hand kunna sluta till, att saftmängden i trädet
måste vara större och fortvara längre om
våren än om eftersommaren, och erfarenheten
har också visat ätt man i detta hänseende
icke misstagit sig. En följd häraf blir så-
ledes den, att eken, då man har för afsigt
att hufvudsakligen göra sig till godo dess
Bark, dels är lättare att bearbeta om våren,
dels under den tiden är rikare på det ämne,
nemligen garfsyra, som utgör den vigtigaste
beståndsdelen i garfvarebarken. En förstån-
dig landtbrukaren bör följaktligen om
våren afverka de ekar, hvilka han anser sig
kunna undvara för att användas vid barks
tägten. Afskalningen af barken går då så
lätt, att man mycket väl dertill kan använda
qvinnor och barn och således icke långväga
ifrån behöfva reqvirera ekhuggare, som
taga halfva förtjensten, om ej mera.
Men nu hafva vi icke talat om virket.
Vid afverkningen af ekarne borde detta icke
lemnas å sido, Det är mycket värdefullt,
och den landtman kan väl således sägas
handla oklokt, som: icke omsorgsfullt be-
handlar det och gör sig detsamma tillgodo.
För att ett träd skall blifva godt och ända-
målsenligt till slöjdvirke, bör man taga för
regel att afverka det under en årstid, då
vegatationsprocessen är afslutad; således om
Vintern. Detta kan nu icke med fördel låta
gig göra, när afsigten med ekafverkningen
är att vinna en indrägtig barktägt; men vi
skola dock se till, om man icke på annat
sätt kan uppå ändamål, utan att skada denna
BEDare.
Utan tvifvel lider det afbarkade och i fria
luften - liggande : ekvirket minst, då afverk-
ningen sker vid saftidens början om våren.
Väderleken är då mera kylig, så att tork-
ningen icke på långt när försiggår med den
hastighet som under sommaren, och de re-.
dan i de fällda stammarna uppstigna safterna
draga sig då mera åt ytan, hvarigenom cel-
lerna och kärlen både i splinten och kärn-
veden snatt nog krympa tillSäåmmans och
blifva torra, utan att i följd derat en sådan
otalig mängd sprickor uppkomma, :som då
det saftfulla virkbt helt plötsligtutsättes för
sommarsolens inverkningar.
I alla hänseenden är det följaktligen min-
dre välbetänkt att afverka ekarna om som-
maren eller utider den andra saftiden; hvil-
ket dock tyvärr ofta sker, isytnerHet bär
män sätter så litet värde på sin dyrbara
pgendom, att man lemmar den till pris åt
kringresande ekhuggare, somvicke skona
varken prydnådsträdet eller det omogna
trädet, hvilket senäre, om det ånnu några
w fått växa till, skulle -tillskyndat egaren
vetydligt större afkasthing. r q
Man ifrår i vår tid mycket för landtbra-
ets framåtskridande, men om skogens än-
lamålsenliga behandling tyckes man der-
mot icke alls bekymra. sig.