sven med mycken finess. Fruarne Kinmansson
och fröken Lindqvist, liksom öfrige medspe-
lande i denna pjes utförde väl sina partier.
Att döma af det bifall, som kom Ett namn
till del, torde det kunna förutsägas att denna
pjes skall komma att någon tid hålla sig
uppe på repertoaren.
x
Välkända toner ljödo i torsdags afton i
Mindre teaterns salong: . Storhertiginnan af
Gerolstein-Bergström trädde än en gång fram
och tolkade sina känslor för militärerna på
tonernas språk. Storhertiginnan åtnjuter en
popularitet, som mången annan suverän helt
visst afundas henne, och denna popularitet
förnekade sig icke heller i torsdags: salon-
gen var nemligen fullbesatt, och blommor
ströddes för hennes höghets fötter, då hon
gjorde sin första entrå. Hr Tivander har all
heder af sin nya uppsättning af buffan, som
gick med friskhet och lif, om än utförandet
på en och annan hand lemnade skäl till an-
märkningar, och den yttre utstyrseln var ef-
ter svensk måttstock båda praktfnll och dyr-
bar. En mängd statister, hufvudsakligen af
det täcka könet, bidrog att förhöja effekten
af de brokiga och lifliga taflorna. Men,
bäste hr Rampeltin, hvad har Champistrou
d. y. i soldaten Fritz kläder att göra? Fö-
remålet för den hulda Storhertiginnans ömma
låga är hvarken någon Champistrou eller
något Borttappadt får — långt derifrån.
Vanda hade fått en täck representant i frö-
ken Hjelmdal och en anskrämligare sabel-
skramlare än general Brumm-Svalander hafva
vi aldrig skådat, vare sig på eller utom sce-
nen. Förutom den evigt unga Storhertigin-
nan, vår Schneider, framträdde baron Grog-
Lindström såsom en hägring från en hän-
svunnen tid, som alltid skall förblifva tea-
terns vänner kär. — Operan gifves tills vidare
hvarje afton.
kJ kd
x
I denna vecka har fröken Magda Dolcke
— dock såsom vi hoppas blott tills vidare —
afslutat sitt gästspel här i hufvudstaden.
Det är ett egendomligt faktum, men som
dock ingalunda kan förnekas, att denna ut-
ländska konstnärinna nu under ett par år å
rad och å tre olika scener: de båda kung-
liga och Mindre teaterns, lyckats förvärfva
sig hufvudstadspublikens synnerliga ynnest
och bevågenhet. Lägg härtill att hon äfven
varit Göteborgs- och Helsingforspublikernas
tling, och man skall finna att kritiken
ingalunda varit den enda, som erkänt hen-
nes förmåga. Vi våga förutspå, att hon äfven
i Upsala skall väcka samma uppmärksamhet,
som öfverallt annorstädes kommit henne till
del.
En olyckshändelse tilldrog sig i Karls-
hamn förliden söndag. Tidningen Karlshamn
meddelar härom följande:
Sedan skarpskyttarne slutat skjutningen, gingo
de gossar, hvilka tjenstgjort som markörer, fram-
för skottaflan och började samla upp de afskjut-
na kulorna. I detsamma föll skottaflan, som be-
står af jern och på baksidan var förstärkt med
en tjock stenflisa, ned öfver två gossar. Den
ene, svarfveriarbetaren J. W. Fåhreus? 13-åriga
son, Axel Robert, dog ögonblickligen, den andre,
mösskräddaren JP. Lagerqvists 15-åriga son,
Bernadotte, blef illa skadad, dock icke lifsfarligt.
Skottaflan hade på styrelsens för Karlshamns
skarpskyttekår föranstaltande, innan skjutöfnin-
garna i somras börjades, blifvit undersökt af en
sakkunnig handtverkare, hvilken, efter att ha
hårdt frestat taflans fäste, ansåg henne kunna
stå detta år ut. Emellertid måtte den starka
orkanen i fredags ha bräckt de stolpar, vid hvil-
ka taflan var fäst, Att taflan föll just under
det gossarne befunno sig för henne, ger anled-
ning till den gissningen, att någon af gossarne
under sökandet efter bly möjligen kommit att
taga undan någon af stenkilarne i grundmuren
framför taflan. Dessa gissningar uttalades vid
den hållna polisundersökningen. Några andra
npplysningar vunnos ej.
— En fasansfull olyckshändelse tilldrog sig
i Borås förliden måndags eftermiddag, varande
densamma en förnyad, allvarlig varning mot oför-
sigtigt handterande af de lätt antändliga gas-
och fotogenoljorna, En ung, nå och tjugu
år gammal tjensteflicka, Anna Sofia Andersdot-
ter hos direktörskan Alsing, ville nemligen, un-
der det hon väntade på att vattnet i en på spi-
geln stående kittel zkulle koka upp, tvätta åt
sig ett par handskar. Till detta än amål slog
hon litet gasolja i ett tvättfat och, ställande det-
samma oförsigtigt i spiseln bredvid den brin-
nande elden, började hon sin tvättning. Om af
gasutvecklingen eller annat skäl kunna vi ej säga,
men inom ett par minuters förlopp hade gasol-
jan fattat eld och en väldig eldpelare insvepte
den arma flickan från hufvud fill fot, slående
sina lågor högt upp i spiselskorstenen. Vid den
olyckligas genomträngande jämmerskrik och rop
å bjelp tillskyndade genast personer, hvilka
först med pågjutning af till hands varande vat-
ten sökte släcka elden, som ock deraf något
dämpades samt sedermera genom att kasta täc-
ken och rockar omkring den brinnande oldsto-
den slutligen lyckades gqväfva lågan, likväl ej
förr än den stackars flickans kläder voro — me;
nndantag af snörlifstycket, som hade någorlunda
skyddat bröst och öfyerlif — helt och hållet
förvandlade i aska och huden öfver nästan hela
kroppen brunstekt och aftossnad. Oaktadt de
förfärliga smärtor hon led, var hon då ännu vid
sans och kunde tala. Hon affördes genast till
lasarettet, der hon nu vårdas, och all förhopp:
ning om hennes återställande lärer hittills ej
vara förlorad.
Fredning af skäl. Från Tönsberg
telegraferades 1 onsdags till norska Dagbla-
det: Ett Peterheadstelegram meddelar föl-
jande af skälfredningsfrågan: Härvarande
skeppsredare hafva redan blifvit ense om en
fredningstid; de ingifva en ansökan till re-
geringen, som undertecknas af alla intresse-
rade i Sverige och Norge.