Luftseglaren Duruof
företog häromdagen, strax efter sin lyckliga
ankomst till England, en luftresa från Kri-
stallpalatset i London. Färden, som skedde
med en af luftseglaren Coxwells största bal-
longer, skildras på följande sätt af en korre-
spondent till Daily News, hvilken sjelf del-
tog i färden.
Nej, svarade hr Coxwell, då jag frågade
honom om det fanns någon plats qvarigon-
dolen till den ballong med hvilken hr och
fru Duruof skulle stiga upp från Kristall-
pålatset. Nej, jag beklagar att jag måste
göga er att ni kommer för sent. Det är
minst trettio personer som anhållit om plats
och emedan gondolen icke rymmer mera än
sex personer och som jag aldrig reserverar
mer än två platser för min egen räkning, så
kan ni inse att jag omöjligen kan villfara er
begäran.
etta var nedslående, jag hade gjort mig
så väl i ordning och medtagit en stor offi-
cerskappa och ett par sälskinshandskar, öf-
vertygad som jag var att det enda man hade
att göra i en ballong var att hålla sig varm.
Emellertid tillintetgiorde hr Coxwells upp-
lysning så helt och hållet mina förhoppnin-
gar att få göra en resa i gondolen att jag
lade ifrån mig kappa och handskar och gick
ned till den inhägnade platsen hvarest bal-
longens fyllning pågick som bäst.
är var en stor mängd menniskor samlad
hvilken ökades -oerhördt så snart klockan
slagit fyra. Den stora bruna sidenmassan i
hvilken gasen impumpades började så små-
ningom antaga en päronlik form och svänga
hit och dit i den vackra höstaftonens ljusa
luft. Innan kort anlände dagens hjeltar hr
och fru Duruof. De gingo in innanför in-
hägnaden i sällskap med hr Coxwell och hr
Glaisher. En liten bok som på titelbladet
hade en galgfysionomi med namnet Duruof
inunder såldes till höger och venster om
mig. Den innehöll en beskrifoiog öfver
de franska luftseglarnes lif och äfventyr.
Lyckligtvis ser hr Duruof mycket hyggligare
ut än detta hemska porträtt. Han är en ung
man af behagligt utseende med ett godt, kraf-
tigt och öppet ansigte.
Omkring klockan en qvart till fem var
jätteballongen nästan fylld och kastades af
vinden hit och dit på ett sätt som förmod-
ligen injagade en viss bäfvan hos en eller
annan af de trettio gentlemän som i förväg
anhållit att få följa med. Gondolen, som
bestod af flätverk, fastgjordes vid ballongen.
Den var till hälften fylld med barlast och
flera personer hade tagit plats i densamma.
En mängd karlar och pojkar hängde sig i
tågen för att hålla ballongen i styr men det
var med möda de kunde hålla den qvar vid
marken. Den svängde åt alla sidor och dref
bort åskådarne som trängdes omkring plat-
sen. De som hängde i tågen slungades hit
och dit som om de icke vägt mera än ett
skålpund hvar och en.
Vinden tycktes vilja friska upp och de er-
farna luftseglarne syntes bli allt mer och
mer fundersamma. Derassvar då man från alla
håll frågade dem hvarest de trodde att ballon-
gen skulle falla ner blefvo allt mer och mer
obestämda. Hrolaisher tittade upp mot himlen
och spejaderundtomkring sig på de omgifvande
träden hvilka - böjde sig för den tilltagande
blåsten och förklarade slutligen att han icke
ville tillåta fru Duruof att följa med på
resan.
Vi äro icke i Frankrike, sade han. Askå-
darne här lära icke yrka på att ett fruntimmer
stiger upp i en luftballong när det kan vara
förenadt med fara. Uppstigningen kommer
gökert att bli svår och möjligen farlig, så
att det torde vara bäst att fru Duruof stannar
qvar der hon är.
Fru Duruof var beredd att stiga upp men
blef till slut lika böjd för att afstå från fär-
och derpå vardt det beslutadt att hon icke
skulle följa med. Jag började åter kasta en
längtende blick på min officerskappa och
mina handskar som lågo inne i byggnaden.
Om fru Duruof icke skulle följa med så fanns
der ju plats för en person till. Men hr
Coxwell ville ännu icke lyssna till min bön,
Det fanns åtminstone trettio personer som
anmält sig före mig och af dessa funnos nå-
a som redan betalat sin biljett och följ-
aktligen hade företrädesrätt.
Klockan fem var allting i ordning för af-
resan. Hr Vilfrid de Fonvielle, en fransk
luftseglare och journalist tager af ed sin
hatt och i åsynen af en deltagande och högst
intresserad menniskomassa sätter han på sig
en pelsmössa, en tjock öfverrock och ett flor
för ansigtet. Äfven hr Duruof tager på sig
gin rock och hr Barker som är biträde hos
hr Coxwell sitter på kanten af gondolen och
inpackar i densamma den lättare ballasten i
form af vetenskapliga instrumpnter, flaskor
innehållande konjak och vatten jemte andra
för resan behöfliga saker. Man ropar på hr
Duruof, han klifver upp i göndolen sedan
en af biträdena gjort plats i ordning för ho-
nom. Derefter springer hr de Fonvielle ha-
gtigt upp i den lilla farkosten helsad af be-
undrande rop från den omkringstående hopen.
Han börjar genast att företaga sina obser-
vationer.
Efter en stund uppropar hr Coxwell de
trettio passagerare som anmält sig och af
hvilka några redan -betalt sin passagerare-
afgift. Ingen höres emellertid af. Namnen
uppropas ganska högt, men endast vinden
gom susar i träden, gifva svar,
Il faut partir (vi måste begifva oss af)
säger hr Duruof med någon otålighet. Strax
derefter visar sig en medelålders gentleman,
hvilken efter hvad iag sedgrmera fick veta.