på samma gång med iakttagande af den ytter-
ligaste spårsamhet.. Fabeln om paddan, som
ville likna oxen, passar icke riktigt in på
Frands Jepsen; ty ban ville nog blåsa upp
sig, men han aktade sig noga för att göra
det till den grad att han kunde spricka.
Han hade flera söner, och de skulle bli
någonting stort här i verlden. En af dem
lärde sig musik, en annan tog skollärare-
examen, och de yngre skulle också bli nå-
gonting framstående; dock bibragtes dem det
medvetandet, att de, om de önskade det,
voro rika nog till att köpa sig hemman och
odla sin egen jord såsom fria män. Han
hade äfven en dotter, som hette Jakobine,
och som också skulle uppfostras någorlunda
fint; men det fick icke kosta något. Hen-
nes uppfostran tillgick derför på följande
vis. Presten i Alstrup hade tre döttrar och
klockaren hade: fyra; med dem skulle hon
umgås och var sålunda ibland nere i byn
längre tider, då hon kunde undvaras hemma;
meningen var nemligen att hon genom detta
umgänge skulle inhemta konsten att skicka
sig ibland folk på ett gentilt sätt.
De sju flickorna ledo emellertid icke-af
någon öfverdrifven bildning; men de voro
uppväxta i den fria naturen med Guds ska-
pelsegs herrlighet för ögonen. I hemmet hade
de blifvit undervisade om hvad som är rätt
och godt inför Gud och menniskor; och om
de också voro litet yra när de rådde sig