-— UP
god egendom, som det påstods, och om
Frands kunde anskaffa en viss gumma pen-
ningar inom en kört tids förlopp. Han var
zäker om att allt i dessa afseenden nog skwlle
gå efter önskan, och derför var han glal.
Maren deremot, var tyst. Dotterns lycka låg
hetine om bjertat, och hon unnade henne
derför gerna en vacker, och treflig make;
men hon fruktade sin man och var alldeles
ovån att göra sin vilja gällande. . Sedan
mannen hunnit tillräckligt skärskåda ämnet
ur sina synpunkter, teg också han, och resan
fortsattes under tystnad.
Mellan Ravnslökke och Adelvad var af-
ståndet, beräknadt efter fogelvägen,: endast
föga öfver en mil; men när man färdades
på Jandsvägen måste man tillryggalägga nära
tre mil för att komma dit, emedan sistnäm-
de väg först gick igenom Alstrup, derifrån
ned öfver bron och sedan ett godt stycke
tillbaka på andra sidan om ån. Det var
nemligen icke möjligt att med åkdon komma
öfver ån längre upp.
Nu hade våra resande passerat bron och
åkt en god stund genom Kjzrholt-skogen:
Plötsligt då de befunno sig på höjdea af
en backe pekade mannen framför sig med
piskan och sade:
— Der ligger Adelvad!
Hustrun och dottern blickade åt det håll,
dit ban pekade. Nere i en dal mellan skog-
beväxta kullar låg en ansenlig bondgård,