med barnslig beundran blickade på den
sköna frun i de präktiga kläderna såsom
på en öfverjordisk varelse, mera ömhet, än
främlingar visade henne, syntes det mig
bäst att den lilla stackarn kom ur huset, ty
främlingar som blefvo betalde, måste leda
bennes uppfostran och undervisning plan-
mässigt. Föräldrarne gingo in på mitt för-
slag, som jag försigtigt framställt. Det för-
höll sig nämligen så att flickans tillvaro än-
dock mången gång gjorde sig på ett störan-
de sätt bemärkt. Hon bade t. ex. haft
messlingen, och min sköna svägerska hade
i följd deraf under flera veckor undyikits af
sina bekanta. Kunde icke skarlakansfebern
komma att spela henne ett likadant spratt?
Hon röstade således för pensionen. Jag kan
icke nog tacka den gode Guden, att lilla
hexan kom i så utmärkta händer. Den bästa
moder skuilo icke ha kunnat behandla henne
med mera ömhet och sjelfuppoffring än pro-
fessorskan Lorenz. Denna qvinna är ekapad
till uppfostrarinna, hon förstår bättre än nå-
gon att bilda sina glevers själ, karaktär och
hjerta. Visserligen sade hon mig ofta, att
hon aldrig haft ett så ädelt ämne att bear-
beta som detta barn, hos hvilken de gäll-
syntaste och förträffiigaste egenskaper voro
medfödda. Föräldrarne nöjde sig med de
utmärkta, halfårsvis insända betygen; under
de långa ferierna lät man flickan komma
hem; man styrde då ut henne i granna kläder,