SYLT SSESA SM. KE, PSU TE SUPPAP, KY
tagandet i festen för alla samhällsklasser un-
derlättas genom utfärdandet af en kejserlig
förordning att alla domstolar och handels-
börser inom det tyska riket kållas slutna
den 2? september, Äfven de landsmän, som
äro bosatta i utlandet, torde väl sedermera
komma att högtidligt fira den officiellt fast-
ställda nationalfestdagen.
Det berättades för någon tid sedan att
den franske kejsenlige prinsen af ryska
czaren blifvit inbjuden att närvara vid de i
Ryssland under hösten försiggående fältma-
növrerna. . Denna notis dementeras nu iden
utländska pressen, såsom varande fullkom-
ligt ogrundad. Först och främst hafva de
ifrågavarande fälttjenstöfningarne redan i
början på sommaren försiggått och för det
andra har aldrig någon dylik inbjudning till
den unge Woowich-alumnen skett. Hela be-
rättelsen är troligtvis uppdiktad af de bo-
napartistiska tidningarne, som icke försmå
att begagna sig af alla medel för att fästa
nppmärksamheten vid det bonapartistiska
partiets hopp.
oo
Poliskammaren i Berlin har afgifvit föl-
jande tillkännagifvande: Den härstädes be-
fintliga så kallade fruntimmers arbetare-för-
eningen har ofta under sina sammankom-
ster sysselsatt sig med politiska ämnen och
är på denna grund att betrakta såsom ett
politiskt sällskap. Då emellertid fruntim-
mer icke befatta sig med politiska ämnen
och följaktligen icke gerna kunna bilda för-
eningar af politisk karakter samt den nu
ifrågavarande föreningen bevisligen stått i
förbindelse med andra politiska föreningar
och följaktligen handlat i strid mot de be-
stämmelser, som äro gällande för enskilda
sällskap, varder denna arbetare-förening här-
med tills vidare upplöst.
Vid poliskammaren i Wiesbaden handlades
den 27:de sistlidne augusti ett mål mot pastor
August Louis från C andeney, departementet
Meurthe et Moselle i Frankrike, anklagad för
högmålsbrott. Förhållandet framställes i ankla-
gelseakten på följande sätt:
Den 27:de juli detta år hade den anklagade
i sällskap med an annan andlig, befämrf.sig å
en ångbåt på resa uppför Rhenfloden, På sam-
ma båt befann sig äfven en redaktör Pächler
från Berlin, och föranledd af ett samtal, som
denne på franska språket förde med en ombord
varande ryss, hade de bäda andlige vändt sig
till Pichler för att af denne erhålla upplysnin-
gar om de trakter, som passerades. I närheten
af Bibrich hade Pächler då fäst deras uppmärk-
samhet på det der befintliga slottet och, tillfrå-
gad om dess egare, svarat, att förr hade det
tillhört hertigen af Nassau, numera egdes det
af kejsar Wilhelm. Derpå hade den ankiagade
ttrat: Qwil Pa vol comme tout (att han
ade stulit det såsom allt annat). Pächler hade
först trott sig ej hafva hört rätt och derför an-
modat den anklagade att åter Spprepa sitt ytt-
rande, hvarpå denne svårat: Pai dit, qwil ra
vole comme. tout.4 Pichler bade först under-
rättat Le vger å ångbåten om dessa yttranden
och derefter, vid framkomsten till Mainz, gått i för-
fattning om den anklagades häktning. Som dennes
yttranden blifvit fällda i närheten af Bibrich på
preussiskt område, var pastor AugustLouis nu med
stöd af tyska strafflagens 95:te 8 anklagad för att
hafva på preussiskt område med ord skymfat tyska
kejsaren och konungen af Preussen, Vid för-
höret förnekade pastor Louis att han fällt det
brottsliga yttrandet, sägande sig i stället ha
ställt den frågan till Pächler: I! a ete wvol ou
achete? (Är det stulet eller köpt?) Då Pich-
ler vid dessa ord häftigt afbrutit honom, hade
han anmärkt, att han blifvit missförstådd eller
att denne gifvit hans yttrande en falsk tydning,
och att han blott velat fråga om slottet blifvit
hertigen af Nassau fråntaget, eller om denne
för detsamma, som dock vore hans enskilda
egendom, erhållit någon ersättning. Tan — den
anklagade — hade äfven upprepade gånger för-
säkrat Pächler, att det ej på ringaste sätt varit
hans afsigt ott förolämpa, och derpå med orden:
Je me snis mal express Sauons omi-: (Jag
har uttryckt mig illa, låtom oss vara vänner)
räckt honom handen. Då detta erbjudande
emellertid på ett förolämpande sätt tillbakavi-
sades af Pichler, hade han jemte den andre fran-
ske prestmannen dragit sig tillbaka, — Den an-
klagades advokat framhöll att Pichler sjelf gif-
vit ett dåligt intyg om sin trovärdighet derige-
nom, att han utgifvit sig för en af Figaros re-
daktörer, något som han i sjelfva verket icke var,
och hvad ett af de öfriga vittnenas, en hand-
lande Reblingers utsago beträffar, framhölls det
sannolika i att denne sjelf ej uppfattat yttran-
det, utan först efter att flera gånger ha hört
Pöchler upptepa detsamma kommit till den
äÄsigten, att den anklagade verkligen fällt det.
Den anklagades uttryck, detta påpekades ock af
höns försvarare, kunde dessutom ej ega någon
tillämpning på h. m:t utan blott, om det verk-
ligen Dlifvit fäldt, på hans härförare och rege-
ring. Slutligen fåste den anklagades försvarare
uppmärksamheten på, att den anklagades samtal
med Pichler varit åf helt och hållet privat natur,
och att Pichler varit den, som först gifvit det
offentlighet, I Frankrike skulle aldrig ett inom
en så liten krets fäldt yttrande ha blifvit be-
gagnadt såsom skäl för angifvelse niot en tysk,
Sch älven derpå borde man vid domens fällande
fäste afseende, att det mäktiga tyska riket och
dess representant lika litet skulle kunna vinna
j anseende genom att på en dylik angifvelse
fälla den anklagade, som det verkligen behöfver
ett skydd, sådant som detta. — Domen lydde
å 2 månaders fängelse. Hela ransakningen så-
väl som domen öfver den anklagade gjorde
det mest pinsamma intryck. En tysk medbor-
gare hade angifvit en stackars fransk byprest
och på ett si ömkligt sätt skämt bort hans
Rhen-färd, blott derför att denne måhända i
ungdomligt läittsinne fällt några öfverilade ord.