.
icke obekant. Ni har utgifvit ett par bro-
chyrer, som blifvit särdeles fördelaktigt be-
dömda. Men fastän jag nu är öfvertygad
om att ni i er närvarande verkningskrets är
oersättlig, så måsto jag likväl upprepa mitt
beklagande öfver att se er alldeles förlorad
för oss. För några veckor kunde ni väl
skilja er från era penater, för att betrakta
lifvet i residensstaden på nära håll. En man
sådan som ni, rik, älskvärd, ännu ung...
— Stopp! ropade Wildenhausen leende;
er vänskap bevingar en fantasi! Jag har re-
dan tillryggalagt mitt fyratioandra år.
— Vous en accusez dix de moins; ert
vackra hår skulle mången yngling afundas er.
— Det har redan grånat vid tinningarne,
genmälde Manfred muntert, i det han tog
af sig hatten samt strök det bruna håret ur
pannan.
— Ah! det bevisar ingenting. Jag för-
säkrar er, ni skulle kunna bli farlig för hvil-
ken skön flicka som helst. Gör bara ett
försök, så får ni Be det.
— Den konsten har jag aldrig idkat, sva-
rade baronen, under det att en skugga öf-
verfor hans anlete; och dessutom när man
har hunnit öfver sitt fyrationde år, får man
ej tänka på giftermål.
— Denna regel gäller blott det qvinliga
slägtet, och äfven bland detta förekomma
ofta undantag. Ni kände ju den förtjusan-
de fru Krause? En af de mest intagande