bolag, hvilka för en premie af endast 9,000
kronor åtagit sig en så betydande risk.
Ångfartyget Österbottens brand,
Om denna ohyggliga tilldragelse inuehål-
ler Åbo Underrättelser följande korrespon-
dens från Björneborg:
Efter att knappt ha hemtat sig från den all-
männa bestörtniv.gen öfver denna till sina
följder förskZäckliga händelse, skyndar eder
korrespondent att meddela de tyvärr ännu
icke fullständigt kända enskildheterna vid
dep sorgliga katastrofen. .
På väg norrut hade ångfartyget Österbot-
ten afgått från Räfsö hamn den 80 d:s kl. 2,10
min. e. m. och hunnit bortom det knappt en
half timmes väg utom hamnen belägna grun-
det Trekanten, då en af passagerarne vars-
nade, att eld kommit lös i några tjärade
drefbalar, hvilka befonno sig bland däcks-
lasten. Superkargern, som genäst underrät-
tades härom, tillropade omedelbart den på
kommandobryggan stående kaptenen om för-
hållandet, och Befallning gafs genast att sätta
sprutslangarne i tjenstbart skick. Elden spred
pig emellertid med sådan hastighet, att dessa
icke hunno angöras, ty på mindre än fem
minuter var hela däcket midskepps i lågor,
och den ganska starka vinden underhöll häf-
tigt lågornas framfart. Derjemte hade be-
fallning gifvits ait med full maskin styra upp
mot Räfsö strand för attinödfall hinna sätta
fartyget på bank, men lågorna hade inom få
minuter tvingat såväl befälhafvaren som ror-
mannen att lemna kommandobryggan, så att
fartyget nu gick för vind och våg, tills ång-
maskinen af orsak, som ännu sväfvar i dun-
kel, stannade och ankare kunde fällas, hvar-
igenom fartyget erhöll en ställning, som ännu
gjorde en det af däcket för en stand möjligt
att passera.
Emellertid hade uppropet äfven nått de i
salongerna vid middagsbordet sittande pas-
sagerare, hvilka nu, några och 30 till anta-
let, sökte att störta upp på däck, och då
däckspassagerarne, inemot 40, redan förut
voro utom sig af förskräckelse, uppstod ett
förfärligt tumult, der intet kommando kunde
vidare göra sig hördt. Befallning var gifven
att göra fartygets alla fyra båtar klara; men
innan ännu krokarne till en af dem voro
lossade, hade den fylts med menniskor, och
då de afskuros, kantrade båten, hängande
på bardunerna, hvarigenom alla de derva-
rande störtade i sjön. En ännan båt, som
likaledes fylts med menniskor, ehuru kap-
teren och en med knit beväpnad man af be-
sättningen der fattat posto för att hindra
tilloppet innan farkosten hunnit firas ned i
vattnet, brast midt itu med samma påföljd
för de innevarande, som drabbat de förre,
och de två öfriga båtarne hunno visserligen
ned i vattnet, men sönderbråkades inom kort
emot fartygets skrof. Med vågorna på ena
och lågorna på den andra sidan sökte de
ombord varande att med lifbergare och tåg
hjelpa upp dem som räddas kunde af olycks-
kamraterna i vattnet, hvilket äfven lyckades
med en del, deribland kaptenen; men få hade
väl vare sig från det ena eller det andra
Oyckeödet undkommit, så vida icke hjelp i
yttersta nöden tillskyndat.
Jag kan tyvärr icke lemna onämdt, att tre
fartyg, två från Åland, benämda, det ena
Emwiia, det andra Lina, och ett svenskt vid
namn Åhus, kunnat segla förbi dessa skräck-
scener, utan att lemna ringaste bistånd, fastän
det af sjömän icke anses omöjligt attsådant
af dem kunnat ske ?). Så icke befälhafvaren
på norska skeppet Tellus, kapten O. Thors-
sen, hvilken ån sitt fartyg 1 hamnen vars-
nat olyckan temligen i början och genast
med ett par man i sin skeppsslup seglade
ut till stället. Desse djerfve och raske män,
som icke skyggade för att gå det brinnande
fartyget på lifvet, ehuru masttopp och segel
förkolades, upptogo ur vågorna icke min-
dre än tio med döden kämpande, hvaraf sex
nu tacka dem för lifvet. Kapten T., som
äfven gick ombord, skall ha varit kapten
Liljeqvist sedermera både med mandom och
råd mycket behjelplig i hans nu så ytterst
svåra värf. .
För att antyda några af scenerna i detta
förfärliga drama, må nämnas de at ögonvitt-
nen besannade grunddragen först till en af
nämde raske män omtalad episod. Med sin
slup komne till närheten af fartyget, sågo de
vid sidan af detsamma en qvinna ofvan
vattnet med ett barn på armen, krampaktigt
hållande vig i ett tåg, som hängde utöfver
relingen. Då man med yttersta ansträng-
ning hunnit den olyckliga till bjelp, störtar
den arma modern sanslös i båten, men bar-
net — i vågorna der bredvid. — Andra bland
de i vattnet nedfallna hade konvulsiviskt
bitit eller hakat sig fast i tåg och spillror
af båtarna och annat trägods, så att blod
strömmade från dem. . En, som simmande
söker rädda sin drunknande moder, uppta-
ges sanslös ur vågorna, och en syster håller
med förtviflad styrka den andra invid båtsi-
dan öfver vattnet, tills en stöt mot fartyget
gör henne med såradt hufvud sanslös och
vanmäktig, så att hon icke Vidare kunde
hjelpas.
Lyckligtvis hade bogserångarne Azalea och
Salama, som en half timme senare skille
återvända till staden, ännu icke hunnit afgå,
hvarför den förstnämda, hvilken just hade
en bogsering för handen, kunde först göra
sig klar till bistånd och dess tidiga ankomst
får man tillskrifva att större delen menni-
skolif under de gifna förhållandena blef räd-
) Alla tre skonerter och enligt Satakuntas upp-
iv förda, Emilia af kapten Sjölund, Lina af kapten
ja Eriksson och Åhus af kapten M. Erikson. -