under ordförandeskap sf den belgiska dele-
geraden, hvilken uppnanade medlemmarne
att yttra sig. Då emellertid denna uppma-
ning icke af någon efterkoms; tog ordföran-
den sjelf till ordet och höll ett föredrag om
Internationalens verksanhet i Belgien. Ta-
laren yttrade att den begiska afdelningen af
sällskapet, sor förut hade utvecklat en verk-
sam propaganda genomatt hålla stora offent-
liga möten, under der senare tiden mera
hade sysselsatt sig ned sin inre organisa-
tion. Styrelsens säte hade blifvit flyttadt
till Verviers. IN dema stad finnes ett verks
ligt arbetareproDztriat och man hade der-
städes vidtagit mått och steg för att sätta
dessa krafter i rörelse. I Antverpen, hvilken
stsö i allmänhet utmärker sig för sina reak-
tionära tendenhser, hade Internationalen gjort
sig populär genom arrangerande af folkfester
för arbetare. I Brässel hade man organi-
serat sig på ett sätt, som injagat stor fruk-
tan hos borgerskapet, och i koldistrikterna
hade grufegarne och jernbruksegarne fram-
kallat en arbetsinställelse, som slutat lyck-
ligt för Internationalens anhängare. I Val
de Vedre hade äfven en strike förekommit,
hvilken visserligen icke aflupit lika fördel-
aktigt för arbetarne, men dock hade ådaga-
lagt i huru hög grad solidariteten mellan
arbetarne vore utvecklad. Polisen hade viss
serligen gjort försök att framkalla oordnin-
gar, men arbetarne hade sjelfva sörjt för
ordningens upprätthållande, så att ingen enda
häktning förekommit. I Bormage hade några
intrigörer förorsakat . oroligheter utan att
dock lyckas göra sällskapet stor skada, Af
ven i Gent hafva betydliga framsteg blifvit
gjorda och öfver hufvud taget kunde man säga
att i Belgien hade Internationalen blifvit en
beaktansvärd makt.
Delegeraden från Schweiz fästade upp-
märksamheten derpå, att arbetarne i monar-
kiskt styrda länder ansågo att en republi-
kansk ståtsform skulle underlätta arbetets
emancipation; dock ådagalade Frankrikes
och Englands exempel att det kunde vara
möjligt att en republikansk regering vore
ännu mera despotisk än en monarkisk. I
Schweiz, hvarest man hade republik, vore
man visserligen böjd för sociala förändrin-
Far, men man hade: nästan oöfverstigliga
svårigheter att bekämpa. Der funnes icke
något fabriksproletariat såsom i England och
andra länder, men man hade ett slags bor-
gerligt arebetarestånd, som vore ännu svå-
fare att bekämpa än de stora kapitalisterna;
Fiendskapen mellan rika och fattiga vore
icke så stor och i ögonen fallande som i
Ergland och Frankrike; det vore till.och
med antagligt att någon sådan icke alls
existerade i Schweiz. Arbetarnes sorgliga
ställniog i sammanhang med det industriela
framåtskridandet - gåfve : anledning till den
förmodan att förhållandena i Schweiz snart
skulle - blifva likadana som i. andra länder.
För att kunna åstadkomma en verklig ar-
betarerörelse vore det nödvändigt att arbe-
tarne komme till insigt derom, att deras in-
tressen stodo i strid med penningmännens.
Det funnes väl några föreningar för Bociali-
stisk propaganda, men borgerskapet förstode
att alltjemt undertrycka dem, Man måste
lära arbetarne att deras frigörelse berodde
uteslutande på dem sjelfva. I Schweiz voro
alla partier lika patriotiska och beherrska-
des alla af en medfödd fosterlandskärlek.
De olika politiska, reformerna; hade, enligt
talarens förmenande, snarare skadat än gagnat
arbetarne.. De stora industriela etablisse-
menterna såväl som jordegendomen komma
allt mer och, mer i de rikas ego, hvaraf följ-
den till slut skulle blifva den, att arbetarne
blefve revolutionära socialister.
Delegeraden från Tyskland lempade der-
efter en framställning af den betydelse man
i det nya tyska kejsardömet fäster vid or-
det frihet.:-I- börjen af sitt anförande ytt-
rade talaren att det vore första gången han
bade äran att vara närvarande vid någon
Internationale-kongress, men att han icke
desto mindre begärt ordet, enär han förmo-
dade att det kunde vara-af intresse för med-
lemmarne att få några upplygningar om
arbetareförhållandena i Tyskland, allra helst
som det vore ett faktum att i intet annat
land, med-:undantag-af Italien; Bocialdemös
kraterna förföljdes med sådan stränghet sc,m
derstädes. Vid det första riksdagsmarmna-
valet: (1867). :efter-den- allmänna röstt ättens
införande hadö; arbetarne endast: lyckats
drifva igenom: :en af sina kandidater. Det
sista. tysk-franska kriget hade soderriera bi-
drägit att desorganisera dem. Den: patrioa
tisin, som medelklassen lade i dagen vid ut-
brottet af detta krig, hade endäst varit be-
rognde på dess:fruktan att få betala fiolerna,
om fransmännen skulle lvckataå ockunara