tryckte sia afsky för blodbadet i Trenton.
Han sade bland annat:
Vi! äro skyldiga de tappra döda, hvilka föllo
för söderns oafhängighet, att protestera mot
detta förfärande dåd. Negrerna voro icke våra
fiender och det fanns icke något skäl hvarför de
skulle vara det. Vi äro deras vänner; ja, vi här
i södern äro deras enda vänner och detta med
rätta. Vi tänka alla på den negerqvinna som
ammade oss och på den negerpojke med hvilken
vi lekte såsom fan på den neger sora först
lärde oss att rida och att simma och vi minnas
huru, då vi kommo till vårt fädernehem det var
negern som helsade och mottog oss med kärlek.
Då sådana minnen beherrska oss kunna vi icke
vara fiender till den nyttiga ras som utgjorde
vårt lands hufvudsakliga styrka så länge vi in-
togo den ställning som Gud enligt mitt förme-
nande utsett åt oss. Då vi nu ha förlorat denna
ställning och det har uppstått en fiendskap mel-
lan de båda raserna så är skulden icke vår utan
dessa mordbrännares som kommo för att upphäf-
va det goda förhållandet och utså tvedrägtens
frö. Jag delar ingalunda deras åsigt som hålla
före att negrernas utrotande skall för oss medföra
en lycklig framtid.
Negrerna voro fordom mina vänner, De voro
våra beskyddare; när vi gingo bort, passade de
på våra hustrur och barn. Det var de som upp-
odlade Mississippidalen och enligt min åsigt kan
denna odlas endast af dem. De äro likaså nöd-
vändiga för oss som vi för dem och det nuva-
rande förhållandet mellan oss, ger oss ingen an-
ledning till att betvifla att framtiden kan blifva
lyckligare än den närvarande. Jag vill blott till-
lägga att jag icke hyser några fiendtliga känslor
mot detta folk; jag är endast oppfylld af harm
mot de hvite män som hafva splittrat vår vän-
skap och dragit olyckor öfver negrerna.
I sitt anförande uttalade ex-presidenten
öppet såsom sin åsigt, att en återgång till
tillståndet förre successionskriget borde ut-
göra föremålet för alla hvita medborgares
ansträngningar, hvarjemte hen antydde, att
söderns oafbängighet vore i högsta grad
önskvärd.
I New-Orleans synes upprorsfanan att döm-
ma af telegrafunderrättelserna hafva blifvit
höjd. Det har nu kommit till en öppen
strid, ur hvilken de hvite, d. v. 8. det de-
mokratiska partiet och slafveriets anhängare
utgått med seger. Fiendtligheterna började
dermed, att den hvita ligan utfärdade en
proklamation, uti hvilken de förklarade den
af regeringen tillsatte guvernören Kellog för
en usurpator och anhöllo att den förre gu-
vernören, Mac Henry, skulle återtaga sin
befattniog. Detta blef signalen till orolig-
heteraa. Löjtnant Penn, som i Mac Henrys
namn tills vidare öfvertog guvernörsbetatt-
ningen utfärdade ett nytt upprop, uti hvil-
ket han ;kallade de hvite till vapen. Han
bemäktigade sig rådhuset och uppkastade
barrikader, så att han hade staden fullkom-
ligt i sin makt. På andra sidan af Channel-
street befallde general Longstreet med 500
polisbetjenter samt Kellog med större delen
af de färgade, att de hvite skulle ofördröj-
ligen åtskiljas. Innan kort egde en häftig
sammanstötning rum i Channelstreet; sex
borgare och-trettio poliskonstaplar stupade
på stället. . Polisstyrkan måste draga sig
tillbaka till Jackson-Square. Unionstrup-
perna höllo sig neutrala och inskränkte. sig
till att besätta tullbyggnaderna. Kellog be-
gärde nu pr telegraf-att presidenten skulle
inskrida; sedan -han hade satt sig i säkerhet
i tullhuset under skydd af unionstrupperna.
Rådhuset, polisstationen, telegrafstationen
och arsenalen voro innan kort i de hvites
våld. Myndigheterna på platsen synas stå
på de hvites sida,; såsom man kan finna
deraf, att mären lyckönskat borgarne : till
revolutionens lyckliga utgång och till åter-
insättandet af den lagliga öfverheten.
Med denidå öfverhets laglighet måsto det
emellertid icke. vara så rätt bestäldt enär
general. Grant den 15 dennes utfärdat en
proklamation hvaruti han uppmanar de upp:
roriska i New-Orleans att nedlägga vapnen
inom fem dagar, erkänner Kellogs val, upp-
manar borgarne att understödja honom och
för öfrigt bemyndigar unionstrupperna att
om så behöfves vidtaga energiska mått och
steg emot de hvite. Ett telegram af senare
datum förmäler att alla affirer i New-Orle-
ans äro nedlagda samt att 10,000 beväpnade
borgare marscherat till guvernörens bostad
der de insatt Penn och anhålla att Grant
måtte erkänna honom. Det tillägges att de
hvites liga vinner allt flere anhängare i
Lonisiana ech att i Alabama nyligen - blifvit
levererad en formlig batalj mellan hvite och
negrer.
Så står saken för ögonblicket och det
kan anses såsom tvifvelaktigt- om det skall
lyckas regeringen i Washington att lugna
massorna med annat än militärmakt. (Ett
i dagens nutomer infördt telegram daterädt
Newyork den 18 dennes påstår emellertid
att den först beslutade trupp-afsändningen
blifvit tillsvidare inställd.) ;
Bonapartisten Berger, hvilken uppställt
sig såsom kandidat vid deputeradevalet i
Maine et Loire, hår tillkännagifvit att han
afstår från sin kandidatur.
Thiers lär innan kort skola företaga en