dvärg vid namn Bramony, af en afskräckande
fulhet, hvilkens lemmar och öron buro tal-
rika spår af förra strider. Så snart han vi-
sade sig, mottogs han med jubel och und-
fägnades med bränvin, hvilket syntes myc-
ket smickra honom. Han kröp omkring i
salen, undersökte golfvet och fyllde ojemn
heterna med sand; blottade derefter sin
kropp intill midjan och öfversmorde den
med en slags salva, hvarefter han förklarade
sig beredd att börja kampen. En starkt
byggd slagtareiförde nu frami motståndaren;
en jättestor hvitgul dogg. Denne ville strax
störta äg öfver dvärgen, men blef dock för-
hindrad häri och bunden vid väggen; sams
tidigt blef dvärgen spändfiten rem, som var
fastgjord i den motsatta väggen. Banden
voro så långa, att de tilläto de kämpande
att möta hvarandra i midten af salen, men
också endast der; dvärgen fick endast bruka
händer och ben som vapen, och måste gå
mot motståndaren på alla fyra. Kampen
öppnades med en spark i nacken på hunden,
som gengällde slaget med att bita dvärgen
i armen. Denne drog sig ett ögonblick till-
baka, sög blodet ut af såret, men sträckte
derefter sin motståndare till marken med
två — välrigtade, fruktansvärda sparkar.
Blodet stod hunden ur näsa och mun, och
hans herre måste för ett ögonblick draga
honom ur kampen; men sedan han blifvit
baddad med ättika, sändes han ånyo mot fi-
enden och kampen rasade snart fruktans-
värdare än förut. Öfra delen af dvärgens
kropp var redan alldeles sönderrifven, då
det lyckades honom omfatta djuret med sina
herkuliska armar och qväfva det. Publiken
jublade, skrålade och tjöt, så att man kunde
tro sig försatt på en arena, full af lössläppta,
rasande odjur. Denna minst sagdt vidriga
tilldragelse skall ha gifvit anledning till en
interpellation i parlamentet och kommer sär
kert att blifva föremål för rättsundersökning.
RASA