(KETENTEESNNNDT REEVES NORR Luftseglaren Duruof. (Forts.) Jag föreställde mig att vi skulle gå upp i ett nu och genast komma in i den kalla luftströmmen, för hvilken händelse den extra beklädnad, som redan blifvit beskrifven, hade medtagits. Men här vore vi tuson fot öfver palatsets trädgårdar, lugnt seglande i det klara, varma solljuset, och vi kände ej mer af någon vinter, än om vi hade setat på en gräsmatta, och blifvit qvar der medan ballongen steg upp. Klockan var en qvart på sex, när vi lemnade jorden, och på mindre än fem minuter hade kristallpalatset med dess haf af glas försvunnit försvunnit för våra blickar. Trots förutsägelserna blåste endast en lätt bris och den altagando nordvestvinden förde oss mot floden i riktning af Greenwich. Vi syntes snudda vid östra gränsorna af London, der S:t Paul höjde sig i stark relief genom den ljusa dimma, som inneslöt staden. Ballongen steg långsamt till dess aneroiden tillkännagaf en Söja af 1,500 föt. Här fann den en ström, som långsamt dref den mot söder hvarefter den för några ögonblick sväfvade rakt öfver Greenwich hospital. Fartygen under oss liknade musslor med romenadkäppar i stället för tåg och master. Sedan ballongen under några ögonblick drifvit österut, vände den sig långsamt vid Woolwich och korsade floden, men fortsatte derefter helt lugnt i nordöstlig riktning. Då man skådade tillbaka från Essex-sidan af floden var utsigten en af de präktigaste. London hade försvunnit ur vår åsyn, äfven S:t Paulsdomen, men vi visste hvar staden låg, genom den dimma, som omgaf densamma, och glänste hvit i solens strålar. Med undantag af denna dimma, som syntes följa efter vår ballong, fanns intet, som förmörkade utsigen. Jag ar rädd att säga, huru många mil vi ansågo ligga inom synkretsen af det panorama, som utbredde sig för våra blickar. Men jag visste, att vi kunde följa krökningarne af den flod, som rufvade lik en drake midt ibland ds gröna fälten, hvilka lågo glödande i gviskenet, och att vi kunde se hvar den bredde sig ut mot norr, och der, som mr Duruof anmärkte med ett betersknande leende, låg öppna hafvet. . Vi hade ingen känsla af obehag då vi skå-. dade ner från den stora höjd, der vi nu seglade — 2,000 fot, när vi lemnat floden — och solens varma strålar började åter föranna gasen. Till följd af en olycklig glömska hade vi ingen landkarta med oss, och med undantag af sådana landmärken, som, Greenwich, voro vi ur stånd att med uägon säkerhet bestämma de platser, öfver hvilka vi flögo. Detta, sade kaptenen från gin lats i nätverket öfver goadolen, är en af e stora olägenheterna vid begagnandet af ballonger i krig. Såframt man ej har naturlig fallenhet, och är särskildt uppfostrad derför, äro iakttagelserna från en ballong af ingen nytta, emedan ett fogelperspektiv af ett Jand gifver ett helt annat intryck af landet än det verkliga. Min egen erfarenhet öfverensstämmer helt och hållet med denna utsago. Då jag promenerat genom en stad, har det ofta händt att jag blifvit förvånad öfver det tillfälliga huller om buller sätt, hvarpå dess gator varit lagda. Men sedd från en ballong förändrar sig en sådan stads utseende till vackert krökta kurvor, raka linier och åtskilli a andra högeligen respektabla geometriska gurer. Vi kunde aldrig urskilja menniskogestalter. De hvita vägarne, som löpte likt trådar bland fälten och de smala öppningarne i städer och byar, som vi gissade vara gator, syntes tillhöra en död verld, ty ingenstädes syntes spår af något lefvande. Den underbara tystnad, som hvilade öfver jorden, blef ännu besynnerligare genom rop, som tillfälligtvis tycktes sväfva i luften omkring oss, bakom, framför, till höger, till venster, men aldrig under gondolen. Vi kunde höra folk ropa, och lade en svag föreställning om att de hurrande sprungo efter 028, men vi kunde ej urskilja något som rörde sig. Jo — en gång ropade någon att några fasaner sprungo öfver. ett fält under Oss, men vid noggrannare skärskådande befanns det vara några bruna hästar, galopperande omkring i vild förskräckelse. En flock af får på ett annat fält, nära sluten tillsammans, liknade ett röse af limsten. Hvad fälten beträffade, så långt ögat kunde följa dem, liknade de en ofantli, matta med glänsande mönster i diamant, Tun och med skuggor från klar smaragd till möra ockan är sex och solen börjar sj bakom ett bredt bälte af svarta moln vd lägrat sig öfver London. Dimman, som följt oss alltsedan vi korsade floden, har stigit u upp öfver oss, lemnat oss och är nu utbredd öfver jorden, medan himlen öfver våra hufvuden ännu bär en skön blekblå färg. Med förökad hastighet flyga vi ö rika sl