(KETENTEESNNNDT REEVES NORR
Luftseglaren Duruof.
(Forts.)
Jag föreställde mig att vi skulle gå upp i
ett nu och genast komma in i den kalla
luftströmmen, för hvilken händelse den extra
beklädnad, som redan blifvit beskrifven, hade
medtagits. Men här vore vi tuson fot öfver
palatsets trädgårdar, lugnt seglande i det
klara, varma solljuset, och vi kände ej mer
af någon vinter, än om vi hade setat på en
gräsmatta, och blifvit qvar der medan bal-
longen steg upp. Klockan var en qvart på
sex, när vi lemnade jorden, och på mindre
än fem minuter hade kristallpalatset med
dess haf af glas försvunnit försvunnit för
våra blickar. Trots förutsägelserna blåste
endast en lätt bris och den altagando nord-
vestvinden förde oss mot floden i riktning
af Greenwich. Vi syntes snudda vid östra
gränsorna af London, der S:t Paul höjde sig
i stark relief genom den ljusa dimma, som
inneslöt staden. Ballongen steg långsamt till
dess aneroiden tillkännagaf en Söja af 1,500
föt. Här fann den en ström, som långsamt
dref den mot söder hvarefter den för några ögon-
blick sväfvade rakt öfver Greenwich hospital.
Fartygen under oss liknade musslor med
romenadkäppar i stället för tåg och master.
Sedan ballongen under några ögonblick drif-
vit österut, vände den sig långsamt vid
Woolwich och korsade floden, men fortsatte
derefter helt lugnt i nordöstlig riktning. Då
man skådade tillbaka från Essex-sidan af
floden var utsigten en af de präktigaste.
London hade försvunnit ur vår åsyn, äfven
S:t Paulsdomen, men vi visste hvar staden låg,
genom den dimma, som omgaf densam-
ma, och glänste hvit i solens strålar. Med
undantag af denna dimma, som syntes följa
efter vår ballong, fanns intet, som förmör-
kade utsigen. Jag ar rädd att säga, huru
många mil vi ansågo ligga inom synkretsen
af det panorama, som utbredde sig för våra
blickar. Men jag visste, att vi kunde följa
krökningarne af den flod, som rufvade lik en
drake midt ibland ds gröna fälten, hvilka
lågo glödande i gviskenet, och att vi kunde
se hvar den bredde sig ut mot norr, och
der, som mr Duruof anmärkte med ett be-
tersknande leende, låg öppna hafvet. .
Vi hade ingen känsla af obehag då vi skå-.
dade ner från den stora höjd, der vi nu
seglade — 2,000 fot, när vi lemnat floden —
och solens varma strålar började åter för-
anna gasen. Till följd af en olycklig glöm-
ska hade vi ingen landkarta med oss, och
med undantag af sådana landmärken, som,
Greenwich, voro vi ur stånd att med uägon
säkerhet bestämma de platser, öfver hvilka
vi flögo. Detta, sade kaptenen från gin
lats i nätverket öfver goadolen, är en af
e stora olägenheterna vid begagnandet af
ballonger i krig. Såframt man ej har natur-
lig fallenhet, och är särskildt uppfostrad der-
för, äro iakttagelserna från en ballong af in-
gen nytta, emedan ett fogelperspektiv af ett
Jand gifver ett helt annat intryck af landet än
det verkliga. Min egen erfarenhet öfverens-
stämmer helt och hållet med denna utsago. Då
jag promenerat genom en stad, har det ofta
händt att jag blifvit förvånad öfver det tillfäl-
liga huller om buller sätt, hvarpå dess gator
varit lagda. Men sedd från en ballong för-
ändrar sig en sådan stads utseende till vac-
kert krökta kurvor, raka linier och åtskilli a
andra högeligen respektabla geometriska -
gurer. Vi kunde aldrig urskilja mennisko-
gestalter. De hvita vägarne, som löpte likt
trådar bland fälten och de smala öppningarne
i städer och byar, som vi gissade vara gator,
syntes tillhöra en död verld, ty ingenstädes
syntes spår af något lefvande. Den under-
bara tystnad, som hvilade öfver jorden, blef
ännu besynnerligare genom rop, som tillfäl-
ligtvis tycktes sväfva i luften omkring oss,
bakom, framför, till höger, till venster, men
aldrig under gondolen. Vi kunde höra folk
ropa, och lade en svag föreställning om att
de hurrande sprungo efter 028, men vi kunde
ej urskilja något som rörde sig. Jo — en
gång ropade någon att några fasaner sprungo
öfver. ett fält under Oss, men vid noggran-
nare skärskådande befanns det vara några
bruna hästar, galopperande omkring i vild
förskräckelse. En flock af får på ett annat
fält, nära sluten tillsammans, liknade ett röse
af limsten. Hvad fälten beträffade, så långt
ögat kunde följa dem, liknade de en ofantli,
matta med glänsande mönster i diamant, Tun
och med skuggor från klar smaragd till
möra
ockan är sex och solen börjar sj
bakom ett bredt bälte af svarta moln vd
lägrat sig öfver London. Dimman, som följt
oss alltsedan vi korsade floden, har stigit u
upp öfver oss, lemnat oss och är nu utbredd öf-
ver jorden, medan himlen öfver våra hufvuden
ännu bär en skön blekblå färg. Med förökad ha-
stighet flyga vi ö rika sl