ämnade att afhemta en Betjent från en nära ku-
sten belägen villa. Kaptenen visste nemligen
icke det ringaste om vårt förehafvande.
Marskalken hade genom några ord, som jag
skrifvit i ett bref med troll-bläck, blifvit upp-
manad att genast efter ångarens ankomst till
Golf Jouan vidtaga förberedelser för att under
natten kunna. lemna ön. Kaptenen frågade oss
hvarthän och hurudags vi ville åter afresa. Vi
svarade honom: vi begifva oss till en villa, som
ligger här i närheten för att hemta en betjent
och möjligen äfven en kammarjungfru samt ön-
ska att vid midnats afresa till Nizza. Klockan
hälf 8 lemnade vi fartyget i en af skeppsbåtarne
och läto- sätta oss i-land i närheten Hå La Croi-
sette för att icke kompromettera ens någon af
matroserna. Från landningsplatsen gingo -vi
fram till La Croisette, der vi hyrde en liten
slup.
Tnär hafvet var ganska oroligt och hvarken
min kusin eller jag just förstodo oss på att ro,
anlände vi till foten af fästningen, söm ligger
midt emot Golf Jouan, först mellan klockan
half 9 och 10 på qvällen Vi fingo strax se mar-
skalkeny klättra ned för klippan utefter ett rep.
och för att gifva honom ett tecken, så att han
kunde se hvärest slupen låg, tände vi några.
tändötickor. Marskalken svarade oss på samma
Sätt, genom att draga eld på några tändstickor
för att visa oss hvarest han befann sig. Ena
stund derefter hoppade han i sjön och simmade
till slupen. När han skulle krypa upp ibåten,
måste min kusin hjelpa honom, emedan han ska-
dat sig något under klättringen och hans krafter
voro alldeles uttömda.
Nu rodde vi bort till fartygets skeppsbåt,
som väntade oss på samma plats, der vi lem-
nat den. Sedan vi efter stora ansträngningar
hunnit fram till skeppsbåten, stego vi i densam-
ma och läto en af matroserna ro slupen tillbaka.
Så snart vi åter kommit ombord på ångaren
gafs order åt kaptenen att lyftå ankar och gå
till Genua. Klockan var 1 på natten, då vi af-
gingo derifrån, och klockan 11 påföljande mor-
gön stego viiland i Genua.
Detta, min herre, är öfverensstämmande med
sanna förhållandet och har jag härmed den äran
att säga er farväl.
Marskalkinnan Bazaine.
Furst Bismarck afreste i lördags från Ber-
lin till Värzin. Dessförinnan har- han låtit
offentliggöra följande tacksägelseskrifvelse:
Med anledning af den lifsfara, ur hvilken jag
genom Guds nådiga skickelse den 13 sistlidna
juli räddades, har jag från alla trakter i Tysk-
land och utlandet emottagit talrika och dyrbara
bevis på deltagande. Jag hade efter min åter-
komst från Kissingen gerna önskat att direkt
kunna uttala min tacksamhet såväl till enskilda
personer som isynnerhet till korporationer och
föreningar, hvilka uppvaktat mig med telegra-
fiska eller skriftliga lyckönskningar. Då emel-
lertid läkarens föreskrifter och det stora antalet
— uppgående till nära 2000 — enskilda skrif-
velser och telegrammer icke medgifva detta, an-
båller jag om öfverseende från alla de perso-
ners sida, hvilka bringat mig vänliga adresser,
då jag endast genom offentliggörandet af denna
skrifvelse ådagalägger huru bjertligt jag gladt mig
åt uttrycken af deras deltagande.
Med anledning af kapten Werners frikän-
nande (se gårdagsbladet!) af krigsrätten i
Berlin har en ganska liflig polemik uppstått
mellan den gammal-konservativa Kreuz-Zei-
tung och den ministeriella Norddeutsche
Allg. Zeitung. Den förstnämda tidningen,
som i forna dagar (1848-1864) utkämpade
mången strid för Bismarcks ära, men efter
rikskanslerens brytning med det konservativa
partiet blifvit ganska hätsk möt honom, an-
ör processen mot Werner såsom ett bevis
Pt att en enda mans vilja småningom har
lifvit så mäktig, att ingen i hela vårt stats-
samfund i längden kan motstå den, men
läder sig åt att det ännu finnes institutio-
ner, som upprätthålla sin sjelfständighet äf-
ven mot det starkaste tryck. — Nordd.
Allg. Zeit. söker att bemöta det konservativa
bladets påståenden och säger att den nuva-
rande sjölagstiftningen lider af väsentliga
brister. Det kan, säger tidningen, icke gå
an att en sjöofffcer utan kejserlig befallning
och utan att hafva emottagit särskilda in-
struktioner från utrikesdepartementet, tager
sig den friheten att handla efter eget godt-
innande;- -— --Wientidningen- Neue- freie
Presse för den 14 dennes innehåller en le-
lande artikel, som - slutar på följande sätt:
Den minsta upprättelse, som kapten Wer-
er har rättighet att fordra; är att manuts
hämner honom till: chef för de fartyg, som
stå i begrepp att afgå till Biscaya-viken;
urst Bismarck skulle icke förlora i anseen-
le genom att tillstå att han först i dag in-
lagit på den väg, som den djerfve tyske
jöofficeren redan för ett år sedan. ansåg
rara der riktiga. om