RÄTTEG.och POLISNYHETER. POLISEN. Eldsvådan i or 27 Gamla Prestårdsgatan I brist af bevisning, huruvida fustra Blomgren varit vållande till denna eldsvåda, blef målet i går i poliskammaren afskritvet och förklarades bero på vidare anmälan. RÅDHUSRÄTTEN. Lundqvisteka bedrägerierna Förberedande ransakningen fortsattes i går. Inkallade voro: grosshandlaren Simon Hirsch I:son, kamreraren i Industribanken G Sjöholm, advokatfiskalen O.R. Themptander, fabrikören J. E.Svensson, grosshandlaren C. Ameln, fröken Augusta Mathilda Lindblom, kontorsdrängen L. G. Pettersson, kassören vid Göteborgs handelskompani G. Rudberg, åkaren Aug. Granqvist samt poliskommissarierna J. E. Norrlin och J. H. Lindgren. Hr Hirsch hördes först. Han berättade, att han den 5 juli detta år utställt fyra vexlar, två å 7,500 och tre å 5,000 kr., hvilka accepterades af Lundqvist. För dessa vexlar lemnade han Lundqvist 30,000 kr. med hypotek af 309 balar kaffe, förvarade i magasinet i nr 53 Drottninggatan. Detta magasin tillhörde hr Hirsch, hvarför ej något hyreskontrakt behöfde till honom utlemnas. Lundqvists skuld skulle betalas med 10,000 kr. den 6 nästkommande oktober, 12,500 kr. den 6 november och 7,500 kr. den 6 december. För öfrigt berättade hr Hirsch detsamma sorti förut i poliskammaren, angående omständigheterna, när det blifvit bekant att Lundqvist afvikit. Han yrkade slutligen ansvar å Lundqvist derför att han till annan person pantsatt samma vara. Kamrer Sjöholm hade i det närmaste samma uppgifter som vid förra ransakningen direktör Hockscher. Han företedde de af Lundqvist till Industrikreditaktiebolaget utgifna reverser och de anmälningssedlar, som inlemnats. Han omnämde, att han af bokhållaren i banken Söderström gjorts uppmärksam på det Wårmanska kontraktet, med anledning af Söderströms samtal med Wårman. Några dagar derefter kom Lundqvist sjelf upp till banken, förevisande hyreskontraktet med grosshandlaren Ameln å magasinet vid Ersta samt fästade uppmärksamheten vid att detta kontrakt blifvit af Ameln transorteradt från Lundqvist till Wårman. Herr Sjöholm kunde ej påminna sig. huruvida denna transport var daterad. Grosshandlaren Ameln har redan förut uppifvit, att Lundqvist i november månad förlidet r besökt honom och dervid begärt, att nämda kontrakt måtte transporteras på Wårman. Herr Ameln gjorde så, men satte under transporten datum, när den skedde, 19,, 1873. Som denna dato naturligtvis var senare än det Wårmänska kontraktets, kunde ej Lundqvist utan fara begifva sig upp till Industribanken, innan daton var utraderad. Så lär väl äfven ha skett. Under transporten kan nu ej någon dato upptäckas — med obeväpnadt öga. Med förstoringsglas skönjes dock tydligen 297,, 1873. Advokatfiskal Themptander var närvarande å tullverkets vägnar. Han omnämde att tullverkets lås å magasinet i huset nr 22 St Paulsgatan vid nndersökning befanns vara oskadadt. Antagligen har vid uppbrytandet en merla å låset fråntagits, men återigen blifvit ditsatt. Hr Themptander tillade vidare, med stöd af 105 8 i tullstadgan, hvilken innehåller, att om nederlagsgods å annor porson öfverlåtes eller förpantas, så är denna ersodi 2tt anse som egare at godset, att IndustriBanken numöra är egare till kaffet. Den har sålunda iklädt sig alla Lundqvists skyldigheter, hvarför han å tunverkets vägnar yrkade, att Industribanken måtte betala tullumgälderna för nämda kaffe. . Fabrikör Svensson, i hvilkens namn Lundqvist skrifvit ett hyreskontrakt å magasinet i huset nr 53 Drottninggatan, förnekade på det bestämdaste att bafva skrifvit eller ens afvetat något dylikt kontrakt. På förfrågan sade han sig ej ha sett Lundqvist under de senaste fjorton dagarne, innan han begaf sig härifrån. Fröken Lindblom hade varit bekant med Lundqvist i 11 år. Dagen innan han begaf sig härifrån hade han varit inne i hennes cigarrbod i huset nr 5 Hamngatan. Han hade då sett mycket orolig ut och sagt sig skola resa till Norrland, till Sundsval eller Hudiksvall, så vidt hon påminner sig rätt. Den dagen han reste hade hon besökt honom i hans bostad. Samma orolighet förmärkte hon äfven då i än större måtto. Han sade sig nu skola medfölja snälltåget, utan att hon kom att tänka på eller fråga honom om han således ej skulle resa till Norrland. Han tog ett kort afsked sarat begaf sig derefter i droska till centralstationen, som hon antager. Nägra andra reseeffekter än en mindra nattsäck medhade han ej. Detta inträffade den 25 nästidna juli. Sedermera bar hon hvarken sett eller erhållit någon den ringaste underrättelse från honom, Fröken Lindblom tillade att Lundqvist stundom beklagat sig för henne att hans affärer ej voro goda,