dem tyvärr af följande resonnemang i Af. mbladet för den 3 dennes: Den franska ballongen, som uppsteg i Calais den 31 augusti kl. 7 e. m., har antagligen endast en kört tid haft svag sydvestlig vind. Det är att förmoda, att den sydvestliga vind, som på aftonen rådde i den del af Nordsjön, öfver hvi!ken ballongen under törsta delen af natten rörde Ng under: oppet af natten öfvergått till sydlig och tilltagit i styrka. Den 1 sept. på morgonen var vinden i Nordsjön mellan Danmark och England antagligen frisk sydlig, mellan Norge oc Skotland frisk, till och med hård sydost. Ballongens sannolika rörelse blifver sålunda: först långsamt mot NO. och NNO. (alltså ut i Nordsjön), dernäst mot N. och senare med tilltagande hastighet mot NNV. och NV. Hur långt den gått i denna riktning kan naturligtvis icke sägas med säkerhet, men den måste antagas från morgonen den I:sta hafva rört sig mycket hastigt, och att den om aftonen samma dag nått höjden af Skotlands norra spets är mycket antagligt. Sannolikheten för att den nått land på ostsidan af England eller Skotland är således icke stor Dess väg torde kanhända fallit öfver Shetlandsöarne. Den 1 på e. m. har vinden mellan Norge och Skotland gått tillbaka på sydlig och denna vindriktningisynes hafva hållit sig . temligen oförändrad i hafvet vester om Norge till den 3, då vinden utanför det nordliga Norges vestkust synes hafva varit sydvest, medan den vid sydkusten fortfarande är sydlig. Om de gjorda beräkningarna hålla streck, måste ballongen för härvarande antagas befihna sig i Ishafvet. På vägen har den bart regn och troligen äfven åska, såvida den ej gått mycket högt, hvarigenom den möjligen äfven kunnat komma in i luftströmmar, som fört den i ostlig riktning. Epoligt i Figaro för i torsdags förekommande uppgitter skulle en ballong utan gondol och med afskurna linor hafva påträffats på engelska kusten. Man antager efter beskrifning att denna ballong är Duruofs. Besanner sig denna förmodon, så hafva troligtvis både hr Duruof och hans hustru omkommit, emedan de ännu icke afhörts. Osterrikiska nordpolsexpeditionen. Till norska Morgenbladet telegraferades från Vardö den 5 d:s följande: Expeditionens fartyg infrös i augusti 1870, dref sedan omkring med isen under 14 månaders tid, törst i nordostlig riktning till 73:dje breddgraden, derefter i nordvestlig riktning, intill oktober 1873. I augusti 1873 upptäcktes ett nytt land; fartyget drefs till dess närhet, infrös och öfvervintrade undar 79 gr. 51 min. n.br., 59 gr. öster om Greenwich. -Uader ivars och april månader företogos slädexpeditioner såväl i Hordlig som vestlig riktning, öfverskreds 82:dra breddgraden, nåddes land och fortsattes färden ändå upp till-83:dje breddgraden. Landet sträckte sig vidt omkring mot norr och vester: Då fartyget ej längre ansågs hållbart, öfvergafs detsanima den 20 maj 1874. Expeditionen medtog endast det nödvändigaste i proviantväg. Färden gick tll en början med slädbåtar öfver is. Den 15 augusti påträffades öppet vatten. Derefi ter styrdes kosan mot Nova-Semljas kust, längs hvilken man sedan höll sig för att, om möjligt, träffa på någöt fångstfartyg. Den 24 augusti anträffades en rysk skonert i närheten af Puckova-bugten vid Kap Britvin, Gåslandet. Skonerten öfyerförde expeditionens ledamöter till Vardö. ANä friska, utom maskinisten, som. dött af tuberkler.: I natt afreser expeditionen: härifrån.