-—- UR
den dag: då bon iden öde, skogen frälsa-
de honom från gamarne,: återskänkte honom
lifvet. ;
Han mindes. ock, det han. svurit att hvad
helst .hon ville begära af honom, skulle ban
uppfylla, .om det stod i hans förmåga. Nu
omsider begagnade hon sig af. detta löfte,
nu omsider gjorde hon anspråk på att ban
skulle betala sin skuld till henne. Det var
hennes rätt; han hvarken kunde eller ville
bestrida densamma. .
Han betärkte sig ej länge. Med en min
af djupt förakt och bitter smärta släppte
han greken, som dervid föll oskadd till mar-
ken invid hennes fötter
— Hvad ni begär, vädjande till min heder
— tag till er skam!
Och utan att vidare bevärdiga heane med
en blick, vände han sig om öcH gick ut ur
hålan, gick ut i den fria lufien, i den klara
dagen, innan hans kraft skulle svika honom,
innan han skulle falla för frestelsen att bryta
sitt en gång gifna ord.
TRETTONDE KAPITLET.
Conrad Phaulcon reste sig långsamt upp
från marken. Han var ännu helt yr i huf-
vudet, och det vörkte i hans bröst, armar