-— 4d
Sådana tankar ha plågat mig mera än jag
kan säga. Men låt mig nu veta, hvarför du
har valt denna tillflyktsort. Du hade ju kunnat
finna kärlek i din fars hus eller vistas annor-
städes, der du haft menniskor omkring dig?
— I mia fars hus var jag en gång, sva-
rade hon; men der blef en så stor jämmer
öfver att jag ej hade det bra, och der fälldes
så många onda ord om dig, att jag ej kunde
uthärda att stanna der. Då ville jag hellre
söka hvilken annan utväg som helst och låta
de mina tro, att jag var lycklig. Och så tyckte
jag mera om att lefva här än på något an-
nat ställe. Skall jag säga dig hvarför?
— Ja, om du vill det, min vän.
— Härifrån kunde jag dagligen se Vold-
bjerg, ock ibland såg jag också dig. Mången
gång såg jag dig sorgsen och allena vandra
omkring i nejden, och då bad jag så innnerligt
till Gud, att ditt sinne måtte blifva vändt från
det onda. Gudskelof, att jag blifvit bönhörd!
— Det är dock underligt, att du kunde
fortfara att hysa kärlek till mig efter allt
hyad som händt.
Hennes blick fästades med ett uttryck af
ömhet på barnet i vaggan och derefter på
honom. . Något annat svar gaf hon honom
icke, och han behöfde icke heller något annat.
Följande morgon lät han hemta en vagn,
som skulle föra dem alla till Rammegaard,
ty de ville icke komma till Voldbjerg så
ELLEN SPEND. Cd