(Insändt.)
våra predikanter.
Anhålles att redaktionen behagade meddela
ett par referat öfver i hufvudstaden hållna
predikningar.
I
Slottskyrkan: Påhlman.
Det var en vacker dag, den 20 september
1874. Solen kastade sina strålar genom
Slottskyrkans höga fönster och flödade öfver
dess skulpterade altartafla och vackra mål-
ningar samt den starkt förgyllda prediksto-
len. Från orgelläktaren hördes vackra rö-
ster. Från altaret upplästes syndabekännel-
sen. Jag fattig, syndig menniska — heter
det der — vet mig evig fördömelse värd
vara . . . Men nu hafver Du o. 8. v. Evig
fördömelse värd vara . . . skall, enligt ritus,
hela kretsen af åhörare säga: åldringen, den
medelåldrige, den unge och barnet . . . alla
skola de förklara att de äro värda evig för-
dömelse. Kristus åter sade: Låter barnen
komma till mig, ty sådana hörer himmelriket
till, och det var om odöpta barn Kristusytt-
rade sig så.
Sedan uppläses från altaret trosbekännel-
sen (Symbolum Apostolicum). Der säges (i
den svenska öfversättningen) att Kristus ned-
stigit till helvetet i stället för, som det rät-
teligen skall heta, till dödsriket.
Så uppläses äfven ifrån altaret Eph. 3: 14
—21, der Paulus säger:
Jag böjer mitt knä till vår herres Jesu
Kristi Fader, ifrån hvilken allt faderskap i
himlen och på jorden härledes.
Det var nu allt hvad man i kyrkan den
dagen fick höra om den rätte Fadren. —
Ämnet för predikan var enkan i Nain,)
hvars döde unge son Kristus uppväckte.
Under utläggningen får mad åf predikanten,
kungl. hofpredikanten Påhlman, höra att Kri-
stus är vår frälsare och vår Gud. Predikan-
ten talar ock om Kristi allmakt.
Huru bjert afstickaicke dessa ord af kungl.
hofpredikanten Påhlman mot aposteln Pauli
tal om Jesu Kristi Fader (Eph. 3: 14) och
fn Gud, herrlighetens Fader (Eph.
Men vare detta nog-sagdt om denna pre-
dikan, som gör Kristus till den allsmäktige
Guden, tvärtemot Kristi egen förklaring att
han icke kan göra något af sig sjelf, utan
endast det han ger Fadren göra (Joh. 5: 19)
T.
Bethlehemskapeltlet: Elmblad,
Gaslågorna började tändas kl. 6 e. m, i
Bethlehemskapellet, der det var bibelförkla-
ring. Förklaringen gällde första kapitlet i
Johannis första bref.
Vi kunna icke säga att predikanten nöj-
aktigt förklarade orden: Jesu Kristi Guds
sons blod renar oss från alla synder. Men
så är hr Elmblad också icke den enda pre-
dikanten i våra kyrkor, som stakar sig på
de orden.
Hvad som gladde, oss att höra i Bethle-
hemskäapellet var att predikanten der, bibel
troget, kallade Kristus vår broder (Joh: 20:
17) och vän (Joh. 15: 15). Han gjorde såle-
des icke Kristus till Gnd. Han sade att
Kristus kan förlåta oss våra synder. Så är
det äfven. Och vi få tillägga att Jesus sagt,
att han eger makt att döma verlden, derför
att han är Mmenniskosonen (Joh. 5: 27) och
att han kommer att döma så, som han hör
af Fadren-(Joh: 5:30): Också håffa vi, jor-
diska menniskor, makt att lösa samt äfven
binda (Math. 16: 19; T8: 18; Joh. 20: 23).
Paulus säger att äfven de helige bland
menniskorna skola döma verlden och englar.
Han säger (1 Kor. 6: 2, 3):
Veten I icke att de helige skola döma
verlden. När nu verlden skall dömas af
eder, ären I då icke goda nog till att döma
de ringa saker. Veten I icke att-vi skola
döma englar? Huru mycket mer då timliga
ting.
Då Kristus är hufvudet för församlingen,
så dömer således verlden sig sjelf i Fadrens
namn. T.
) Luc. 7: 11—16.
m————————mmmmemmeenmemmmmmemwtmee.