafsstrand, mulen) Taft ock en Sblåsande pöl Detta skölle kunnä ha blifvit en utmärkt tafla, och efter! Svan eskiss kan man ännu ha att vänta en) sådan. I-hr Ekströms solnedgång skall man del-! vis finna -en-fulländning i både färg och teckting; som;bebådar!något särdeles godt för! en kanske icke-alltför aflägsen framtid: Nedre luftpartiet:och öfre delen afiterrängen äro; så sanna; så poetiska och riktiga isfärgen, ochdessa pilar kunna godt :stå modell som: träd.-.I det öfre -luftpartiet har hr Ekström, af fruktan för det afgjorda, blandat bott färgen, och om.den icke verkar disharmoniskt, så är den dock död. Förgrundens blommor och gäss äro en koncession åt den lilla sma-. kön, såvida ickö fåglarnas hvita, kalla färg freståt målaren att använda dem som färgmotsättning eller de helt enkelt äro afsedda: till att bryta! den stora gröna ytan, hvilken olytkligtvis slagit in och nu med sin tyn motverkar det luftiga i mötivets bdhandling. Hr E.var 615 åf de första, som antögo det nya sättet, och detta icke af äyhdsbegar eller genom åuktoritetstro, utan emedan detta sätt just lånpade sig för framställdingen af det 2 natur hän blifvit uppfödd vid. Et6 landskap på södra Ölands kust är endast färg. Luft och hed; inte ett träd, inga föremål, utom vädertvarnarne, som afbryta den räta libien Körisonten: Öch den uhge artisten Började måla sina stora hedär med briljanta färger, alltid sanna, ehuru ännu något räk. Kritiken, som då fanns, ET tänderna, kamraterna hånade och ärarne gjorde allt för att återföra den affallne, med han gick ifrån akademien och ställde sig på en atelier för att göra färgstudier, hvarpå han, efter några år, kom igen och lyckades få sälja, hvilket var något högst ovanligt. Emellertid fanns det en, utom SVäNpber som med Clan följt hr E:s lärospån och nog blick att finna hvad af blifvande värde de innehöllo, det var Karl XV gjelf, hvilken tog sig an den uäge talangön öch lät Honom bland annat resa till Norge, hvaraf frukten blef en samling utmärkta studier, som exponerades. Någ ;t så Poetiskt och i Bitt slag väckert måadt som hr Es Kedar eller Horska högfjell har man här hemma sällan sett, Men de gin