-— JA —
den fordna muren; då sprang han plötsligt
åt sidan och gömde sig bakom en buske.
Platsen för den garäla borgen ligger i en
skogsdäld, som genombrytes af en liten bäck.
En väg förer från Ravnslökke ditned; och
på denna väg kom Jakobine. Hon var väl
insvept i en sjal; men dock lätt igenkänlig
för dvärgen, som stod-stilla och lät rimfrö?
sten sätta: sig på hang hår och kläder. Fliec
kan gick ett stycke förbi honom;, ungefär
så långt att hön kunde se till utkanten af
skogen, södan vände hon om och vandrade
tillbaka förbi hans: gömställe samt: fortför
sålunda att promenera fram och åter. Tio
minuter senare hördes steg från andra sidan.
Dvärgen såg Axel komma fram ur dimman
och möta flickan, Då lemnade han sitt göri-
ställe och, litande på aft det unga paret un-
der de första ögonblicken hade för mycket
att göra för att hinna bemärka honom; följ-
de hän vägen upp till gården.
Då Jakobine en half timme senare kom
hem, såg hon dvärgen stå i stalldörren bröd-
vid hennes far; Vid åsynen af henne; ut-
bredde sig ett fult grinöfvör den Milles än-
lete, och han ropade:
— God dåg, lilla. Jakobine! Ha, ha, ha!
En- kall rysning genomfor hennes löemmar,
och utan att svara, skyndade hon förbi ho-
nom och försvann i boningshuset.
Från denna deg var lille Jöhan en ofta
och gernr sedd gäst i Ravnslökke. Jakobing