x x
Om arbetslösheten i Förenta Staterna gif-
ver en i Newyork utkommande tidning föl-
jande i sanning sorgliga skildring:
tÖfyerallt, hvart vi än vända våra blickar, se
vi tusende brödlösa arbetare. Hvarje dag till-
för emigrationen oss nya arbetare, som gå det
grymmaste elände till möte, för såvidt de icke
vid hitkomsten äro rikt försedda med penningar.
Hvarför varnas icke befolkningen i Europa offi-
cielt mot att utvandra till Amerika eller åtmin-
stone från att utvandra under närvarande tid-
punkt? Vi anse det vara amerikanska rege-
ringens pligt att göra de europeiska regerin-
garne uppmärksamma på detta förhållande och
sjelf kontrollera invandringen. Vår regering är
samvetslös, om den icke gör något i denna rikt-
ning. I de östliga städerns hafva arbetarne un-
der flera månader gått sysslolösa och många lida
den gräsligaste nöd. Alla offentliga välgören-
hetsinrättningar äro öfverfyllda med hjelpsökande
och den enskilda välgörenheten tages i oerhördt
stort anspråk. — Underrättelserna från vestern
gifva en lika sorglig bild af den derstädes herr-
skande arbetsbristen och fattigdomen. Fabri-
kerna stå stilla, jordbruksarbetarne hafva intet
att göra, och när jordegarne önska få arbetare,
erbjudes dem sådana i mängd mot kost och
husrum samt en mycket liten lön. Byggnads-
företag och jernvägsanläggningar ha afstannat,
och detsamma gäller om bergverk och kolgrufvor.
— Vi ha säkerligen en mycket svår vinter alt
motse, ty någon förändring kan bestämdt icke
inträda inom de närmaste sex månaderna. Vi
kunna vara glada, om tillståndet icke blir ännu
värre än det är. Våra kapitalister ha förlorat
all lust att göra affärer och vår penningmark-
nad är icke så ordnad, att den uppmuntrar till
stora företag. Först sedan våra förvirrade finan-
siella förbållanden blifvit ordnade kan en för-
bättring inträda.