dvärg vid namn Bramony, af en afskräckande fulhet, hvilkens lemmar och öron buro talrika spår af förra strider. Så snart han visade sig, mottogs han med jubel och undfägnades med bränvin, hvilket syntes mycket smickra honom. Han kröp omkring i salen, undersökte golfvet och fyllde ojemn heterna med sand; blottade derefter sin kropp intill midjan och öfversmorde den med en slags salva, hvarefter han förklarade sig beredd att börja kampen. En starkt byggd slagtareiförde nu frami motståndaren; en jättestor hvitgul dogg. Denne ville strax störta äg öfver dvärgen, men blef dock förhindrad häri och bunden vid väggen; sams tidigt blef dvärgen spändfiten rem, som var fastgjord i den motsatta väggen. Banden voro så långa, att de tilläto de kämpande att möta hvarandra i midten af salen, men också endast der; dvärgen fick endast bruka händer och ben som vapen, och måste gå mot motståndaren på alla fyra. Kampen öppnades med en spark i nacken på hunden, som gengällde slaget med att bita dvärgen i armen. Denne drog sig ett ögonblick tillbaka, sög blodet ut af såret, men sträckte derefter sin motståndare till marken med två — välrigtade, fruktansvärda sparkar. Blodet stod hunden ur näsa och mun, och hans herre måste för ett ögonblick draga honom ur kampen; men sedan han blifvit baddad med ättika, sändes han ånyo mot fienden och kampen rasade snart fruktansvärdare än förut. Öfra delen af dvärgens kropp var redan alldeles sönderrifven, då det lyckades honom omfatta djuret med sina herkuliska armar och qväfva det. Publiken jublade, skrålade och tjöt, så att man kunde tro sig försatt på en arena, full af lössläppta, rasande odjur. Denna minst sagdt vidriga tilldragelse skall ha gifvit anledning till en interpellation i parlamentet och kommer sär kert att blifva föremål för rättsundersökning. RASA