k—— — LL — — AA -
(Insändt och betaldt.)
Atalet emot enkefru W. A. Ruthberg.
Uti Dagens Nyheter nr 2,920 för den 1
dennes förekommer ett polisreferat, hvilket,
genomläst utan närmare förklaring, lätt kunde
ingifva mången den tron, att jag vore en
namnförfalskerska, hvarför jag rörande denna
sak vill på förhand delgifva den ärade all-
mänheten följande upplysningar:
De omständigheter, hvilka gifvit dr Aman
i Linköping anledning att i sin anmälan hos
Sundhetskollegium, rörande min icke privile-
gierade läkareverksamhet, låta förstå att jag
skulle olofligen begagnat mig af hans namn,
torde vinna en närmare utredning vid be-
handlingen af den rekonventionstalan, jag mot
dr Å. kommer att väcka med anledning af
berörda hans anmälan. Orsaken, hvarför jag
nu först, efter en månads förlopp offentlig-
gör detta, är den, att jag efter ifrig korre-
spondens på Finland först nyligen lyckats
förskaffa mig uppgift på den finske läkares
namn, dr Strömberg, som stått på original-
receptet, och hvilket namn hade fallit mig
ur minnet; hvarefter ytterligare tid åtgått
för att skaffa reda på ett af de äldre recep-
ten, å hvilka detta namn förekommer. En
lycklig tillfällighet har gjort, att jag just
återbekommit det recept, eller rättare sagdt
den medikamentspåse, hvarå dr Åman teck-
nat sitt namn och på grund hvaraf seder-
mera det i referatet omtalta pulvret blef ex-
pedieradt från Linköpings apotek, ehuru pro-
visorn dervid begick den blundern att skrifva:
ord. af dr Åman, ehuru denne med sitt
namns tecknande endast medgifvit att med-
let fick från apoteket utlemnas. De närmare
omständigheterna härvid samt bevisen kom-
ma, som sagdt är, att i min rekonventions-
talan närmare utredas, hvilket jag härmed
till fredande af mitt goda namn och rykte
vill hafva på förhand tillkännagifvet.
Hvad derefter beträffar min kurativa verk-
samhet, hvilken gifvit dr Åhman anledning
att antasta mig, får jag åberopa k. m:ts nå-
diga resolution af den 20 november 1863,
enligt hvilken jag blifvit berättigad att å
allmän sjukinrättning under tillsyn af läkare
få utöfva min kurmetod. Huru detta utfallit,
derom kan jag prestera en mängd intyg,
deribland afgdr Ljunggren å provisoriska
sjukhuset under år 1864 samt af sjukhuspa-
tienter, hvilka legat som krymplingar af gikt
och reumatism, men efter behandling af mig
utgått friska och raska, och dessutom ett
gillande intyg af professor Malmsten af år
1869.
Hvad i öfrigt angår det s k. qvacksalveri,
hvarom man talat, torde finska medicinal-
öfverstyrelsens vitsord gälla något mera, än
hr dr Åmans i Linköping. pa tager mig
derför friheten meddela följ nde officiella
handling:
Afskrift:
På begäran får Medicinalöfverstyrelsen härmedelst
intyga att enkefra W. A. Ruthberg från konunga-
riket Sverige härstädes tillåtits för sjukes botande
använda och till salu hålla ett af henne uppfunnet
läkemedel, i hvars sammansättning icke ingå gifter,
och genom hvars begagnande flera sjuklingar blifvit
till helsan återställda. Helsingfors den 7 september
1871. Felix v. Willebrand,
t. f. generaldirektör, statsråd.
(Sigill.)
I sammanhang härmed bör jag nämna, att
jag af generaldirektören professor Willebrand
i Helsingfors varit anmodad att behandla en
af mångårig reumatism lidande patient å
dervarande medicinska klinik. Hr general-
direktörens intyg om resultatet deraf har
följande lydelse:
Afskrift:
LI
På begäran får jag härmedelst intyga, att enkefru
Wilhelmina Ruthberg lemnats tillfälle att ä härva-
rande medicinska klinik inför mig och de mig föl-
jande unge praktikanterna ådagalägga effekten af en
af bomälda fra Ruthberg uppfunnen och länge bo-
pröfvad behandlingsmetod emot sjukdomar härrörande
af förkylning. Behandlingen i detta fall utfördes å
en patient, lidande sedan flera år tillbaka af muskel-
reumatism, utbredd i en stor del inom de volontära
muskelgrupperna och utvecklad; derhän att hö;
men var förlamad, gåendet i hög grad
detta förenadt med en plågsam värk i de angripna
musklerna. Efter en under tre veckor fortsatt be-
handling af fru Ruthberg har patienten så vida åter-
vunnit sin helsa, att all värk är försvunnen, att gå-
endet är obehindradt och att rörelseförmågan i den
högra armen så återstälts, att hon kan, hvad hon
dermed seda: länge icke mera förmått, föra den till
munnen, utföra flerfaldiga rörelser, t. ex. hjelpa att
sjelf påkläda sig. Detta fall jemte flere andra af mig
kända lika lyckade kurer, der medicinsk behandling
tillförene utan synbart gagn anlitats, synes utvisa,
att denna fru Ruthbergs behandlingsmetod är att re-
kommendera för dessa slags lidanden. Helsingfors
den 25 oktober 1871.
Felix v. Willebrand,
professor, statsråd.
(Sigill.)
- Jag anhåller slutligen vördsamligen att