-—UR den dag: då bon iden öde, skogen frälsade honom från gamarne,: återskänkte honom lifvet. ; Han mindes. ock, det han. svurit att hvad helst .hon ville begära af honom, skulle ban uppfylla, .om det stod i hans förmåga. Nu omsider begagnade hon sig af. detta löfte, nu omsider gjorde hon anspråk på att ban skulle betala sin skuld till henne. Det var hennes rätt; han hvarken kunde eller ville bestrida densamma. . Han betärkte sig ej länge. Med en min af djupt förakt och bitter smärta släppte han greken, som dervid föll oskadd till marken invid hennes fötter — Hvad ni begär, vädjande till min heder — tag till er skam! Och utan att vidare bevärdiga heane med en blick, vände han sig om öcH gick ut ur hålan, gick ut i den fria lufien, i den klara dagen, innan hans kraft skulle svika honom, innan han skulle falla för frestelsen att bryta sitt en gång gifna ord. TRETTONDE KAPITLET. Conrad Phaulcon reste sig långsamt upp från marken. Han var ännu helt yr i hufvudet, och det vörkte i hans bröst, armar