ten till en ärnsman, två par präktiga, nystickade långstrumpor och ett par strumpeband skinånde i alla regnbågens färger och med tofsar i ändarne. — Det kunde så vara i min fars ungdom, yttrade han, när karlarne hade knäbyxor och strumpebanden syntes. Nu gagnar hela herrligheten till intet, när ingen ser dem, Men tag alltsammans, Qvick! Det är väl undt, och min mor har stickat det: Qvick vägde gåfvorna i handen. — Om svaret ej skulle bli som du önskar, sade han, ger jag dig det tillbaka. — En sådan uggla att framkomma med dylika profetior, sade Erik Olsson och reste sig. Man skulle kunna tro, att du icke ens önskade mig tramgång. Det blir tids nog att tala om ett nej, när det gifves, hvilket jag dock vågar tro ej skall ske. Sämre friare kunna anmäla sig. Gå dit nästa söndag. Månen går i ny åtta dar om tisdag, så att det blir lagom gå till presten fredagen derpå, ty jag vill att saken skall göras undan så fort som möjligt. Titta in till mig i förbifarten, så skall du få en sup att stärka dig med. — Jag dricker aldrig bränvin, sade dragonen mekaniskt. — Det var sant; jag glömde det. Men ett glas punsch kan du få, ty jag har äfven sådan hemma. jö! Han gick, och dragonen stod länge orörlig med strumporna i handen. (Forts.) RR VETE ET AA AOI EE TE PERETTTETTA EITITE EN