sven med mycken finess. Fruarne Kinmansson och fröken Lindqvist, liksom öfrige medspelande i denna pjes utförde väl sina partier. Att döma af det bifall, som kom Ett namn till del, torde det kunna förutsägas att denna pjes skall komma att någon tid hålla sig uppe på repertoaren. x Välkända toner ljödo i torsdags afton i Mindre teaterns salong: . Storhertiginnan af Gerolstein-Bergström trädde än en gång fram och tolkade sina känslor för militärerna på tonernas språk. Storhertiginnan åtnjuter en popularitet, som mången annan suverän helt visst afundas henne, och denna popularitet förnekade sig icke heller i torsdags: salongen var nemligen fullbesatt, och blommor ströddes för hennes höghets fötter, då hon gjorde sin första entrå. Hr Tivander har all heder af sin nya uppsättning af buffan, som gick med friskhet och lif, om än utförandet på en och annan hand lemnade skäl till anmärkningar, och den yttre utstyrseln var efter svensk måttstock båda praktfnll och dyrbar. En mängd statister, hufvudsakligen af det täcka könet, bidrog att förhöja effekten af de brokiga och lifliga taflorna. Men, bäste hr Rampeltin, hvad har Champistrou d. y. i soldaten Fritz kläder att göra? Föremålet för den hulda Storhertiginnans ömma låga är hvarken någon Champistrou eller något Borttappadt får — långt derifrån. Vanda hade fått en täck representant i fröken Hjelmdal och en anskrämligare sabelskramlare än general Brumm-Svalander hafva vi aldrig skådat, vare sig på eller utom scenen. Förutom den evigt unga Storhertiginnan, vår Schneider, framträdde baron GrogLindström såsom en hägring från en hänsvunnen tid, som alltid skall förblifva teaterns vänner kär. — Operan gifves tills vidare hvarje afton. kJ kd x I denna vecka har fröken Magda Dolcke — dock såsom vi hoppas blott tills vidare — afslutat sitt gästspel här i hufvudstaden. Det är ett egendomligt faktum, men som dock ingalunda kan förnekas, att denna utländska konstnärinna nu under ett par år å rad och å tre olika scener: de båda kungliga och Mindre teaterns, lyckats förvärfva sig hufvudstadspublikens synnerliga ynnest och bevågenhet. Lägg härtill att hon äfven varit Göteborgsoch Helsingforspublikernas tling, och man skall finna att kritiken ingalunda varit den enda, som erkänt hennes förmåga. Vi våga förutspå, att hon äfven i Upsala skall väcka samma uppmärksamhet, som öfverallt annorstädes kommit henne till del. En olyckshändelse tilldrog sig i Karlshamn förliden söndag. Tidningen Karlshamn meddelar härom följande: Sedan skarpskyttarne slutat skjutningen, gingo de gossar, hvilka tjenstgjort som markörer, framför skottaflan och började samla upp de afskjutna kulorna. I detsamma föll skottaflan, som består af jern och på baksidan var förstärkt med en tjock stenflisa, ned öfver två gossar. Den ene, svarfveriarbetaren J. W. Fåhreus? 13-åriga son, Axel Robert, dog ögonblickligen, den andre, mösskräddaren JP. Lagerqvists 15-åriga son, Bernadotte, blef illa skadad, dock icke lifsfarligt. Skottaflan hade på styrelsens för Karlshamns skarpskyttekår föranstaltande, innan skjutöfningarna i somras börjades, blifvit undersökt af en sakkunnig handtverkare, hvilken, efter att ha hårdt frestat taflans fäste, ansåg henne kunna stå detta år ut. Emellertid måtte den starka orkanen i fredags ha bräckt de stolpar, vid hvilka taflan var fäst, Att taflan föll just under det gossarne befunno sig för henne, ger anledning till den gissningen, att någon af gossarne under sökandet efter bly möjligen kommit att taga undan någon af stenkilarne i grundmuren framför taflan. Dessa gissningar uttalades vid den hållna polisundersökningen. Några andra npplysningar vunnos ej. — En fasansfull olyckshändelse tilldrog sig i Borås förliden måndags eftermiddag, varande densamma en förnyad, allvarlig varning mot oförsigtigt handterande af de lätt antändliga gasoch fotogenoljorna, En ung, nå och tjugu år gammal tjensteflicka, Anna Sofia Andersdotter hos direktörskan Alsing, ville nemligen, under det hon väntade på att vattnet i en på spigeln stående kittel zkulle koka upp, tvätta åt sig ett par handskar. Till detta än amål slog hon litet gasolja i ett tvättfat och, ställande detsamma oförsigtigt i spiseln bredvid den brinnande elden, började hon sin tvättning. Om af gasutvecklingen eller annat skäl kunna vi ej säga, men inom ett par minuters förlopp hade gasoljan fattat eld och en väldig eldpelare insvepte den arma flickan från hufvud fill fot, slående sina lågor högt upp i spiselskorstenen. Vid den olyckligas genomträngande jämmerskrik och rop å bjelp tillskyndade genast personer, hvilka först med pågjutning af till hands varande vatten sökte släcka elden, som ock deraf något dämpades samt sedermera genom att kasta täcken och rockar omkring den brinnande oldstoden slutligen lyckades gqväfva lågan, likväl ej förr än den stackars flickans kläder voro — me; nndantag af snörlifstycket, som hade någorlunda skyddat bröst och öfyerlif — helt och hållet förvandlade i aska och huden öfver nästan hela kroppen brunstekt och aftossnad. Oaktadt de förfärliga smärtor hon led, var hon då ännu vid sans och kunde tala. Hon affördes genast till lasarettet, der hon nu vårdas, och all förhopp: ning om hennes återställande lärer hittills ej vara förlorad. Fredning af skäl. Från Tönsberg telegraferades 1 onsdags till norska Dagbladet: Ett Peterheadstelegram meddelar följande af skälfredningsfrågan: Härvarande skeppsredare hafva redan blifvit ense om en fredningstid; de ingifva en ansökan till regeringen, som undertecknas af alla intresserade i Sverige och Norge.