SVR
öesssne——————— TN
Vårt nyaste landskapsmåleri.
Litet text till illustrationerna på Konstföreningen
(Forts.)
Om man då först skulle stanna framför en
tafla af Kallenberg, icke för någon rangord-
nings skull eller derför att hr Kallenberg
är den äldste af de unge, utan derför att
af de nu exponerade just detta landskap,
med jernväg och telegraf, är bland de mest
betecknande. Taflan är en sådan som slår
vid första betraktandet, och detta genom sin
enkelhet. En blå luft utan moln, en hed
med små björkar och kor, ett dike, et jörn-
vågsanläggning, en telegraflinie Och en ång-
rök från Tokomötivet! Det ligger en sådan
djerfhet i gripaiidet af ämnet, att mån kän-
ner hör artister likasom velat säga något.
Att ta den rysligaste prosa; poesiens döds-
fiende, den Täta linien, och konfroätera den
med den oförderfvade nåturer på andra si-
dån om ett dike, som är gränser för expro-
priationsrätten, hvars kanter ligga lika snör-
rätt som jernvägens skenor och som ihneHåller
jemte så mycket vatten, zom behöfs för att
få titet reflekterad luft. Att allt kan målas,
tyckes här hå varit målarens beslut att visa,
om ock han icke kunnat hindra ett visst ut-:
tryck af bitter ironi att skymta här och der.;
Detta Hindrar naturligtvis icke att någon
annan haft rätt att läsa gig till något helt
annat i dessa färgers mångtydiga språk.
Fäflan är väl målad; alldeles lagom uttörd.
Luften är kall öch bård och ler just icke
vänligt åt Heden; men så Kar den välicke
stor anledning i en så fattig nättr, hvilken
Här ändå blir som sö lustgård; Hör man Sör
lokomotivets olycksbådandö ångmolt stiga;
tupp mellan de reglsmentariska telegrafstol-;
parne.; Anördniggen är väl beräknad; unge-l
för en föritedel af taflans bredd åt prosan,
en liten femtedel nettral mark och rösten!
ett landskap. .Telegraflinien med sitt per-!
spektiv.leder ögat långt bort ifjerran. Den
stora blå Juftytan — ja, den är för märk-
värdig! Den stör icke gom sin brist på
äfbrott, den strider mot all smak och regel,j
och ändå är den alldeles somm den skulle;
vara gjord till landskäpet — och detär kanske
just det den är. Målningen sitter visserligenj
å ed svart likkista, som, betyder Disseldorf,
men Har lika litet med. Dusseldorf som med;
förgängelsen att göra, Hr Kallenberg harj
äfven ett ännåt stycke exponeradt, som är
möra poetiskt i motivet, men mindre väll
måladt än det förra. En hafsstrand, mulen)
Taft ock en Sblåsande pöl Detta skölle
kunnä ha blifvit en utmärkt tafla, och efter!
Svan eskiss kan man ännu ha att vänta en)
sådan.
I-hr Ekströms solnedgång skall man del-!
vis finna -en-fulländning i både färg och teck-
ting; som;bebådar!- något särdeles godt för!
en kanske icke-alltför aflägsen framtid: Nedre
luftpartiet:och öfre delen afiterrängen äro;
så sanna; så poetiska och riktiga isfärgen,
ochdessa pilar kunna godt :stå modell som:
träd.-.I det öfre -luftpartiet har hr Ekström,
af fruktan för det afgjorda, blandat bott fär-
gen, och om.den icke verkar disharmoniskt,
så är den dock död. Förgrundens blommor
och gäss äro en koncession åt den lilla sma-.
kön, såvida ickö fåglarnas hvita, kalla färg
freståt målaren att använda dem som färg-
motsättning eller de helt enkelt äro afsedda:
till att bryta! den stora gröna ytan, hvilken
olytkligtvis slagit in och nu med sin tyn
motverkar det luftiga i mötivets bdhand-
ling. Hr E.var 615 åf de första, som antögo
det nya sättet, och detta icke af äyhdsbegar
eller genom åuktoritetstro, utan emedan
detta sätt just lånpade sig för framställdin-
gen af det 2 natur hän blifvit uppfödd
vid. Et6 landskap på södra Ölands kust är
endast färg. Luft och hed; inte ett träd,
inga föremål, utom vädertvarnarne, som af-
bryta den räta libien Körisonten: Öch den
uhge artisten Började måla sina stora he-
där med briljanta färger, alltid sanna, ehuru
ännu något räk. Kritiken, som då fanns,
ET tänderna, kamraterna hånade och
ärarne gjorde allt för att återföra den af-
fallne, med han gick ifrån akademien och
ställde sig på en atelier för att göra färg-
studier, hvarpå han, efter några år, kom igen
och lyckades få sälja, hvilket var något högst
ovanligt. Emellertid fanns det en, utom
SVäNpber som med Clan följt hr
E:s lärospån och nog blick att finna
hvad af blifvande värde de innehöllo, det
var Karl XV gjelf, hvilken tog sig an den
uäge talangön öch lät Honom bland annat
resa till Norge, hvaraf frukten blef en sam-
ling utmärkta studier, som exponerades. Nå-
g ;t så Poetiskt och i Bitt slag väckert må-
adt som hr Es Kedar eller Horska högfjell
har man här hemma sällan sett, Men de gin-