— Det blir snart en plats till ledig här,
sade jungfru Greta, som nyss lifligt sam-
språkat med någon osynlig person. Jag ta-
lade i går med ryska kejsaren och han lof-
vade tillhåtla längmannen att skaffa mig rätt-
visa. När jag får Stockholms slott, skall jag
låta kasta kyrkvärden i en varggrop. Då
skall socknen få se hvem jag är.
På soffan vid fönstret sutto den stackars
fickan med de oäkta barnen och en åider-
stigen, fint byggd qvinna. Hennes utseende
och vårdade sätt vittnade att hon en gång
sett bättre dagar, Så förhöll det sig äfven.
Mamsell Grundins far hade varit klockaro i
sboga, Hennes blomstrande tid försvann,
utan att hon lyckades fånga någon i blom-
sterbojan, och då fadren dog och det blef
cession efter honom, måste den på alla till-
gångar utblottade flickan söka lifnära sig så-
som sömmerska. Anspråkslös och arbetsam,
hade hon efter många års trälande lagt till-
hopa en liten sparpenning, men en lång och
tärande sjukdom uppslukade den, och då hon
tillfrisknade, fanns ingen annan utväg henne
öfrig än att söka en plats i fattigstugan.
— Gråt inte, Thilda, hviskade mamsell
Grundin till den bredvid henne sittande flic-
kan, som högljudt snyftande såg öfver till
det rörliga lifvet i kyrkvärdens gård. Lifvet
är rikt på felslagna förhoppningar, och sä-
kert blir ej detta din sista missräkning.
— Han lofvade så heligt att gifta sig med
mig, klagade Thilda. Annars hade jag aldrig
låtit honom få sing önskningar tillfreds-
ställda. Det går ändå märkvärdigt till här
i verlden. Jag har fått undergå enskild skrift,
och alla anse sig ha rätt att tadla den fallna.
Han, min förförare, går fri från alla före-
bråelser, gifter sig i dag med den rike kyrk-
värdens dotter, och samme prest som bannat
mig lyckönskar nu honom. .
Hon föll i ännu häftigare gråt.
— Han undgår icke sitt samvetes förebrå-
elser, sade mamsell Grundin tröstande. Au-
klaga icke heller andra så hårdt för deras
orättvisa. Väl vet du att han är skyldig,
men andra veta det icke och ha icke rätt
att hålla honom derför, så länge han nekar.
Låt vara att det synes sannolikt att han är
din förförare; du kan dock icke bevisa det.
— Undra icke på att jag ej har några be-
vis! Jag samlade inga, ty huru skulle jag
kunnat tro att han ämnade bedraga mig.
— Då måste du också nöja dig med hvad
som skett, sade den gamla mamsellen öfver-
tygande. Sjelf har du ju också varit brotts-
lig. Men om du ångrar ditt fel och bättrar
dig, så kan du sätta ditt hopp till den store
Domaren deruppe. Han kan ej misstaga sig
och för honom är intet fördoldt. Hvad gör
det huru menniskor döma, blott du kan och
vågar förtrösta på vår Herres barmhertighet?
Thilda torkade sina bleka kinder och såg
åter ut genom fönstret. Brudskaran satte
sig) nu i rörelse, ty vigseln skulle ske i
kyrkan.
— Se der går han vid hennes sida, sade
den öfvergifna qvinnan till mamsell Grundin.
Han ser icke lycklig ut.
I detsamma kastade brudgummen en blick
nedåt fattigstugan. Då han såg sin fordna
älskarinnas förgråtna ansigte, com hon tryckte
tätt mot rutan, bleknade han plötsligen och
slog ned ögonen.
— Ni har rätt, sade Thilda till den vän:
liga qvinran vid sin sida. Om han än går
fri inför menniskor, så har dock Gud dömt
honom. Jag såg det på hans nedslagna blick.
Men jag vill tillse stt icke äfven jag blir gå
dömd sf Gud, som menniskor hafva dömt
mig. Jeg vill bli en god menniska. Ni skall
hjelpa mig, mamsell Grundin, ty ni känner
vägen till himmelen.
Den gamla mamsellen nickade vänligt åt
den unga flickan, och Guds frid, som icke dra-
ger sig undan ens för en fattigstuga, sväfvade
i detta ögonblick på milda dufvovingar öfver
de båda qvinnorna, åt hvilka lifvets lycka
vändt ryggen.
Det var några timmar senare. -
Kyrkvärdens gäster gjorde heder åt smör-
gåsbordet. Från köket trängde sig de mest
förföriska ångor af stek, puddingar och fisk.
Värdarne sprungo -andtrutna fram och till-
baka mellan kök och-matsal samt bortjagade
stundom med sina hvita förkläden någon näsvis
fluga, som ville fråssa af den från deras röda
kinder rinnande svetten. I ett hörn af salen
stodo kyrkvärden och Per Persson i lifligt
samspråk. ;
— Det är en riktig skam, sade denne se-
nare, att gamle båtsman Segel skall få regera
huru han vill. Han är så full af förargliga
ord, att jag knappt vågar gå till fattigstugan
för att besöka min egen far.
— Han har förargat mig också i dag, sade
kyrkvärden. Man måste verkligen söka att
få någon bugt på honom. Han skall bli utan
sina 50 öre i jul. Få se om han icke får
stämma ner tonen, då snusdosan blir tom.
Telegrafnyheter.
sn wan VÅR AS KR cr