- 0 -
— Det var förskräckligt hvad du sofver
tungt, sade tjenstflickan. Jag bar ropat på
dig så länge; men det har varit omöjligt att
få dig vaken. — Om det vore jsg som skulle
bort att bli förlofvad. Då skulle jag min-
sann icke försofva mig. — Se så, kläd dig
nu fort! Din mor är. snart klädd, och : hä-
starne äro förspända, ;
— Gudskelof satt det var blot en dröm!
tänkte flickao straxt; men då hon besinnat
sig, sade hon till sig sjelf:
— I dag skall ju drömmen göras till
verklighet.
Långsamt och med sorgset sinne steg hon
upp ur sängen. . Visserligen var det en be-
haglig känsla hon erfor, då hon stod fram-
för spegeln: och såg att hon icke, såsom hon
drömt, var gråhårig osh skrynklig i ansigtet;
men så tänkte hon å andra sidan, att det
dock kanske varit bättre om hon på en natt
blifvit omskapad till en riktigt vederstygg-
lig menniska, än att gå det öde till mötes
som förestod henne. Emellertid hjelpte ben-
ne. tjenstflickan att kläda sig, så att hon
snart blef färdig, hvarefter hon helt fint ut-
styrd reste sin väg med föräldrarne.
Under vägen var Frands mycket språk.
sam; men han talade nästan uteslutande till
Maren och mest om obligationer, aktier och
sparbanksböcker. Jakobine kunde förstå, att
hennes framtid skulle bero af två omstän-
digheter, nemligen om Adelvad var en så