med barnslig beundran blickade på den sköna frun i de präktiga kläderna såsom på en öfverjordisk varelse, mera ömhet, än främlingar visade henne, syntes det mig bäst att den lilla stackarn kom ur huset, ty främlingar som blefvo betalde, måste leda bennes uppfostran och undervisning planmässigt. Föräldrarne gingo in på mitt förslag, som jag försigtigt framställt. Det förhöll sig nämligen så att flickans tillvaro ändock mången gång gjorde sig på ett störande sätt bemärkt. Hon bade t. ex. haft messlingen, och min sköna svägerska hade i följd deraf under flera veckor undyikits af sina bekanta. Kunde icke skarlakansfebern komma att spela henne ett likadant spratt? Hon röstade således för pensionen. Jag kan icke nog tacka den gode Guden, att lilla hexan kom i så utmärkta händer. Den bästa moder skuilo icke ha kunnat behandla henne med mera ömhet och sjelfuppoffring än professorskan Lorenz. Denna qvinna är ekapad till uppfostrarinna, hon förstår bättre än någon att bilda sina glevers själ, karaktär och hjerta. Visserligen sade hon mig ofta, att hon aldrig haft ett så ädelt ämne att bearbeta som detta barn, hos hvilken de gällsyntaste och förträffiigaste egenskaper voro medfödda. Föräldrarne nöjde sig med de utmärkta, halfårsvis insända betygen; under de långa ferierna lät man flickan komma hem; man styrde då ut henne i granna kläder,