ten till en ärnsman, två par präktiga, ny-
stickade långstrumpor och ett par strumpeband
skinånde i alla regnbågens färger och med
tofsar i ändarne.
— Det kunde så vara i min fars ungdom,
yttrade han, när karlarne hade knäbyxor
och strumpebanden syntes. Nu gagnar hela
herrligheten till intet, när ingen ser dem,
Men tag alltsammans, Qvick! Det är väl undt,
och min mor har stickat det:
Qvick vägde gåfvorna i handen.
— Om svaret ej skulle bli som du önskar,
sade han, ger jag dig det tillbaka.
— En sådan uggla att framkomma med
dylika profetior, sade Erik Olsson och reste
sig. Man skulle kunna tro, att du icke ens
önskade mig tramgång. Det blir tids nog
att tala om ett nej, när det gifves, hvilket
jag dock vågar tro ej skall ske. Sämre friare
kunna anmäla sig. Gå dit nästa söndag.
Månen går i ny åtta dar om tisdag, så att det
blir lagom gå till presten fredagen derpå, ty
jag vill att saken skall göras undan så fort
som möjligt. Titta in till mig i förbifarten,
så skall du få en sup att stärka dig med.
— Jag dricker aldrig bränvin, sade drago-
nen mekaniskt.
— Det var sant; jag glömde det. Men
ett glas punsch kan du få, ty jag har äfven
sådan hemma. jö!
Han gick, och dragonen stod länge orörlig
med strumporna i handen. (Forts.)
RR VETE ET AA AOI EE TE PERETTTETTA EITITE EN