k—— — LL — — AA (Insändt och betaldt.) Atalet emot enkefru W. A. Ruthberg. Uti Dagens Nyheter nr 2,920 för den 1 dennes förekommer ett polisreferat, hvilket, genomläst utan närmare förklaring, lätt kunde ingifva mången den tron, att jag vore en namnförfalskerska, hvarför jag rörande denna sak vill på förhand delgifva den ärade allmänheten följande upplysningar: De omständigheter, hvilka gifvit dr Aman i Linköping anledning att i sin anmälan hos Sundhetskollegium, rörande min icke privilegierade läkareverksamhet, låta förstå att jag skulle olofligen begagnat mig af hans namn, torde vinna en närmare utredning vid behandlingen af den rekonventionstalan, jag mot dr Å. kommer att väcka med anledning af berörda hans anmälan. Orsaken, hvarför jag nu först, efter en månads förlopp offentliggör detta, är den, att jag efter ifrig korrespondens på Finland först nyligen lyckats förskaffa mig uppgift på den finske läkares namn, dr Strömberg, som stått på originalreceptet, och hvilket namn hade fallit mig ur minnet; hvarefter ytterligare tid åtgått för att skaffa reda på ett af de äldre recepten, å hvilka detta namn förekommer. En lycklig tillfällighet har gjort, att jag just återbekommit det recept, eller rättare sagdt den medikamentspåse, hvarå dr Åman tecknat sitt namn och på grund hvaraf sedermera det i referatet omtalta pulvret blef ex pedieradt från Linköpings apotek, ehuru provisorn dervid begick den blundern att skrifva: ord. af dr Åman, ehuru denne med sitt namns tecknande endast medgifvit att medlet fick från apoteket utlemnas. De närmare omständigheterna härvid samt bevisen komma, som sagdt är, att i min rekonventionstalan närmare utredas, hvilket jag härmed till fredande af mitt goda namn och rykte vill hafva på förhand tillkännagifvet. Hvad derefter beträffar min kurativa verksamhet, hvilken gifvit dr Åhman anledning att antasta mig, får jag åberopa k. m:ts nådiga resolution af den 20 november 1863, enligt hvilken jag blifvit berättigad att å allmän sjukinrättning under tillsyn af läkare få utöfva min kurmetod. Huru detta utfallit, derom kan jag prestera en mängd intyg, deribland afgdr Ljunggren å provisoriska sjukhuset under år 1864 samt af sjukhuspatienter, hvilka legat som krymplingar af gikt och reumatism, men efter behandling af mig utgått friska och raska, och dessutom ett gillande intyg af professor Malmsten af år 1869. Hvad i öfrigt angår det s k. qvacksalveri, hvarom man talat, torde finska medicinalöfverstyrelsens vitsord gälla något mera, än hr dr Åmans i Linköping. pa tager mig derför friheten meddela följ nde officiella handling: Afskrift: På begäran får Medicinalöfverstyrelsen härmedelst intyga att enkefra W. A. Ruthberg från konungariket Sverige härstädes tillåtits för sjukes botande använda och till salu hålla ett af henne uppfunnet läkemedel, i hvars sammansättning icke ingå gifter, och genom hvars begagnande flera sjuklingar blifvit till helsan återställda. Helsingfors den 7 september 1871. Felix v. Willebrand, t. f. generaldirektör, statsråd. (Sigill.) I sammanhang härmed bör jag nämna, att jag af generaldirektören professor Willebrand i Helsingfors varit anmodad att behandla en af mångårig reumatism lidande patient å dervarande medicinska klinik. Hr generaldirektörens intyg om resultatet deraf har följande lydelse: Afskrift: LI På begäran får jag härmedelst intyga, att enkefru Wilhelmina Ruthberg lemnats tillfälle att ä härvarande medicinska klinik inför mig och de mig följande unge praktikanterna ådagalägga effekten af en af bomälda fra Ruthberg uppfunnen och länge bopröfvad behandlingsmetod emot sjukdomar härrörande af förkylning. Behandlingen i detta fall utfördes å en patient, lidande sedan flera år tillbaka af muskelreumatism, utbredd i en stor del inom de volontära muskelgrupperna och utvecklad; derhän att hö; men var förlamad, gåendet i hög grad detta förenadt med en plågsam värk i de angripna musklerna. Efter en under tre veckor fortsatt behandling af fru Ruthberg har patienten så vida återvunnit sin helsa, att all värk är försvunnen, att gåendet är obehindradt och att rörelseförmågan i den högra armen så återstälts, att hon kan, hvad hon dermed seda: länge icke mera förmått, föra den till munnen, utföra flerfaldiga rörelser, t. ex. hjelpa att sjelf påkläda sig. Detta fall jemte flere andra af mig kända lika lyckade kurer, der medicinsk behandling tillförene utan synbart gagn anlitats, synes utvisa, att denna fru Ruthbergs behandlingsmetod är att rekommendera för dessa slags lidanden. Helsingfors den 25 oktober 1871. Felix v. Willebrand, professor, statsråd. (Sigill.) Jag anhåller slutligen vördsamligen att