haninge prestgård, i kretsen af slägtingar och
vänner, af f. d. kontraktsprosten kyrkoherden i
Vesterhaninge sedan 1837, J. E. Törnqvist (född
den 11 maj 1799) och hans fru.
Donation. En okänd gifvare har till
Visby domkapitels förvaltning: öfverlemnat 1,000
kr., hvaraf årliga räntan skall till en eller högst
två fattiga prestdöttrar inom stiftet utdelas:
ond
Hummerfisket är, skrifves det från
Farsund i Norge, i full gång här. Man kan
för sig en ungefärlig föreställning om i
vilken utsträckning det drifves, när man
hör att från ett enda ställe utlades på en
dag ej mindre än 3000 hummertinör.
Hättstillståndet på Sicilien.
På Sicilien äro egendömsförhållandena ej sär-
deles respekterade, som allmänt bekant är,
och den, som vill lefva någorlunda i fred,
måste betala skatt till föreståndarne för dej
hemliga sällskap, som finnas på ön. I dessa
dagar har en art at röfveri, som öfverträffär
nästan all uselhet, man hört omtalas i denna
väg, genom en tillfällighet blitvit upptäckt i
den lilla staden Barcelona.Pozzo di Gotto.
En afskedad soldat förlorade nyligen sin hu-
stru och lät begrafva henne i en sidenkläd-
ning, hvaröfver dem stackars qvinnan ilifveti
varit mycket stolt. Hans öfverraskning var
ej ringa, då han några veckor. efter begraf-
ningen fann en bondflicka stoltsera med just!
samma klädning. Han anställde undersök-
ningar, som slutade med en ohygglig upp-j
täckt. Man fann nemligen att två kapuciner-
munkar under någon tid hade SybsolsAtt sig
med att gräfvå upp lik och sälja hvarje at-
tikel af värde, som blifvit begrafven jemte
dem. Som emellertid den gamla hedniska!
seden att nedlägga de dödes vapen och pryd-!
nader ej längre är i bruk på Sicilien, ehuru!
invånarne på de grekiska öarne ännu få ett!
mynt med sig i grafven att betala öfverfar-
ten på Charöns färja, så hå kapucinörna just
ej samlat några skåatter på sina grafplundrin-!
ar. Deras förnämsta. byte var qvinnohår,
varaf stora förråd funnos i deras celler.
— En obehaglig upptäckt för dåämer, som
köpa sina chinjonger! — Det goda folket
i Barcelona kände sig i högsta grad upp-
rördt, och kapucinerna fördes i fängelse
— emedan befolkningen tyckte att det kunde
vara tillräckligt att under sin lifstid vara
föremål för röfvarebandens verksamhet.
Om den gängse kaffeförfalsk-
ningen anmärker ArR: Franz i Polytechn.
Noten-blatt bland annat följande: Vid be-
dömandet af kaffebönornas värde låde man
fordon med rätta vigt på deras gröna färg.
De:ta kännetecken har nu intet värde. Man
efterhärmar Nnemligen de råa bönornas ut-
seende med -tillhjelp af en kopparfärg, och
i icke så få hårnstäder har man anlagt form-
liga färgerier för kaffebönor, liksom sådana
redan länge funnits för åtskilliga tesörter.;
Om mån vill hafva någon säkerhet för kafte-
bönornas renhet, skall :man, sedan de äro
rensade; hälla hettvatten på dem och sedan
torka dem. Genom denna behandling förlo-
rar bönan ej i värde. .För att taga reda på
kaffets kopparhalt behöfver man blott till-
sätta litet syra-tilldet vatten;hvari bönorna
äro tvättade, och sedan i detta vatten några
minuter hålla ett knifblad. Om då detta
visar sig öfverdraget af en tunn, rödaktig
hinna; är det ett osvikligt tecken på tillva-
ron af metallisk koppar.
En egendomlig industri har på
senare tid utvecklat sig iParis, neml. handel
med femklöfverblad; plockade på korsvägar
vid midnattstid, mossa från gamla galgar,
af en 100-åring inkokade till soppa med padd-
fötter och benkotor, mandragora-rötter,
kärleksdrycker im. m. m; i Polisen har
funnit nödigt inskrida med förbid mot dessa
vittnesbörd om 19:de århundradets kultur-
ståndpunkt.
Hederslegionspalatset i Paris.
I dag,.skrifves det den 29-sept.:från Paris,
har general Vinay, hederslegionens storkans-
ler, högtidligen tagit i besittning det som
en fågel Fenix ur sin aska uppståndna, un-
der kommunuppröret nedbrända heders-
legionspalatset i Paris. )
Tinake postnä istaren mans
til epp och rymning? Till den
förbå sned elade telögräfnotigen 4 ill Morgön
bladet rörande ofvannämda tjensteniari och
hängs, oredliga förfarande gör: Helsingfors
Dagblad följande tillägg: Postförvaltaren E.
E. K. Oppman lär redan förlidetårshafva
ur -bref tillgripit en summa af omkring 3;000
mark, men blef då för uppgifven balans, skull
hulpen-ur förlägenheten af medlemmar inom
Kristinestads sämhaällö, hvadan också tillgrep-
pet icke blef Kkärdt: för härvarande auktori-
teter. Han tyckes emellertid i år hafva ned
större djerfhet förtsatt med försnillningårna,
så att han blånd annat tilleghat sig en Kri-
stinestadköpmans:åfsändapeimingersmisser
och, för att icke blifva upptäckt jemväl den-
nes derpå följande bref med; ationer
å de för penningarna från Petersburg be-
ställda varorna. När underslefven omsider
icke kunde döljas, anmälde Hr Oppmån in-
för vederbörande magistrat om Bi Insolvens,
i följd hvaraf rhagistratet lät ömhåndertaga
postkontorets tillhörigheter och delgaf post-
direktionen prtelegraf underrättelse härom.
Hofrådet Tanninen, some för närvarande fö-
restår postdirektörsembetet, afreste genast
till Kristinestad och förordnade derjemte en
yngre posttjensteman att mottaga och före-
stå postkontoret dersammastädes. Efter an-
komsten och sedan upptäckt blifvit, att till
den anmälda insolvensen jemväl sällade
sig balans i postkassan och tillgrepp ur pen-
ningbref, vidtog hofrådet Tanniten förfö-
gande om postförvaltären Oppmans inna-
nande i fängelse: Sä vidt man Kittillskän-