TETE LJ
ty hon skulle ut och åka med mamma, och
pappa belönade hennes välförhållande i sko-
lan med ett. guldmynt. : Sin blyghetlade den
lilla bort endast när jag ibland bade henne
hos. mig ett par, dagar. Då snattrade hon
som en liten anka, sprang omkring som :en
vessla i mitt lila jagtslott, följde med mig
på jsgten, hvarvid hon oftasti det afgörande
ögonblicket : med tårar i ögonen besvor mig
att icke döda den:stackars haren. Jag lär-
de benpne rida, hon. var icke rädd för att
aflossa ett böss-skott, och alltid träffade hon
pricken, den lilla hexan!... När hon sedan
blef större, stannade hon helt och hållet i
pensionen. — Ni förstår. mig: om en fru
också . ser. aldrig. så ungdomlig ut och: hon
presenterar en snart giftasvuxen dotter —
ja, då måste en hvar begripa att-hon dock
har sett sina bästa år och åtminstone öfver-
skridit trettioårs-gränsen... Då insjuknade
min bror i en långvarig och, såsom läkaren
sade mig, obotlig sjukdom, Jag ansåg för
en pligt att erinra honom om att han hade
en dotter, om hvilken han hittills föga be-
kymrat sig; denna försummelse måste han
söka reparera, så länge han ännu finge dväl-
jas på jorden — hon borde efterskickas,
hon kunde ju vara sin mor bebjelplig med
hans skötsel. Detta sednare skäl verkade
på honom, han var öfvertygad om att hans
hustru skulle förstöra sig för det att hon
hvarje morgon kom in i hans sjukrum, vänligt