der oljudets fortgång varsamt gick rakt bort till nppsyningsmannen, som tycktes mig stå i bättre håll, mer hvarken trädtopp eller tjutare kunde derifrån upptäckas. Jag började då sakta kringgå trädet, hvarifrån lätet utgick, och efter att hafva fortgått ungefär Y3:dels cirkelperiferi, hade jag i klart håll för mtg hela trädet, från hvars öfversta del tjutet den ena gången efter den andra Jjöd, men kunde i anseende till mörkret ej ens tydligen urskilja trädgrenarnes konturer i toppen och långt mindre tjutaren. Jag fann då ingen annan utväg än att försöka efter ljudet bestämma punkten, hvarifrån oljudet utgick, och efter åtskilliga observationer derpå från olika intagna ställen kom jag, allt under odjurets ofta repeterade tjutande, slutligen till öfvertygelsen att — der måste han sitta, samt sigtade så godt jag i mörkret kunde på denna punkt, och då några ögonblick derefter ett nytt tjut hördes utgå derifrån, lät jag ena skottet gå, samt, färdig att med andra skottet helsa odjuret i flygten, derunder det antagligen lättare skulle kunna synas mot den stjernbeströdda himmelen, stod jag stirrande mot höjden, då i detsamma ett doft ljud i den snöbeklädda marken på andra sidan trädet afbröt detta mitt spejände uppåt och ledde mina steg till dettas fot, der vid efterseende odjuret fanns liggande, i form af en örnstor fågel, som snart hemburen och vid ljus afsynad befanns vara ett ståtligt exemplar af den hemska roparen bergufven (Strix bubo). öljande dagen förevisad å diverse håll inom hospitaiet och i första hand inför dem derstädes, hvilka under inbillningen om hans diaboliska härkomst med fruktan och bäfvan afhört hans tjut, sitter numera denne f. d. nattsvärmare och sömnstörare, omsorgsfullt uppstoppad, i den vackre vestibulen å stora sjukbyggnnaden å Konradsberg, såsom ett N ornände exempel mot tilltaget att på ett eller annat sätt försöka störa invånarnes derstädes sömn och lugn. hospitalsläkare.