;
fruntimmerskarl o. 8. v., men att sudda nör
englarne genom att sätta dem penseln i
hand, dertill behöfg en fanatisk munks både
okunnighet och djerfhet, synnerligast som
ifrågavarande bild är ållt annat än eäglaskön,
och på så vis en oartighet äfven emot Lukas
talang som den bestämät icke liknar sitt su-
blima original. -
Bland Roms öfriga palatser äro Barberini,
Borghese, Doria Pamfili, Rospigliosi, Colon-
na, Spada och Farnese de största, samt Qui-
rinalen, näst Vatikanen, förnämst bland dem
alla. Af villorna stå Albani, Borghese, Far-
nesina, Inidövici; Massimo, Medici och Pam-
fili främst. Uti alla dessa; såväl palatser
som villor, de förra inom stadsinuratne; de se-
nare merendels utom dem belägna, äro dyrbara
och stora konstsamlingar förvarade och ord-
nade. Vissa dagar i veckan, och vissa tim-
mar hvarje dag, äro de utan bestämd afgift
öppna för besökande. För att endåst flyk-
tigt geriöttise dem alla, och hvad mest fram-
stående Rom har att bjuda på, behöfs minst
en månads tid, med 10 å 12 timmars träget
Sgnoende för hvarje dag; och det är kan-
ske denta tid, eller sammanlagdt un-
gefär tre å fyra hundra timmar, som bref-
skrifvaren gnott omkring i den gatbla staden
för att få ihop detta sitt Lite här och lite
der. Hvad som i Rom tränger sig på den
någorlunda vakne iakttagaren, utan att be-
gära tillståndskort, ringa på klocksträngar,
springa långa marmortrappor i ända, betala
drickspengar 6. d.; det är, oberäknadt de
många alltid tillgängliga räinerna, folklifvet
på gatorna och torgen, vid Tiberstrandeti och
i osteriorna (Roms: restaurationer eller kro-
gar) samt på kafberna, och någon gångpå
de underhaltiga teatrarne, hvarest valutan
omellortjd. någorlunda svarar emot entraf-
giften, hvilkgö icke är hög. Att ensam, en
aftonstund, sedan solen gått ned, begifva sig
in på de hundratals smala och krokiga ga-
tor, som korsa hvarandra i närheten af det
gamla palatset Orsini, samt i det s. k. jud-
qvarteret, Roms fattigaste och tätast bebygg-
da stadsdel, fordrar en smula mod, men
djerfheten blir också belönad. Allt är smuts,
fattigdom och ölätde; den endarikedom som
fins består i barnungar, em del af dem bar-
fotade, som flickan sade om dem badande,
ända upp till halsen. Den hära intill förbi-
flytande Tibern och menniskorna hafva sam-
ma färg, de äro lika litet rena isynen. An-
sigtsdrägen hos befolkningen äro dock, öfver
hufvud taget, Xarakteristiska och regelbund-
na, stundom t. o. m. vackra. Att skilja på
en judunge, eller ett ämne till en blifvande
munk är svårt, ja, nästan omöjligt; samma hy
och såmma ögon; de senare lifliga och Fn
trängande; riktiga diamanter i stenkol; den
enda obestridda egendom de ha. Deras änd-
lösa stoj öch larm blandas med hundars skäl-
lande och åenors skriande. Den besökandes
fem yttre sinnen få icke Vara för mycket öm-
tåliga. Syn-, hörsel- och luktorgaterpa sitta
hårdt emellan, och när åtta, tio små parflar
på en gång näsvist rycka den nyfikne van-
draren i rockskörten för att få slantar, så
är ju äfven, känseln i farten. På å öppen
gata placerade kok- och stekapparater tilla-
ga qvinnorna diverse maträtter, dels för fa-
miljens behof, dels till afsalu, Hvarje förbi-
gående uppmanas att smaka, mot kontant
erkänsla. förstås. Vill man icke anses för
alltför högfärdig och förnäm, så smakar man.
Dyrt är det inte, men nog sitter smaken i.
Skoflickare, lappskräddare, kettilbotare, ur-
makare, alla hafva de sin verksamhet på ga-
tan eller i porten till det hus de bebo. Illa
tvättade lakan och andra linnepersedlar hän-
ga på lågt placerade streck tvärs öfver ga-
tan, och der en sådan lyxartikel som strum-
por förekommer; hänga de i fönstren som ja-
lousier. :Den judiska och kristna befolknin-
gen fraterniserar numera med hvarann i all-
sköns röj men så har det icke länge varit.
De festa: boniogslusen äro gamla, och hvarje
sådant af större omfång, och som: är eller
har varit judisk egendom, är försedt med
riktiga fästningsportar och grofvå jerngaller
för alla fönster på nedra botten. Denna för-
sigtighet är dessutom öfverallt vidtagen mes
Roms större palatser och byggnader.
(Forts.)