bolag, hvilka för en premie af endast 9,000 kronor åtagit sig en så betydande risk. Ångfartyget Österbottens brand, Om denna ohyggliga tilldragelse inuehåller Åbo Underrättelser följande korrespondens från Björneborg: Efter att knappt ha hemtat sig från den allmänna bestörtniv.gen öfver denna till sina följder förskZäckliga händelse, skyndar eder korrespondent att meddela de tyvärr ännu icke fullständigt kända enskildheterna vid dep sorgliga katastrofen. . På väg norrut hade ångfartyget Österbotten afgått från Räfsö hamn den 80 d:s kl. 2,10 min. e. m. och hunnit bortom det knappt en half timmes väg utom hamnen belägna grundet Trekanten, då en af passagerarne varsnade, att eld kommit lös i några tjärade drefbalar, hvilka befonno sig bland däckslasten. Superkargern, som genäst underrättades härom, tillropade omedelbart den på kommandobryggan stående kaptenen om förhållandet, och Befallning gafs genast att sätta sprutslangarne i tjenstbart skick. Elden spred pig emellertid med sådan hastighet, att dessa icke hunno angöras, ty på mindre än fem minuter var hela däcket midskepps i lågor, och den ganska starka vinden underhöll häftigt lågornas framfart. Derjemte hade befallning gifvits ait med full maskin styra upp mot Räfsö strand för attinödfall hinna sätta fartyget på bank, men lågorna hade inom få minuter tvingat såväl befälhafvaren som rormannen att lemna kommandobryggan, så att fartyget nu gick för vind och våg, tills ångmaskinen af orsak, som ännu sväfvar i dunkel, stannade och ankare kunde fällas, hvarigenom fartyget erhöll en ställning, som ännu gjorde en det af däcket för en stand möjligt att passera. Emellertid hade uppropet äfven nått de i salongerna vid middagsbordet sittande passagerare, hvilka nu, några och 30 till antalet, sökte att störta upp på däck, och då däckspassagerarne, inemot 40, redan förut voro utom sig af förskräckelse, uppstod ett förfärligt tumult, der intet kommando kunde vidare göra sig hördt. Befallning var gifven att göra fartygets alla fyra båtar klara; men innan ännu krokarne till en af dem voro lossade, hade den fylts med menniskor, och då de afskuros, kantrade båten, hängande på bardunerna, hvarigenom alla de dervarande störtade i sjön. En ännan båt, som likaledes fylts med menniskor, ehuru kapteren och en med knit beväpnad man af besättningen der fattat posto för att hindra tilloppet innan farkosten hunnit firas ned i vattnet, brast midt itu med samma påföljd för de innevarande, som drabbat de förre, och de två öfriga båtarne hunno visserligen ned i vattnet, men sönderbråkades inom kort emot fartygets skrof. Med vågorna på ena och lågorna på den andra sidan sökte de ombord varande att med lifbergare och tåg hjelpa upp dem som räddas kunde af olyckskamraterna i vattnet, hvilket äfven lyckades med en del, deribland kaptenen; men få hade väl vare sig från det ena eller det andra Oyckeödet undkommit, så vida icke hjelp i yttersta nöden tillskyndat. Jag kan tyvärr icke lemna onämdt, att tre fartyg, två från Åland, benämda, det ena Emwiia, det andra Lina, och ett svenskt vid namn Åhus, kunnat segla förbi dessa skräckscener, utan att lemna ringaste bistånd, fastän det af sjömän icke anses omöjligt attsådant af dem kunnat ske ?). Så icke befälhafvaren på norska skeppet Tellus, kapten O. Thorssen, hvilken ån sitt fartyg 1 hamnen varsnat olyckan temligen i början och genast med ett par man i sin skeppsslup seglade ut till stället. Desse djerfve och raske män, som icke skyggade för att gå det brinnande fartyget på lifvet, ehuru masttopp och segel förkolades, upptogo ur vågorna icke mindre än tio med döden kämpande, hvaraf sex nu tacka dem för lifvet. Kapten T., som äfven gick ombord, skall ha varit kapten Liljeqvist sedermera både med mandom och råd mycket behjelplig i hans nu så ytterst svåra värf. . För att antyda några af scenerna i detta förfärliga drama, må nämnas de at ögonvittnen besannade grunddragen först till en af nämde raske män omtalad episod. Med sin slup komne till närheten af fartyget, sågo de vid sidan af detsamma en qvinna ofvan vattnet med ett barn på armen, krampaktigt hållande vig i ett tåg, som hängde utöfver relingen. Då man med yttersta ansträngning hunnit den olyckliga till bjelp, störtar den arma modern sanslös i båten, men barnet — i vågorna der bredvid. — Andra bland de i vattnet nedfallna hade konvulsiviskt bitit eller hakat sig fast i tåg och spillror af båtarna och annat trägods, så att blod strömmade från dem. . En, som simmande söker rädda sin drunknande moder, upptages sanslös ur vågorna, och en syster håller med förtviflad styrka den andra invid båtsidan öfver vattnet, tills en stöt mot fartyget gör henne med såradt hufvud sanslös och vanmäktig, så att hon icke Vidare kunde hjelpas. Lyckligtvis hade bogserångarne Azalea och Salama, som en half timme senare skille återvända till staden, ännu icke hunnit afgå, hvarför den förstnämda, hvilken just hade en bogsering för handen, kunde först göra sig klar till bistånd och dess tidiga ankomst får man tillskrifva att större delen menniskolif under de gifna förhållandena blef räd) Alla tre skonerter och enligt Satakuntas uppiv förda, Emilia af kapten Sjölund, Lina af kapten ja Eriksson och Åhus af kapten M. Erikson.