SYLT SSESA SM. KE, PSU TE SUPPAP, KY tagandet i festen för alla samhällsklasser underlättas genom utfärdandet af en kejserlig förordning att alla domstolar och handelsbörser inom det tyska riket kållas slutna den 2? september, Äfven de landsmän, som äro bosatta i utlandet, torde väl sedermera komma att högtidligt fira den officiellt fastställda nationalfestdagen. Det berättades för någon tid sedan att den franske kejsenlige prinsen af ryska czaren blifvit inbjuden att närvara vid de i Ryssland under hösten försiggående fältmanövrerna. . Denna notis dementeras nu iden utländska pressen, såsom varande fullkomligt ogrundad. Först och främst hafva de ifrågavarande fälttjenstöfningarne redan i början på sommaren försiggått och för det andra har aldrig någon dylik inbjudning till den unge Woowich-alumnen skett. Hela berättelsen är troligtvis uppdiktad af de bonapartistiska tidningarne, som icke försmå att begagna sig af alla medel för att fästa nppmärksamheten vid det bonapartistiska partiets hopp. oo Poliskammaren i Berlin har afgifvit följande tillkännagifvande: Den härstädes befintliga så kallade fruntimmers arbetare-föreningen har ofta under sina sammankomster sysselsatt sig med politiska ämnen och är på denna grund att betrakta såsom ett politiskt sällskap. Då emellertid fruntimmer icke befatta sig med politiska ämnen och följaktligen icke gerna kunna bilda föreningar af politisk karakter samt den nu ifrågavarande föreningen bevisligen stått i förbindelse med andra politiska föreningar och följaktligen handlat i strid mot de bestämmelser, som äro gällande för enskilda sällskap, varder denna arbetare-förening härmed tills vidare upplöst. Vid poliskammaren i Wiesbaden handlades den 27:de sistlidne augusti ett mål mot pastor August Louis från C andeney, departementet Meurthe et Moselle i Frankrike, anklagad för högmålsbrott. Förhållandet framställes i anklagelseakten på följande sätt: Den 27:de juli detta år hade den anklagade i sällskap med an annan andlig, befämrf.sig å en ångbåt på resa uppför Rhenfloden, På samma båt befann sig äfven en redaktör Pächler från Berlin, och föranledd af ett samtal, som denne på franska språket förde med en ombord varande ryss, hade de bäda andlige vändt sig till Pichler för att af denne erhålla upplysningar om de trakter, som passerades. I närheten af Bibrich hade Pächler då fäst deras uppmärksamhet på det der befintliga slottet och, tillfrågad om dess egare, svarat, att förr hade det tillhört hertigen af Nassau, numera egdes det af kejsar Wilhelm. Derpå hade den ankiagade ttrat: Qwil Pa vol comme tout (att han ade stulit det såsom allt annat). Pächler hade först trott sig ej hafva hört rätt och derför anmodat den anklagade att åter Spprepa sitt yttrande, hvarpå denne svårat: Pai dit, qwil ra vole comme. tout.4 Pichler bade först underrättat Le vger å ångbåten om dessa yttranden och derefter, vid framkomsten till Mainz, gått i författning om den anklagades häktning. Som dennes yttranden blifvit fällda i närheten af Bibrich på preussiskt område, var pastor AugustLouis nu med stöd af tyska strafflagens 95:te 8 anklagad för att hafva på preussiskt område med ord skymfat tyska kejsaren och konungen af Preussen, Vid förhöret förnekade pastor Louis att han fällt det brottsliga yttrandet, sägande sig i stället ha ställt den frågan till Pächler: I! a ete wvol ou achete? (Är det stulet eller köpt?) Då Pichler vid dessa ord häftigt afbrutit honom, hade han anmärkt, att han blifvit missförstådd eller att denne gifvit hans yttrande en falsk tydning, och att han blott velat fråga om slottet blifvit hertigen af Nassau fråntaget, eller om denne för detsamma, som dock vore hans enskilda egendom, erhållit någon ersättning. Tan — den anklagade — hade äfven upprepade gånger försäkrat Pächler, att det ej på ringaste sätt varit hans afsigt ott förolämpa, och derpå med orden: Je me snis mal express Sauons omi-: (Jag har uttryckt mig illa, låtom oss vara vänner) räckt honom handen. Då detta erbjudande emellertid på ett förolämpande sätt tillbakavisades af Pichler, hade han jemte den andre franske prestmannen dragit sig tillbaka, — Den anklagades advokat framhöll att Pichler sjelf gifvit ett dåligt intyg om sin trovärdighet derigenom, att han utgifvit sig för en af Figaros redaktörer, något som han i sjelfva verket icke var, och hvad ett af de öfriga vittnenas, en handlande Reblingers utsago beträffar, framhölls det sannolika i att denne sjelf ej uppfattat yttrandet, utan först efter att flera gånger ha hört Pöchler upptepa detsamma kommit till den äÄsigten, att den anklagade verkligen fällt det. Den anklagades uttryck, detta påpekades ock af höns försvarare, kunde dessutom ej ega någon tillämpning på h. m:t utan blott, om det verkligen Dlifvit fäldt, på hans härförare och regering. Slutligen fåste den anklagades försvarare uppmärksamheten på, att den anklagades samtal med Pichler varit åf helt och hållet privat natur, och att Pichler varit den, som först gifvit det offentlighet, I Frankrike skulle aldrig ett inom en så liten krets fäldt yttrande ha blifvit begagnadt såsom skäl för angifvelse niot en tysk, Sch älven derpå borde man vid domens fällande fäste afseende, att det mäktiga tyska riket och dess representant lika litet skulle kunna vinna j anseende genom att på en dylik angifvelse fälla den anklagade, som det verkligen behöfver ett skydd, sådant som detta. — Domen lydde å 2 månaders fängelse. Hela ransakningen såväl som domen öfver den anklagade gjorde det mest pinsamma intryck. En tysk medborgare hade angifvit en stackars fransk byprest och på ett si ömkligt sätt skämt bort hans Rhen-färd, blott derför att denne måhända i ungdomligt läittsinne fällt några öfverilade ord.