jätt glömmer; intrycken verkade hos honom
länge och mognade på sätt och vis först
vid minnet at det, som framkallat dem; så
hade ock Hermancog bild blifvit honom nä-
stan ännu dyrbarare, gedan han skiljdes ifrån
henneg, än den var då han vistades i hennes
närhet. Af de meddelanden, han nyss fått
mottaga, fanng blott ett, gom för honom syn-
tes ega någon vigt, nemligen att hon lefde
allena i Bergethal. Säkerligen var hon der,
som en kärleksrik f6, outtröttlig i sträfvan-
det att genom kloka råd och verksam hand-
ling gagna sin omgifning; under de sednast
förgångna två åren måste hon ha förvärfvat
Big ännu större incigter, i afreende på hvad
som bäst kunde befrämja do lägre sambälls-
klasernas gzanna nytta. . Dock skulle han ger-
na velat veta, hvarför bon skiljt sig från mo-
dera — hade det då varit så svårt för henne
att finna sig i förhållandet till styffadern ?
En outsäglig längtan efter henne bemäk-
tigade sig hans själ; om tillfälle erbjudit
sig för honom att få sammanträffa med hen-
ne, så skulle hans kloka och fasta föregatser
på ett beklagligt sätt ha blifvit splittrade.
Han såg henne i andanom, buru bon, klädd
i den mörkgröna, böljande riddrägten, fär-
dades på den fromme, kvite hästen genom
skogen til det lilla jastslottet; under hof-
varne prasslade det gulzvade löfret; fjädrär-
ne i haiten och det blonda, rika håret rör-
des af vinden — det var en ljuf, poetisk