Hvarjehanda nyheter.
Ludvig Filip och Guizot. Ur Gui-
zots memoarer meddela vi följande anek-
doter:
Ludvig Filip och Guizot voro besjälade
af samma motvilja för revolutionen, af sam-
ma kärlek till freden, af samma benägenhet
för familjelif. När de sammanträffade, tryckte
de hvarandras händer och frågade på samma
gång mycket ifrigt efter sina familjers väl-
befinnandöe, De talade om sina barn, om
sina hustrur och deremellan om statsgöromål
såsom. goda grannar. Som bevis på det för-
troliga förhållandet mellan dem båda anföra
Fvi följande: Ludvig Filip sade en dag till
Guizot: Jag har hvarken gunstlingar eller
mätresser; jag älskar hvarken krig, jagt
eller spel; min passion är att bygga försä-
krar man; om så är, lider åtminstone stats-
kassan lika litet deraf som moralen. Trots
sin långa erfarenhet, säger Guizot om Ludvig
Filip på ett ställe, och allt hvad han kände
af menniskor och ödets vexlingar, var och
förblef han af ett lätt, förtroendefullt och
ständigt till förhoppningar böjdt lynne. Man
vet, att Ludvig Filip ej hade särdeles kung-
liga fasoner, utan hellre önskade visa sig
som en man af folket. Drottning Elisabeth
sammanträffade i september 1843 med Lud-
vig Filip i Eu. En vacker dag spatserade de
i slottets trädgård. De gingo härvid förbi
persikospaliererna, som voro betäckta med de
herrligaste frukter. Konungen tog -en persika
och öfverräckte den åt den engelska herrska-
rinnan, hvilken emottog den i afsigt att smaka
derpå. När hon. skulle. afskala persikan, rå-
kade ; hon i förlägenhet. - När Ludvig Filip
märkte detta, tog han genast upp en knif ur
fickan, sägande: När man, som jag, varit
fattig och måste lefva på 40 sous om dagen,
har man alltid en-knif i fickan.
Påjvens tanke.om äktenskapet. Då
Pius IX fick höra att den affällige- pater
Hyacinthe hade gift sig, lär han i sitt hjertas
glädje hafva utropat: Pris vare alla hel-
gon! Trosförnekaren skall blifva agad med
sitt eget ris! Försynens vägar äro outran-
sakliga.
Den tyske kronprinsen har en gammal
tjenare, som förr varit i många år vid gar-
det och sedan vid landtvärnet. Han är upp-
fylld af;den största entusiasm för den preus-
siska krigstukten och betraktar äfven i sin
civila ställning tjenstereglementet som ett
evangelium. När hans herre ringer på ho-
nom, kommer han in med militäriska steg,
gör sin militäriska helsning och svarar med
iakttagande af alla militäriska former. Detta
synes emellertid h. kejserliga höghet vid nå-
got tillfälle ha ledsnat på och erinrade då
sin trögne Fridolin att han i sin civila be-
fattning väl kunde låta det militäriska regle-
mentets föreskrifter fara. Den tappre gubben
lät ej säga sig detta två gånger. Då kron-
prinsen en afton kom in i sin sängkammare,
frågade han honom:
— Har kejsaren skickat bud efter mig?
och fick till svar:
— Pappa är i nästa rum.
— Hvad nu då? Ar han:galen, menniska?
— Det har jag icke lagt märke till.
Femtusen menniskor ihjälhungrade
i Mindre Asien, Dr Barrows i Cesarea
har i ett bref till dr Clark, tillhörande ame-
rikanska utländska missionen, gifvit följande
berättelse om hungersnöden i Mindre Äsien:
Många byar äro helt och hållet öfvergifna.
I några återstå endast två, tre eller fyra fa-
iller eller delar af familjer. I Sungarlus
dist ikter hafva femtusen menniskor dött af
vi margoner hafva uppehållit sitt
hunger. - Flere ; rr
lif under veckor med gi. KN OM soda
dött af hunger. Gamla män, .. vän
barn vid sina bröst, unga män, unga gossw
och flickor, halfnakna, tiggande, gråtande,
svimnande, döende — detta är hungersnöd.
Vi hafva gifvit hvad vi kunna, och göra det
ännu. Menniskorna här gifva endast litet,
med få undantag; de rikare turkarne gifva):
intet. Sjelfviskheten herrskar här. Hvar och
en lefver för sig. — Vi fanno en, liten half- )
vaken flicka på 8 eller 10 år, som sitter grå-
tande i ettigathörn. Hvarför? Hennes far
och mor äro, döda eller hafva öfvergifvit hen-
ne, Hon har ingen vän, ingen; som bryr sig
om henne på hela jorden, hon haringenting
att äta. Hon beder och sträcker ut sin ma-
gra hand åt hvarje förbigående, kanske får
hön så mycket på en hel dag, att det räcker
till att köpa ett stycke bröd. Detta lif räc-
der några veckor öch Hon plockas upp af
dem, som hafva sig uppdraget att begrafva
ve döda, som, de finna på gatorna. Då jag
kar i Yosgat hörde jag gråtandet af barn
framför mig på gatan. Jag blickade upp och
såg tre små Hickor. Den äldsta var kanske
10 eller 11 år, den andra 6 eller 7 och den
yngsta tre eller fyra. Den lilla ville blifva
buren. Den äldsta var för svag, men lycka-
des slutligen, genom att böja sig ned, att få
den lilla upp på sin rygg. Den andra höll
sig fast vid den äldres trasiga kläder, och
så gingo de framåt alla tre, gråtande. Hvil-
ken syn! Det gjorde på mig ett intryck,
som aldrig skall gå ur mitt minne. Dessa
barn voro så uthungrade,. att deras läppar
endast, voro skinn; och då de gräto, buro de-
rhs ansigten det sorgligasteloch bedröfligaste
utseende. jag kunnat tänka mig. Dessa tre
lemnades att krypa tillsammans, och dö till- ;.
sammans, utan någon, som, brydde sig om
dem. Kroppar hafva legat på. gatorna. en,
två, t. o. m. tre och fyra dagar innan de
begrafvitå, och hundarne hafva ätit af dem. I 8
es O—XXXXX-—-A rÖtts200202aa
Handelstelegrammer fr: utlandet, 4
TONDON dan 14 söntomhar - Trä hyvatAfirvatliniag
— AA ÅA FR Jr