Daily News telegrafkorrespondent i Paris
skrifver att tidningen Presse för i fredags,
efter en samma dag hållen regeringskonselj,
förklarar det regeringen icke ämnar att
fordra Bazaines utlemnande och att det dess-
utom icke är tänkbart att någon europeisk
regering skulle gå in derpå.
De franska tidningarnes omdömen om
flykten variera allt efter bladens olika po-
litiska åsigter. De republikanska och roja-
listiska bladen fördöma den naturligtvis.
De bonapartistiska tidningarne veta ännu
icke huru de skola taga saken; Gaulois är
klok nog att hålla inne med alla omdömen,
selan den blott berättat de nakna fakta;
Pays säger deremot rent ut att flykten
var en lycklig händelse, som befriade re-
geringen från det obehaget att antin-
gen lössläppa marskalken eller hålla ho-
nom häktad, hvilket kunde hafva sina obe-
hag, det ena såväl som det andra, ty om
Bazaine varit skyldig, hade han bort skjutas,
och var han oskyldig, hade han bort frigif-
vas. Den ultramontana Upivers anser, att
Bazaine gjorde mycket rätt deri att han
rymde, enär dödsdomens förändring till lifs-
tidsfängelse var allt annat än en benåd-
ning.
Rocheforts och Bazaines flykt har gifvit
de franska skämttidningarne anledning till
en vitz. I stället för att kejsardömet var
an gouvernement des invasions (inkräkt-
ningarnes regering) är septennatet un gou-
vernement des 6vasions (rymningarnes re-
gering).
Nötre-Dames kyrktorn — redan förut ge-
nom Hugo bekant såsom förmodligen det
mest romantiska kyrktorn i verlden — spe-
lar ånyo en rol, denna gång i en roman ur
verkligheten. Till Daily News telegrafera-
des nemligen i fredags från Paris:
Klockan tre i går e. m. sågs en ung elegant
klädd man, sittande på ett af Nötre-Damekyr-
kans torn, svänga sin hatt och slutligen kasta
den ut i rymden. Strax derpå hoppade han sjelf
efter. Mannen upptogs genast, död naturligtvis,
och med ansigtet så vanstäldt att det icke lö-
nade sig att utställa liket i la Morgue (bårhuset).
I en af den olyckliges fickor fann man ett pass
för Emile Jean Christian Hubert, född i London.
Just af dessa namn antager man emellertid att
han icke är någon engelsman. Han hade klocka
och urkedja af guld, en diamantring och omkrinj
720 kronor i engelska och franska guldmynt. oci
sedlar. Den britiska legationen känner intet
om honom. Mannen tros vara en handelsresande
och ryktet påstår att det är olycklig kärlek till
en engelsk flicka som förmått honom till den
förtviflade handlingen.
Sedan hr Flaud, en deputerad i franska
nationalförsamlingen för departementet Cötes
du Nord och mär i Dinan, hvilken, ansågs
tillhöra högra centern, nyligen aflidit, finnas
numera tolf lediga platser i nationalförsam-
lingen.
Från Tyskland meddelar Kreuz-Zeitung
för den 13 dennes att kapten Werner, den.
tyske sjöofficern, som uppbringade den span-
ska pansarbåten Vigilante, hvilken intransi-
genterna i Cartagenå tagit i besittning, blif-
vit frikänd af krigsrätten. Kejsaren har god-
känt domen, enär han icke vill inblanda sig i
den militära rättskipningen, men har på samma
gång i en särskild order uttalat sitt ogillande
af kapten Werners mandat.
Berlin-publiken bar haft takt nog att icke
störa furst Bismarck med några bullrande
demonstrationer efter hans återkomst från
Kissingen. Det hade nemligen blifvit till-
kännagifvet att furstens helsotillstånd ännu
vore sådant, att han behöfde förskonas från
alla yttringar af folkentusiasm — något som
de lojala Kissingen-boarne icke gerna ville
tre.
Från Schweiz skrifver en korrespondent,
som besökt Arenenberg, der exkejsarinnan
Enugenie och den kejserlige prinsen för när-
varande befinna sig:
Kejsarinnan är icke mycket synlig; jag kunde
endast få tillfälle att som hastigast se henne,
men be gjorde mig från tillförlitligt håll under-
rättad-om hennes utseende. Enligt de upplys-
ningar jag erhållit synas äfven för omne de kt -
gar hafva kommit, om hvilka vi säga: de behaga
oss icke; man har sagt mig att hennes ögon-
lock blifvit matta, nästan slappa, hennes. kinder
infallna och hennes hy blek. På min qvinliga
sagesman hade icke ens hennes så berömda
blonda hår gjort något intryck.
Kejsarinnan kläder sig ännu i svart, helt en-
kelt, utan släp. Äfven betjeningen såg jag vara
svartklädd. Prinsen är en munter yngling, un-
gefär vid faderns längd; ban bär hatten litet
grand tafatt (morbleu) på öronen. Han syssel-
sätter sig gerna med rodd och fiske. Till säll-
skap på sina utfärder har han tvenne jemnåriga,
en ung Conneau och — om jag icke bedrager
mig — en prins Murat. De nnga herrarne be-
söka stundom Konstanz.
På Arenenberg komma och gå gäster oupphör-
ligt. Särskildt väntar man mycket främmande
apoleonsdagen (den 15 augusti), hvilken, efter
hvad det förljudes, kommer att firas särdeles
starartadt Man arhetar dam och natt nå nunna