Vi omnämde i går att en fransk, i aktiv
tjenst varande general, v. Castagny, afsändt
en lyckönskningsskrifvelse till marskalkinnan
Bazaine med anledning af hennes mans lyc-
kade rymningsförsök. Brefvet lyder gålunda:
Madame! Jag behöfver icke säga -eder, fru
marskalkinna, huru glad jag är att veta att den
fordne soldaten vid 37:de linieregementet blifvit
befriad ur det ohyggliga fängelse, i hvilket han
och hans familj ste lefva af den der afsky-
värda maten, som jag en gång fick smaka på
och af hvilken jag ännu har ett obehagligt minne.
Utan er, min fru, skulle det snart hafva varit
slut med marskalken; jag ville icke säga er det
å St Marguerite, men mitt hjerta villg brista,
då jag lemnade er derstädes. Jag frågade mig
sjelf, om jag ännu en gång i lifvet skulle få
återse min general, min gamle vapenbroder, som
i lyckans dagar visade mig den äran att kalla
mig sin vän. Gud har icke velat att så mycken
Nppofning å er sida. skulle blifva obelönad.
Marskalken vågade det omöjliga och med bjelp
af Gud sjelf; som kände hans oskuld, har han
också utfört det.
Jag kysser er hand, fru marskalkinna, med all
den vördnad, hvarmed jag skulle kyssa en drott-
nings hand, General y. Castagny.
Tidningen Republique Francaise offent-
liggör ett bref af politiskt innehåll från
Gambetta,i hvilket ex-diktatorn yttrar bland
annat följande: De generalrådsval, som den
4 oktober egå rum, skola med nödvändig-
het komma att erhålla en politisk karaktär.
De skola blifva en ny protest från natio-
Ce - Re NS