åstadkomma. Ju lättare och slipprigare, ju mer rafflande och passionerna smickrande ett arbete är, desto större nåd finner det för detta slag af förläggare, som blott åstunda att höra huru penningen klingar på disklådang botten. Väl utkommet, annonseras arbetet med fetstilar, och exemplar sändas till alla tidningar att recenseras. Det värsta som kan hända förläggaren härvidlag är att tidningarne alldeles ignorera hans arbete. Berömma de det, är det bra, sabla de ner detsamma, är det mången gång ännu bättre. Utan tvifvel är Munken ett arbete, som helst borde tigas ihbjelt. Vi ha dock två skäl för att nämna om detsamma. Det första och mest talande är att vår pligt ej tillåter oss att här vara stumma, utan måste vi i smakens och det sunda vettets samt moralitetens namn inlägga en den allvarligaste protest mot ett arbete, som på hvarje blad lider af något ännu värre ån slipprighet. Vibeundra förläggarens mod. Öfversättaren har: ej vågat namngifva sig, utan döljer sitt rodnande ansigte bakom fru Widström och H. A: Kullberg, hvilka förut skola hafva öfversatt detta arbete på svenska språket. Vi vilja naturligtvis ej tillåta. oss några gissningar angående öfversättaren, allra minst som arbetets ringa formvärde ej gerna kan leda våra misstankar på öfversättare, som, tjusade-af formens skönhet, redan förut skänkt-oss i. öfversättning osedliga arbeten i tillräcklig mängd. Förf. får väl således ensam njuta hedern af detta arbetes exposition,en heder, hvarvid förläggaren af Napoleon den 1:stes kärleksäfventyr ej bör vara ovan. Den andra orsaken, som förmått 0ss omtala detta arbete, är följande. Vi veta mer ärfväl, att dåman offentligen klandrar en bok för dess lättsinniga innehåll, gör man i sjelfva verket ej arnat än skaffar förläggaren en ganska stor mängd kunder och afnämare, Vi skulle äfven tvekat att (trots vår pligt att uttala vårt allvarliga ogillande) på något sätt omnämna denna bok med alla dess fräcka historier om skörlefnad, modermord och blodskam, så framt ej slutet vore till den grad korkadt och enfaldigt att —— det är under all kritik. Att låta djefvulen personligen uppträda och deltaga i handlingen samt slutligen, midt för inqvisitorernas näsa, taga takbiljett med en munk i sina klor, går något för långt; äfven om händelsen passerar i Spanien, der på sin höjd möjligen några af de råaste carlisterna ännu kunna tro på dylika sagor. -Men attservera en svensk publik något dylikt är-en dumhet, som nästan kommer oss att glömma arbetets oförskämdhet, och hvars. blotta omnämnande bör vara nog för att afskräcka alla köpare. Vi vilja afsluta vårt uttalande i ämnet med att tillråda herr Jansson att välja bättre arbeten för sin förläggareverksamhet än han hittills gjort för att återvinna detanseende, som för en förläggare är ett lifsvilkor för en lycklig förlagsverksamhet. Hallands läns kålender 1874 af Carl Appaltoft. Kalendern inledes med en topogrask beskrifning öfver hela Halland, landskaets historia, beskrifning öfver folket samt Befolkningsstatistik, utförlig statistisk redogörelse för åkerbruk, handel. och industri m m. Derpå redogörelse för militärväsen-: det inom länet, förteckning på embetsmän, domare, nämdemän, riksdagsmän, 0.8: v., hvarefter följa detaljbeskrifningar öfver de rärskilda städerna och landkommunerpa med utförliga redogörelser för handels-, industri-, jordoch skatteförhållanden. Kalendert är väl utstyrd och prydes af länets. vapen på titelbladet samt alla de särskilda stadsvapnen, hvart och ett i spetsen för sin stads beskrifning. Det är med ett ord ett arbete; som synes i allo väl fylla sin plats.